Jarkko Enqvist: ”Nu är det tid att vila och vara”

Vinterbadandet har följt Jarkko Enqvist hela livet, från uppväxten i Finland till Gagsmark utanför Skellefteå. Som en av Mörkrets och kylans glada vänner har han upphöjt isvaken till ny tävlingsarena – och energikälla i melakonins tidevarv.

Text: Mats Wigardt, Foto: Per Lundström

Jarkko Enqvist har hittat hem i lilla Gagsmark utanför Skellefteå.

Det är dagen innan den elfte upp­lagan av Skandinaviska mäster­skapen i ­vintersimning ska gå av stapeln. Skellefte­älvens is ligger stadig som en bolagsbyggd skogsbilväg. Himlen är blå och temperaturen visar trygga sex minusgrader.

Från Strandpromenadens veduppvärmda ­badtunna och gästande tv-team kliver man enkelt ner på isen. En landgång med halkskydd underlättar. Solen gnistrar i prispallens isblock som står uppställda invid vaken. Vattnet är mörkt och ser kallt ut.
– Men det är aldrig kallare än noll grader, uppmuntrar Jarkko Enqvist som lägger en sista hand inför mästerskapssimmet.

Men någon vak är det väl egentligen inte fråga om. I den tjocka isen har en 25 gånger 10 meter stor rektangulär bassäng sågats, där 453 startande från 17 länder snart ska tävla i såväl individuella grenar över 25, 50 respektive 100 meter bröstsim, ryggsim eller fjäril, som i stafett 4×25 meter. Efter nattens minusgrader har en tunn isskorpa nu lagt sig tillrätta på vattenytan. 

Beroende av vinterbad

Jarkko Enqvist är aktiv medlem i arrangörs­föreningen Mörkrets och kylans glada vänner och har varit med från start. Dessutom är han själv mångårig vinterbadare. Tillsammans med hustrun Tiina kliver han minst en gång i veckan ner i den egna vaken hemma i Gagsmark, några mil norr om Skellefteå.
– Det ger en endorfinkick och ett välmående som är starkt beroendeframkallande, försäkrar han.

Över en mustig och rykande varm tomatsoppa med nygräddat bröd i det rymliga köket berättar Jarkko om byn och det röda huset från 1860-talet där han och Tiina för fem år sedan valde att bosätta sig.
– Här fanns en gång 300 får, 200 kor och ­massor med hästar som bidrog till att hålla landskap och vägar öppna, säger han. Idag finns nästan lika många kor kvar. Dessutom ett 40-tal personer boende, varav tre barnfamiljer. Långt tillbaka var det jord och skog och pottaska till tvål och gödsel som gav byn dess inkomster.

Många trådar att nysta i

Genom köksfönstret skymtar granngårdarnas vedstaplar och frejdiga skoterspår som drar streck över vita åkrar och ängar. På åkrarna går också ett tre kilometer långt skidspår där Jarkko försöker åka tio varv varje vinter. Minst. Bakom boningshuset finns bastu och relax. Och två gäststugor för barn och barnbarn.
– Dem träffar vi oftare här än när vi bodde inne i stan, hävdar Jarkko bestämt och får en instämmande nick från Tiina.

Ett snösjok faller med en mjuk duns från taket och får pudel/pumi/labradorvalpen Astrid att skälla till. Jarkkos telefon ringer envist. Det är många trådar att nysta i inför kvällens invigning och morgondagens simtävlingar. 

Jarkko Enqvist trivs bäst när isen har lagt sig, mörkret har sänkt sig och kylan biter när han kliver upp ur vaken.

Inspirerad av blå timmen

Till Sverige för studier i Uppsala flyttade Jarkko från Tammerfors 1978, med planen att stanna i två år. Men han och Tiina blev kvar, och ingen av dem ångrar valet att byta hemland. När de ville lämna slättlandet och flytta norrut, till den riktiga vintern, stod valet mellan Sundsvall, Kiruna och Skellefteå. Från den senare gick färja till Finland,  barnomsorg erbjöds på direkten och där fanns ett radhus till rimligt pris.

Allt flöt på fint i ett par år, men när 90-talets lågkonjunktur kom till stan var Jarkko sist in och först ut. ”Ganska jobbigt” kommenterar han tiden som arbetslös utan nätverk, men med facit i hand var allt för det bästa. Under en tid jobbade han med att sälja utbildningar, och byggde med finsk sisu upp ett system där yrkeslärare matchades mot mindre företag och deras behov av utbildad arbetskraft. Sedan 1997 är han sin egen chef.

