Gotland runt i alla väder 

För tio år sedan gick Alexander ”Jalle” Stjernberg igång på ett äventyr han läste om i Utemagasinet. I fjol blev drömmen äntligen till verklighet, när han och sambon Vanilla paddlade Gotland runt.

Berättat för: Anton Furuland, Foto: privat

”Vintern 2013/14 var jag på väg hem från en kurs inom skidåkning i Norge. Efter en vecka med toppturer stannade vi för att övernatta på ett bed & breakfast, där jag hittade ett nummer av Utemagasinet. Det var en specialutgåva nischad mot havspaddling. En av artiklarna handlade om Ulrika Larsson som hade gjort en solopaddling runt Gotland 2012 – jag slukade den och blev otroligt inspirerad att göra ett liknande äventyr.

Vid den här tiden var jag precis nyutbildad kajakinstruktör efter två år på Outdoor Academy i Finland, och sedan dess har jag arbetat med friluftsliv i olika former. Det har varit mycket och roligt jobb, men under coronapandemin tog jag mig tid att göra mer egna äventyr – och i början av 2023 kände jag att det var dags för Gotland. Jag gav resan och äventyret som en alla hjärtans dag-present till min sambo Vanilla, som också är havskajaksinstruktör.

Egentligen hade vi tänkt börja och avsluta i Visby, men vi lyckades – såklart – tajma in militär­övningen Aurora 23. Det fick bli start från Tofta istället, och därifrån paddlade vi söderut.

Vi snittade 30–35 kilometer om dagen, om vädret var bra kunde det bli betydligt längre. De första åtta dagarna var det nästintill konstant medvind – då passade vi på och körde 40–45 kilometer vissa dagar. Dag tre blev Vanilla dunder­förkyld tyvärr, då var det bra att vi hade medvind och kunde driva med.  

361 kilometer paddling blev det totalt. Vi hade planerat för 14 dagar – vilket inkluderade en potentiell storm – men tog oss runt på 12. Hade det bara varit fina dagar med snällt väder hade vilken paddlare som helst kunnat göra ­Gotland runt, det vågar jag säga, men det är ju inget man kan räkna med. Man måste kunna hantera busväder och långa dagar i kajaken. Vi utgick från att det skulle bli en dynamisk paddling med allt från hög sjö och vågor och vind till lugna och härliga söndagspaddlingar. 

Vi gjorde vår paddling på våren och då är också  säkerhetsaspekterna extra viktiga. En stor del i vårt förarbete var att välja ut lämpliga torrdräkter. Hamnar man i vattnet vid den här tiden på året riskerar man att bli väldigt kall väldigt snabbt om man inte har rätt grejer. Det hände aldrig under vår tur, skönt nog.

Den största utmaningen var värmen – rättare sagt att behålla den. Stundtals var det riktigt kallt. Det blir en otrolig kyleffekt i sittbrunnen och vi körde nästan full mundering även i strålande sol. Många av bilderna vi tog är klart missvisade, det ser ut att vara lite solsemester – men sanningen är att det var rått och kallt. 

Hade jag gjort om paddlingen hade jag tagit med en renpläd eller ett liggunderlag att sitta på. Vi brukar ha det, men vi trodde verkligen inte att det skulle vara så kallt som det var. På dagarna var det uppemot 16 grader, medan det gick ner till  ett par minus vissa nätter. 

Kylan till trots, själva paddlingen var fantastiskt fin och allra bäst var naturupplevelsen. Vi såg havsörnar och gråsäl för första gången, och jag hade nog den märkligaste och kanske mäktigaste upplevelsen någonsin. Det var under en överfart i dimma som en lövsångare helt plötsligt flög förbi och satte sig på min flytväst – och sen satt den kvar en bra stund medan vi paddlade på. Som att den bara behövde vila en stund. Helt otroligt!

Nästan lika minnesvärt var den stora mängden magiska soluppgångar och solnedgångar vi fick njuta av. Det är något alldeles speciellt med att se solen gå upp eller ner, ungefär som att se in i en eld. Hypnotiskt.

De sista dagarna längtade vi efter att komma fram, och den 30 april paddlade vi äntligen in i Visby. Vilken känsla. Mitt och Vanillas äventyr var inte det mest extrema, men oavsett så blir man väldigt emotionell av att klara av det mål och äventyr man bestämt sig för att genomföra.”