Det bästa som finns, näst efter att vara ute på tur, är nog att prata minnen från svunna äventyr. Här delar Uteredaktionen med sig av härliga och besvärliga friluftsupplevelser. Här kommer Anton Furuland, reporter på Utemagasinet.
Dagstur: Sylarna runt
Sprang runt Sylmassivet i höstas, cirka 40 kilometer, och det var en fantastisk upplevelse på så många sätt. Växlande väder, glaciärer, den alpina miljön, höstskrud, vita bergstoppar, mäktiga dalgångar och folktomt. Hade gärna gjort om det sommartid.
Veckotur: Saltoluokta–Skierfe
Skulle kunna fylla hela den här tidningen med alla nybörjarmisstag som gjordes under min första längre fjälltur i vuxen ålder. För vad sägs om att till exempel i ren panik sista sekunden-handla all mat i Jokkmokk? I varukorgen hamnade bland annat ett kilo soltorkade tomater i olja och glasburk, ett kilo naturella cashewnötter, för mycket ravioli på konserv och inte att förglömma papptallrikar och plastbestick. Vantar däremot, det hade vi inte packat. För vem hade kunnat ana att det en morgon skulle snöa, trots att det var sol och varmt när vi gick och la oss?! Sjukt.
Och då har jag inte ens gått in på själva vandringen, och särskilt inte etappen från Saltoluokta till Sitojuare. 19 kilometer som kändes som 190 på grund av en dåligt sittande ryggsäck.
Boende: Fjällnäs
Det är något speciellt med Fjällnäs hotell. Maten är bra – inredning, stämning och läget intill sjön Malmagen fantastiskt. Och ja, jag har noterat att hotellet är till salu …
Högsta toppen: Rifugio Puez Hutte
Kan oskryta med att jag inte ens varit upp på en enda av Sveriges 2 000-meterstoppar. Coolt va? Däremot har jag tagit mig upp till den höjden och lite till i Dolomiterna, vid Puez Hütte på 2 475 meter. Det var en sagolik vandring dit och jag minns att vi på nära håll fick se en örn lyfta.
Värsta vädret: Visjön–Hosjöbottnarna
Har haft väldig tur med vädret på mina turer. Jobbigaste jag upplevt får nog vara på en vandring i Oviksfjällen mellan Visjön och Hosjöbottnarna, där det åskade rejält och vi befann oss mitt uppe på kalfjället.
Mest minnesvärda tältplatsen: Lunndörren
Fick till en riktigt fin tältplats vid Lunndörren, i all sin enkelhet. Bra underlag, myggsnålt och lite uppe på en höjd med utsikt över soldränkta jämtländska fjäll.
Vackraste utsikten:
Franz Joseph, Nya Zeeland
Mitt enda fallskärmshopp i livet var i Nya Zeeland och över glaciären Franz Joseph. Hoppet var från runt 5 500 meters höjd och jag var så nära att banga ur i sista sekund. Glad att jag trotsade rädslan, för det var ett minne och en utsikt för livet.
Då var jag rädd: Sequoia, USA
När jag ”träffade på” en svartbjörn i Sequoia nationalpark i Kalifornien. Vi utbytte några väl valda blickar på ganska behörigt avstånd, sedan gick vi (och i synnerhet jag) väldigt raskt vidare med våra liv.
Minnesvärt bad: Algarve, Portugal
För några år sedan bodde jag och min fru i Portugal och vi gick delar av kustvandringen Fishermans Trail längs landets sydvästra Atlantkust. Dels var det december och lågsäsong, men framför allt pågick covidpandemin så det var i stort sett helt öde – både på led och stränder. Jag minns särskilt ett (naken)bad på en av de stora men folktomma stränderna. Den frihetskänslan.
Utemat: Palt
Packa ett sexpack, inklusive smör och lingonsylt, och käka palt första kvällen på tur. Det slår aldrig någonsin fel.
