Island på två hjul? Bra idé! Häng med på en närmast utomjordisk cykeltur längs en av landets mest klassiska leder – bland mångfärgade ryolitberg, ångande gejsrar, vida lavafält och enorma glaciärer.
När vi sakta trampar uppför en kulle som aldrig tycks ta slut, känns det som att vara mitt i en Planet Earth-film. Och det är naturens under som ger mig de där sista krafterna att trotsa motvinden och nå toppen. Vyerna är inget annat än häpnadsväckande. Färgsprakande ryolitberg syns utspridda i alla riktningar i det karga landskapet, i horisonten tronar glaciärer och ett gigantiskt floddelta glittrar i dalgången. Lavafälten breder ut sig mellan bergen och överallt pyr det från ångande, varma källor i marken. Det isländska höglandet erbjuder naturscenerier på steroider denna augustimorgon, och då glömmer man snabbt att kroppen är trött efter tre långa cykeldagar.
På toppen petar jag i mig några kex, det har gått ett par timmar sedan frukosten i Hrafntinnusker-stugan. Nu väntar en lång utförslöpa på en smal stig tvärs genom den råa och osande naturen, mot en ny stuga och en god middag framåt kvällen.
fyra dagar till fots
Laugavegur är Islands mest populära vandringsled, belägen i naturreservatet Fjallbak på det isländska höglandet, cirka fyra timmar öster om huvudstaden Reykjavik. Den 55 kilometer långa leden knyter samman sex stugor i ett avlägset och vilt landskap, som också är ett av världens mest geotermiskt aktiva. Efter starten i Landmannalaugar, i utkanten av ett lavafält skapat av ett vulkanutbrott 1477, slingrar sig leden över det vidsträckta höglandet ner till dalgången Thórsmörk, insprängd mellan glaciärer och uppkallad efter asaguden Tor.
Det mest naturliga hade förstås varit att vandra Laugavegur, vilket ungefär 75 000 människor gör varje år. Till fots tar turen fyra dagar eller mer, med övernattning i stugorna. Mitt cykeltokiga kompisgäng hemma i Kanada, där jag bor, började istället titta på möjligheterna att genomföra turen på två hjul. Vi har en fäbless för spännande och lite udda cykeldestinationer och tyckte alla att Island kändes lockande. Planeringen tog fart på allvar när en annan kompis, som tidigare cyklat vid Landmannalaugar, kom med initierade tips kring såväl leder som boende – och vi insåg snabbt att hela Laugavegur erbjuder fantastisk terräng för stigcykling.

En distinkt lukt av svavel
En fördel med att cykla en led, framför att vandra, är att du hinner se mer på den tid du har. I det här fallet hade vi fem dagar till förfogande och ”bara” 55 kilometer led framför oss. Så vi planerade med glädje in fina omvägar, bestämde oss för att skynda långsamt, låta fotografering och filmning ta tid. Och dessutom hinna njuta lite extra av både omgivningarna och fika längs vägen.
Efter en dags uppvärmning på stigarna kring Landmannalaugar, och en natt i storstugan, startar vi vår tur följande morgon. Bara en dryg timme senare rullar vi in i ett område där marken tycks glöda, som om det brann häftigt under ytan. Ånga från varma källor stiger från ett flertal håligheter i marken och sträcker sig mot himlen.
Några meter framför mitt styre försvinner min vän Stephen, med cykel och allt, in i en vägg av ånga. Det är en surrealistisk upplevelse; för en kort stund känns det mer som att stå på en scen under en rockkonsert än att cykla stig i ett europeiskt örike. Den enda påminnelsen om att vi fortfarande befinner oss mitt i naturen är den distinkta lukten av svavel – och den eviga tystnaden.