Det skulle dröja ytterligare något decennium innan Jarkko och hans gäng i föreningen Mörkrets och kylans glada vänner drog igång ett av de mest publikdragande vinterevenemangen i ­Skellefteå. Men ett litet frö hade han burit med sig sedan mitten av 1980-talet, då han introducerades för begreppet ”den blå timmen” som naturfotografer ofta talar storögt om.
– Det är den tid på dygnet då solen hamnat under horisonten och det återstående solljuset får en blå nyans, säger han. Det var så vackert, men jag hade inte öppnat ögonen för det tidigare.

Intresset var måttligt

När Jarkko senare flyttade norrut insåg han att ingen egentligen brydde sig om någon blå timme. Allt fokus var istället på att förbanna mörker och kyla – att njuta av vintern fanns inte på ­kartan. 

Samtidigt fanns det ett behov av att utveckla vinterturismen i norra Sverige, och under ett projektarbete med fokus på den frågan vände man sig österut för att finna inspiration. I Finland var vinterbadandet en central företeelse. Alla tycktes bada kallt. Kunde det vara något för Sverige?

Jarkko själv ställde sig tvekande. Han hade vinterbadat hela sitt liv, det var väl inget märkvärdigt att lyfta fram. Men Mörkrets och kylans glada vänner tyckte annorlunda och Jarkko föll till föga. 

2012 kom man igång med att såga vakar och anordna vinterbad i Skellefteå med omnejd. Men responsen var tämligen avvaktande. Det kom kanske fyra, fem personer till söndagarnas badträffar. Folk var ovana och rädda för att klättra ner i en mörk och kall isvak. Och det hjälpte inte med klatschiga annonser eller att man anordnade en utbildning i vinterbad.

Tummen ner blev det även till förslaget att öppna kommunala vakar runt om i byarna som skulle underhållas av de boende själva.

Kommunen bjöd på hålet

Man tog sig då ännu en titt österut. I finska Oulo badades det i kommunala vakar. Och i Joensuus anordnades sedan länge de finska mästerskapen i vintersimning. Det var ett välbesökt event med 1 500 tävlande och många populära kringaktiviteter. 

Även detta möttes emellertid till en början av kalla handen på den svenska sidan av Östersjön. Förslaget togs helt enkelt inte på allvar. Vinterbad, nej tack var budskapet. Detta trots de ­positiva ­hälso­effekterna som kunde lyftas fram, och att evenemanget kunde vara något helt nytt och unikt för Sverige. 

Till slut var det dåvarande fritidschefen i ­Skellefteå, Leif Gustavsson, som avgjorde saken genom att erbjuda en väg framåt.
– Han deklarerade att vi inte skulle få några pengar men att kommunen stod för omklädningsrum och hålet i isen, berättar Jarkko.

Tack och bock för det. En stor vak är dyr att göra och hålla efter, och man måste börja om från ­början varje vinter. Därmed var projektet igång, med Mörkrets och kylans glada vänner som arrangör. 

Du kan ta finländaren ur Finland, men att ta honom ur bastun är näst intill omöjligt. Ett fint komplement till vinterbadandet.

Bara en anmäld simmare

Det första vintersimmet kunde invigas i februari 2012, med 60 deltagare. Men arrangemanget fick en tuff start.
– Två veckor innan tävlingen hade vi bara en anmäld simmare, en rysk kille som bodde i Umeå. Då var det nära att vi tappade sugen. Men när vi fick ett samtal från Värmland med frågan om ­vintersimmet i Skellefteå verkligen skulle bli av, och hur många som skulle delta, svarade vi att ”du blir inte ensam” … 

När tävlingsdagen grydde var det dessutom 36 grader kallt. 
– Vaken hade frusit igen och vi hade bara en gammal motorsåg att få bort isen med. Å andra sidan hade alla andra utomhustävlingar i Sverige ställt in på grund av kylan, så journalisterna vall­färdade till oss och vi fick massor av uppmärksamhet i media, minns Jarkko.

Arrangörerna fick till och med ett samtal från en nyhetsbyrå i Alaska, som menade att svenskarna måste vara galna som anordnade en simtävling i 36 minusgrader.

Sedan dess har otaliga tv-team och skrivande journalister från hela världen bevakat vinter­simmet. Numera ingår tävlingen i World Cup som består av 5–6 deltävlingar runt om i världen. Evenemanget har också blivit ett av de viktigaste vintertid i batteristaden Skellefteå. Och, inte minst: Det har bidragit till att allt fler ortsbor träffas varje söndag och badar isvak tillsammans. Vinterbad har blivit trendigt.

