Så undviker du magsjuka på vandringen

Sommaren 2023 rapporterades spridd magsjuka på fjällstationen i Kebnekaise, varpå området spärrades av och stationen tvingades stänga. Vad gick snett? Utemagasinet söker lärdomar för friska fjällturer.

Text: Mats Wigardt

Att det är viktigt med god hygien, även ute i naturen, blev uppenbart när STF:s fjällstation i Kebnekaise förra sommaren drabbades av ett extremt smittsamt calicivirus – samma virus som orsakar vinterkräksjuka. Även vandrare och stuggäster längs hela norra Kungsleden blev akut sjuka under perioden.

Tidsaxeln över första delen av augusti visar hur några enstaka sjukdomsfall på bara några dagar slog ut allt fler gäster, och att platschefen på fjällstationen kort därpå valde att sammankalla ett första krismöte. 
– Att folk kräks i fjällen händer då och då, av utmattning eller matförgiftning – det är varken konstigt eller särskilt ovanligt. Vi har bra rutiner för det, säger STF:s fjällchef Maria Persson. 

– Men, fortsätter hon, den här gången var det en aggressiv smitta som spreds extremt snabbt, sannolikt beroende på att reningsverket i Keb skadats av en kraftig vårflod och att vattentoaletterna på fjällstationen därmed inte kunde användas.

Gäster skickades hem
I alla STF:s anläggningar i fjällen finns vatten och avloppsreningsverk som successivt moderniserats, i vissa fall även kompletterade med ett biologiskt reningssteg, och som omgärdas av strikta EU-direktiv. När reningsverket i Kebnekaise slogs ut uppmanades fjällvandrare att uträtta sina behov på behörigt avstånd från leder och vattendrag samt att vara noggranna med hygienen. 

Trots detta fortsatte antalet sjukdomsfall att öka. Det hölls nya krismöten och information om situationen lades ut på sociala medier. Det blev inom kort allt svårare att isolera gäster som insjuknat, att sanera i den takt som krävdes och att avdela separata dass för behövande. Tre gäster på väg upp till Kebnekaises topp blev magsjuka och fick hämtas av fjällräddningen. 

Media både i Sverige och utomlands började också rapportera om utbrottet och redan inbokade gäster erbjöds nu att av- eller omboka sina besök och att få pengarna tillbaka.
– Efter fem dagar stängde vi akut ner både fjällstationen och stugorna utmed norra Kungsleden för att bryta smittspridningen – då hade nya sjukdomsfall rapporterats även från Saltoluokta, berättar Maria Persson.

En vecka efter att de första magsjukefallen rapporterats var området kring fjällstationen i Kebnekaise avspärrat och en omfattande sanering påbörjad. Skyltar med texten ”Magsjuka, kom inte hit” hade satts upp, gäster skickats hem och nya utedass flugits in. Dialogen med kommunen var fortsatt tät, och man hade fattat beslut om att inte upplåta utrymmen för checkpoints på eller i närheten av stationen under vandringsevenemanget Fjällräven Classic. Även stugor som ansluter till Kungsleden stängdes ner.

Inte första gången
Tio dagar senare kunde Kebnekaise fjällstation öppnas igen för förbipasserande vandrare. Och efter ytterligare en vecka, den 18 augusti, återgick fjällstationen till normalläge – med åtta nybyggda torrdass och en handfull influgna bajamajor. 

Men spridda fall av magsjuka, bland både personal och gäster, fortsatte att bryta ut under resten av säsongen. Många hade blivit rejält sjuka, men också snabbt tillfrisknat. 
– Vi har haft större utbrott av magsjuka tidigare, senast 2010 och 2012 då vi också stängde ner fjällstationen, säger Maria Persson. Men den här gången samverkade flera faktorer – som hårt väder, många besökare och ett reningsverk som la av – till att många fler blev smittade.

Ett grundläggande råd är att aldrig slarva med handhygienen, oavsett om man befinner sig på långtur i fjällen med eget tält eller bor bekvämt på en fjällanläggning. Och att ha som vana att alltid meddela om man blivit sjuk och uppsökt en toalett – då kan smittan stoppas innan den sprids vidare till nästa besökare.

Man kan med stor sannolikhet förmoda att den snabba smittspridningen i Kebnekaise berodde på att vandrare i området inte gick tillräckligt långt från tältplatsen för att utföra sina behov. Men framför allt på att det slarvades med handtvätten.

Det enklaste sättet att förhindra spridningen av magsjuka under fjällturen är nämligen att tvätta händerna efter toalettbesök, med tvål – bara handsprit räcker inte. Inte heller bör man torka händerna på en frottéhandduk som sedan knölas ner i ryggsäcken eller lämnas vidare till någon annan, använd hellre papper som kan eldas upp. 

Samma enkla råd gäller även för matlagning och måltider: tvätta händerna!

