Någon i din närhet som fyller jämt? Bara lugn. I månadens ledare avslöjar chefredaktör Marie Kjellnäs sina bästa friluftspresenter – och vad hon själv skrivit på önskelistan.
Våren är här, knopparna brister och jag fyller 50. Med samma häpna min som alla andra som plötsligt inser att de trampat runt här på jorden i ett halvsekel. En tid för reflektion kan man tänka, och jag har redan hunnit reflektera en hel del. Kring det här med 50-årspresenter.
För tio år sen var jag med och skramlade till Vasaloppsstarter, Vätternrundor och Lidingölopp. Nu är det istället fjällagrad whisky och dyrt rödvin som ska förses med rosett och kort till födelsedagskalasen – Chateau Musar och L’Oratoire des Papes, liksom. Att ge en tuff utmaning till en färsk 40-åring tycker folk är kul, men att vara den som ställer en 50-åring på en startlinje? Nej herregud, sitt ner så ska tant få en pava godis.
Jag är själv ruskigt bra på att köpa presenter. Möjligen något enkelspårig. När någon jag tycker väldigt mycket om fyller jämt och högt köper jag i allmänhet friluftsutrustning, och då i synnerhet en stekhäll (vår och sommar) eller en vindsäck (höst och vinter).
För ett otränat öga kan dessa se ut som ett stycke svenskt stål med handtag respektive ett grällt trassel i polyester. Sådana ögon finns på de flesta kalas. Men du och jag, vi vet ju bättre.
Ta stekhällen till att börja med. Själva symbolen för en lugn stund mitt i naturen, för värme och gemenskap. Den erbjuder ett kravlöst uteliv som ingen kan tacka nej till – fritt från håll, skavsår och trötta ben. Alla är här, ingen är vilse. Och då har vi inte ens kommit till själva maten.
Vindsäcken är ju lite annorlunda. Mer som en livlina, man bär den med sig i förhoppning om att slippa använda den. I vissa miljöer och väder tar du dig inte iväg utan vindsäck i packningen, då är det den som gör det möjligt att välja fjället framför tokiga kattklipp på mobilen.
Sen är det ju ingen katastrof att behöva klämma ihop sig i vindsäcken några timmar. Kanske bjuda in den som ingen har, dela på termoskaffet. Jag har haft några av halvseklets bästa samtal i vindsäckar, med barn som inte kunnat göra annat än att prata och med nyss okända som man plötsligt andas samma luft som.
I det nya numret av Utenmagasinet (i butik denna vecka!) hittar du traditionsenligt vårens stora prylguide, som föregåtts av många veckor då vi inte pratat om annat än friluftsprylar på redaktionen. Vad är nytt, vad sticker ut, vem har något bra på gång? En enskild produkt kan vara spännande, men mer intressant är att se mönster och hur branschen som helhet utvecklas.
Man ska givetvis inte köpa grejer i onödan, varken till sig själv eller andra. Men jag vill tro att det går att ha en relation till friluftsprylar som inte alls har med köphets att göra. Vissa kan vi absolut klara oss utan, men så har vi de där guldkornen som symboliserar själva essensen av naturen och friluftslivet. Och den vill vi ju dela.
Vad som står på min egen önskelista? Nämen jag har ju allt jag behöver, och inte bara när det kommer till friluftsliv. Man har hunnit samla på sig. Men några flaskor riktigt bra rödpang vore ju inte så dumt.
/ Marie Kjellnäs, chefredaktör Utemagasinet
