Chefredaktör Marie Kjellnäs känner vibbarna från Ebba Gröns Mental istid – men vill ändå vara positiv.
Det snackas mycket om AI just nu: Vad kommer den artificiella intelligensen att innebära för mänskligheten? Hur kan den utnyttjas på bästa sätt? Vilka är de potentiella farorna? Och vilken värld har vi att vänta oss om ett, fem, tjugo år?
För oss som gillar den gamla vanliga intelligensen, den som sitter i huvudet på människor (obs: inte alla människor), kan AI-visionerna kännas som rena Star Trek. Min kropp reagerar spontant genom att skicka ut vassa taggar som genomborrar både ulltröja och skaljacka. Med lite tur vaknar vi väl upp ur den här yran snart, tänker jag, och inser att vi inte behöver uppfinna atombomben bara för att det är möjligt.
Men det kan man ju inte säga högt. Så jag fortsätter tacka ja till alla balla AI-kurser som förlagets digitala chef bjuder in till, och gör tummen upp när mina Linkedin-kontakter skryter om artificiella framsteg. (Det ska också erkännas att ChatGPT är en hyfsat bra medarbetare i tidskriftsbranschen, när man ska göra grundläggande research eller vill dubbelkolla något i en artikel. Bara inte storchefen får för sig att den är allt vi behöver).
I AI-stormens öga känns friluftslivet som en trygg famn. Kan man tänka sig en mer analog livsstil? Packa ryggsäcken med mat för dagen, dra på sig tåliga skor och kläder, ta ett snack med Moder Jord. Kanske elda eller fiska, simma i någon sjö. Eller bara sitta på en stubbe och tomglo medan huvudet rensas från ettor och nollor.
Samtidigt är ju inte friluftslivet någon samtidsfrånvänd oas för tekniktrötta och/eller sönderstressade människor. Inte bara, iallafall. Friluftsbranschen går i bräschen för modern och hållbar produktion, leder och rekreationsområden formas efter våra uppkopplade behov, och det finns idag en uppsjö av appar och andra digitala tjänster som nyttjas friskt av oss som trivs bäst ute.
Att AI-tekniken kommer att få betydelse även för friluftslivet är ingen vild gissning. Men hur, och i vilken omfattning? Hur kan gemene friluftsmänniska dra nytta av ChatGPT i dess nuvarande form, och vilka faror finns med den nya tekniken ur uteperspektiv? Allt detta och lite till söker Utemagasinets Cajsa Rännar svar på i artikeln ”Gå på tur med din AI” i nya numret av Utemagasinet.
Ebba Grön-dystopin Mental istid streamas i mitt huvud allt oftare – sjukt aktuell trots mer än 40 år på nacken. Den nya tiden kom ju så fort. Men jag känner också starkt att vi har ett ansvar som människor och samhällsmedborgare att hänga med i utvecklingen och ta fasta på det positiva. Det är ju en helt ny begreppsvärld som växer fram, och den som inte kan förstå eller göra sig förstådd hamnar snabbt utanför.
Sen tror jag, precis som Calazo-gänget i vår artikel, att det analoga kommer att hitta sin plats även i en AI-genererad framtid. Vi vill ha guideböcker och tidningar att bläddra i, kartor att veckla ut, riktiga människor att skratta och bråka med. Som ren motståndshandling, om inte annat.
Med det sagt kan du nog räkna med att hitta en artikel om AI-fria zoner i Utemagasinet framöver. Om sisådär ett, fem eller tjugo år.
/ Marie Kjellnäs