Själva simtävlingsmomentet har under åren ­kompletterats med kreativa inslag som musik i vak, poesi i vak, standup comedy i vak och isskulpturer i ­parken. Dessutom delar man ut pris för bästa badmössan.
– Det gäller att ha tumme med ägarna av Kvistforsens kraftverk så att de inte släpper på för mycket vatten, vilket gör det svårt att simma motströms. Eller för lite, då fryser vaken, förklarar Jarkko.

Ta kontroll över kroppen

Men det är inte för att kamma hem medaljer man ska kliva ner i isvaken, Jarkko ser både fler och viktigare skäl.
– För att ta ledarskapet över sin kropp, visa att det är huvudet som bestämmer. Belöningen blir de endorfiner och dopaminer som produceras. Detta motverkar depressioner, stärker immunförsvaret, lindrar smärta och uppmuntrar välbefinnandet.

I Finland är vinterbadandet alltjämt mer utbrett än i Sverige. Jarkko berättar att i stort sett alla ­finska kommuner sågar upp vakar i isen och ­ställer ut baracker att klä om i. En billig och effektiv kombination av friluftsliv och friskvård. Man badar och mår bra tillsammans i lokala vatten.

Forskning eller entydiga vetenskapliga studier för hur vinterbad påverkar kroppen saknas emellertid. Det är, som Jarkko också understryker, mestadels personliga och empiriska slutsatser på individnivå som talar till vinterbadets fördel.

Men tron på det kalla vattnets läkande kraft har långa och djupa rötter. Redan Hippokrates framförde teorier om det kalla badets hälsovinster. Med kallbadhusen blev Sverige ett renare och mer hygieniskt land, och på senare år har mycket talat för att tron på det kalla vattnets undergörande effekter går mot en ny blomstertid.

Ett euforiskt lyckorus

En aspekt vi inte får glömma, enligt Jarkko Enqvist, är att kallbadet är ett passande inslag i det han med kärlek i rösten kallar ”melankolins tid”. Det vill säga den tid på året då dagarna här i norr är som kortast och mörkret regerar.
– Då är det tillåtet att bara vila och vara, med det iskalla badet som ett sätt att bejaka vinterns blåa stunder. Ta sig tid att njuta av kyla, tystnad och mörker och att drabbas av ett smått euforiskt lyckorus, menar han.

Vi återvänder till Skellefteälvens is. Jarkko hejar på personer han möter, konstaterar att många hängivna simmare från icke-snöskottande länder kommer tillbaka år efter år. Den sociala aspekten av vinterbadandet ska inte underskattas, menar han och blir länge stående för att utbyta minnen med några glada badvänner.

Tävlingsbanan får en sista besiktning, skydds­nätet nerströms kontrolleras, badtunnorna invid vaken värms upp. Bara timmar kvar till dopp.
– Man ska se evenemanget som en hyllning till kyla och mörker, säger Jarkko. Men det är också skönt när det är över, då inleds badsäsongen på allvar för oss själva.  

Jarkko Enqvist

Ålder: 68 år

Familj: Gift med Tiina, två döttrar, fem barnbarn, blandrasvalpen Astrid.

Bor: Gagsmark, fem mil norr om Skellefteå.

Gör: Eget företag, djupt engagerad i Mörkrets och kylans glada vänner som varje år genomför de skandinaviska mästerskapen i vintersimning.

Vinterbad à la jarkko

  1. Badkläder är frivilligt. Badmössa, handskar och badskor är bra.
  2. Ta en kort löptur innan badet för att få igång blodcirkulationen.
  3. Undvik att vinterbada om du känner dig förkyld. Doppar du huvudet ökar
  4. värmeförlusten.
  5. Bada aldrig ensam eller påverkad av alkohol. Kontakta läkare om du har problem med hjärtat och/eller blodtrycket.
  6. Klä på dig snabbt efter badet och ha skor nära till hands. Blodcirkulationen i fötterna är sämre och det är lätt att tappa balansen.

FEM SNABBA

Naket eller badbyxor i vaken?

– Naket, absolut!

Vem skulle du vilja vinterbada med?

– Victor Hugo. Först bad, sedan skulle vi diskutera melankoli och den sköna känslan av att vara sorgmodig.

Vad ger en bra vak?

– En skön och smeksam naturupplevelse.

Hur överlever en vinterbadare sommaren?

– Jag tänker på Bengt Sändhs visa: ”Snart är den förbannade sommaren
här, en obeskrivlig plåga ….”

Har du något extra fint vinterbadsminne?

– Det måste vara isbadet vi arrangerade i staden Jinja i Uganda, där vinnaren bjöds att komma och vintersimma i Skellefteå. Vi fyllde en pool med isbitar.