Samtidigt kan vattnet i sig också utgöra ett problem. Många fjällbesökare tar för givet att det är fritt fram att dricka ur den där lilla bäcken med svalt och alldeles kristallklart vatten som porlar mellan stenarna intill den officiella tältplatsen. Men med det sunda förnuftet påkopplat går det oftast utmärkt att fylla flaskan i ett klart och rinnande vattendrag längre bort från folk och bebyggelse. 

Man måste emellertid alltid tänka på vad som kan finnas uppströms. Det kan vara allt från ett dött djur, en fågel som släppt en bajsklutt eller en annan vandrare som slagit upp sitt tält längre upp invid samma bäck och inte hunnit tänka på vad som kan finnas nerströms när det trängt på. Och kolibakterier sprids riktigt bra i vatten.

Koka alltid vattnet
Enligt Christina Lantz, mikrobiolog på Livsmedels­verket, är grundrådet för att undvika magsjuka under fjällvandringen att alltid koka vattnet man tar i en fjällbäck. Och det ska bubbla kraftigt, helst i några minuter, innan det används. 
– Visst har vi bra vatten i Sverige och visst går det oftast att dricka vatten från en porlande fjällbäck, säger hon. Men det är viktigt att vara medveten om riskerna som finns och inte utgå från att vattnet alltid är rent. Där det finns människor och djur är det också risk för att vattnet kan vara förorenat.

Det finns inget förbud mot att kissa eller bajsa i naturen. Men nöden har en lag: Det du lämnar efter dig ska inte synas. Gå därför alltid bort en bit från bäcken eller stigen – gärna 100 meter eller mer – gräv en grop, täck över det du lämnat i den med en sten, lite jord eller en tuva. Och om det inte går, ta med dig allt hem, i en påse. För varje hundägare är proceduren välbekant.

Ett annat tips för den som vill hålla magen kry på fjällturen är att välja proviant med omsorg. Undvik att ta med mat med tveksam hållbarhet – kött, fisk och färska grönsaker är alltid känsligt. Torkad mat håller sig bäst, men även den kan bli dålig om den blir våt. 

Bär du med dig livsmedel som inte klarar sig så bra utanför kylen? Packa i rena förpackningar och se till att äta den färska maten först. Vid misstanke om att något blivit dåligt, titta och lukta på det innan det går i soporna. 

Och, som sagt – tvätta händerna före matlagning och måltider. Även under matlagningen, särskilt om du hanterar rått kött, rå fisk eller jordiga råvaror. Egentligen inga konstigheter, det är ju samma regler som gäller hemma i köket, men det krävs lite planering för att säkerställa hygienen ute på tur.

Kärl och redskap ska vara rena. Använd olika redskap för olika rätter, eller tvätta redskapen mellan olika moment. I smutsiga kärl och redskap kan matrester, fett och mjölk som lätt härsknar gömma sig och sedan spridas vidare i maten. Använd rent vatten till mat och disk, koka det först om det finns minsta misstanke att det inte är tjänligt.

Klimatet spelar in
Tillbaka till förra sommarens magsjukeutbrott på Kebnekaise fjällstation. Miljöchef Helena Söderlund på Kiruna kommun ansvarar för allt som har med boende och livsmedel att göra i landets till ytan största kommun, däribland nämnda fjällstation. Hon minns mycket väl fjorårets debacle.
– Ska något hända i fjällen så är det alltid på sommaren när det är som flest gäster, konstaterar hon och låter lite trött. Som i Kebnekaise i fjol, där vårfloden redan tidigt på säsongen slog ut delar av avloppssystemet och antalet toaletter reducerades.

När sedan magsjukan började härja på och i närheten av fjällstationen var STF snabba med att stänga resterande vattentoaletter och ersätta dem med bajamajor. Man ordnade också med fler – men otillräckliga – platser för handtvätt. 
– Man har sedan tidigare utbrott bra rutiner, men man ska samtidigt vara medveten om att det under kort tid var väldigt många besökare på plats och att viruset därför spreds extremt snabbt, säger Helena Söderlund. 

De senaste åren har vi sett en ökad trängsel på flera håll i naturen under högsäsongen, i både låglandets och fjällvärldens mest populära områden. Helena Söderlund pekar också på det varmare klimatet som en försvårande omständighet, som innebär en snabbare snösmältning med stora mängder vatten som ska hanteras på kort tid. 
– Då hinner inte reningsverken i fjällen med och svåra situationer, som den förra sommaren, uppstår lättare. 

Beredskapen är god
Inför sommarens högsäsong 2024 var emellertid beredskapen god, med tätare vattenprovtagning och nya utedass i Kebnekaise. Mindre utbrott av magsjukevirus lär vi ändå få räkna med, säger Helena Söderlund.

Innan vi lägger på vill hon påminna om att vinter­kräksjukan under pandemin var i det närmaste helt borta. Hur kom det sig? 
– Vi tvättade händerna, konstaterar hon – det är det enkla svaret.