inga möten längs leden
Laugavegur betyder vattnets väg, vilket är passande. Leden följer nämligen en bäck. Vi vet att högsäsongen tonat ut men förvånas ändå av hur folktomt det är. Det är bara vi och naturen här. Cyklister hade vi inte väntat oss att möta, även om intresset för stigcykling har ökat på Island de senaste åren, både bland lokalbor och besökare från andra länder. Men var är vandrarna? Fyra dygn senare kan vi konstatera att vi bara mötte en handfull, samtliga i stugorna.
Trots att Island saknar både en levande cykelkultur och dedikerade stignätverk, är vår känsla att landet är som gjort för en äventyrlig semester på två hjul. Att cykla Laugavegur är en omväxlande, svindlande, förtätad och nästan utomjordisk upplevelse – så långt från maskinbyggda leder och skulpterade MTB-center man kan komma. Flera av oss i gänget har cyklat mountainbike i snart tre decennier, och sammanlagt täckt in en stor del av världens mest unika destinationer, men vi enas under turen om att Island sticker ut i konkurrensen. Utan att ens anstränga sig.
Stugorna vi övernattar i är spartanskt inredda men fullt funktionella, ungefär som STF:s fjällstugor. De bokas via den isländska motsvarigheten FI, Ferdafélag Íslands, som äger och driver stugorna längs Laugavegur och på många andra platser runtom i landet. Stugorna har sovsalar, enkla köksfaciliteter och ingen elektricitet.
Vi bokade plats i förväg och det är att rekommendera, även om det i perioder kan vara glesare bland besökarna. Frystorkad mat är lätt att bära med sig och tillaga över kökens gaslågor, men ett tips är att avrunda turen med en lagad middag med lokala råvaror på Volcano Hut i Thórsmörk – för att väcka smaklökarna till liv igen.
fönster mot underjorden
Efter tre dagars cykling och en blåsig natt i Álftavatn-stugan avnjuter vi ännu en rejäl frukost. I takt med tuggorna mojnar vinden, men regnet har strilat hela morgonen så det finns inget skäl att rusa ut genom dörren.
Ett par isländska studenter har också tillbringat natten i stugan, och vi utväxlar tips på leder och sevärdheter över en andra kopp kaffe. De vandrar vår rutt i motsatt riktning, från Thórsmörk till Landmannalaugar, vilket gör informationsutbytet givande för båda parter. Vi noterar med glädje att vattennivån i de två älvarna vi måste passera närmare Thórsmörk inte är speciellt höga, och att sträckan längs sjön Álftavatn lär vara något alldeles i särklass.
Efter att ha enats om att den isländska sångerskan Björk borde bli landets nästa president tar vi avsked av våra nyvunna vänner. Regnet har nu klingat av helt och en dryg timme senare har också molnen sopats bort.
Under en klar himmel rullar vi ner för en mullrande sluttning, och landar i ett surrealistiskt landskap som andas både undergång och pånyttfödelse. Dalen är fylld av pyrande varma källor och i den bortre änden syns en uppsprucken glaciär. Två isgrottor, 15–20 meter höga och dubbelt så breda, öppnar sig som gigantiska fönster mot underjorden. Golven är täckta med kylskåpsstora isblock och den heta ångan från markens naturliga ventiler får grottväggarna att svettas.
På Island finns ungefär 130 vulkaner – den högsta koncentrationen i världen – och många av dessa är aktiva. Utbrott har genererat en tredjedel av planetens totala lavaproduktion under de senaste 500 åren, och bidrar till att ön växer på bredden. De senaste åren har den vulkaniska aktiviteten blossat upp på Reykjaneshalvön nära Reykjavik, med flera spektakulära utbrott, men vi turister minns kanske särskilt Eyjafjallajökull 2010 och askmolnet som satte käppar i hjulet för flygtrafiken.

Ett brandgult skådespel
Efter vår fjärde dag i sadeln – spenderad längs en frivillig omväg kring vackra Álftavatn och i sällskap med grönklädda, koniska berg – ankommer vi Hvanngil-stugan framåt eftermiddagen. Vi unnar oss en liten paus i solgasset och somnar snart ovaggade.
Tuppluren, det vackra vädret och till synes eviga ljuset motiverar oss att ta en sen kvällstur efter middagen, för att spana in solnedgången från en närliggande topp. Vulkanerna ser mäktiga ut från vårt läge i dalen men vi vet att de är småsyskon jämfört med jättarna invid glaciärerna Myrdalsjökull och Eyjafjallajökull längre söderut.
Bakom stugan följer vi en stig som leder oss upp på en av de högsta topparna i området, namnlös på kartan. Vi trampar tills det blir för brant och leder sedan cyklarna den sista biten. De senaste dagarnas kuperade äventyr känns i benen, men det otroliga ljuset ger oss alla extra energi.
Väl uppe loggar vi ännu ett häpnadsväckande ögonblick i minnesbanken. De illgröna kullarna kontrasterar mot glittrande vattendrag, och en himmel som står i lågor. Tysta ser vi solen sänka sig bakom berget och måla himlen i allt djupare brandgula toner. Vi njuter av stillheten, kan inte slita oss förrän skådespelet är över.
På vägen tillbaka till stugan möter vi ett kompakt mörker, men det fick det vara värt.
tacksam för dunjackan
Vid första anblick ser Laugavegur snäll och trevlig ut, kanske inte det mest utmanande av äventyr? Leden är relativt kort, det finns inga betydande vertikala stigningar och cyklingen är inte särskilt teknisk. Men det gäller att komma väl förberedd. Höglandet kan lura även den mest erfarne cyklisten, tillika vandraren. Laugavegur slingrar sig genom ett rått och ödsligt landskap, att jämföra med svenska fjällen när det kommer till potentiella risker. En stukad fot, en missad skylt, en glömd regnjacka kan snabbt få otrevliga konsekvenser.
Vårt gäng hamnade på sidospår mer än en gång under turen och följde fel stigar när skyltar saknades, vilket lade till några extra kilometer här och där. Tänk på att packa ryggsäcken med lite extra säkerhet i form av lättillgänglig mat, dryck, första hjälpen, reparationsprylar och inte minst kläder för alla väder. Även under augusti och september, som är högsäsong längs leden, kan du räkna med både kyla och väta.
En morgon när vi vaknade låg frosten vit över ängarna, och vi var tvungna att skrapa isen från våra cyklar och klä på oss alla kläder innan vi kunde trampa iväg. Då var man nöjd med beslutet att packa ner en fluffig dunjacka i sista minuten.

åska, blixtar och styrka
Den sista dagen förändras landskapet dramatiskt, ännu en gång. När vi rullar in i Thórsmörks naturreservat är leden gråsvart, vilket kan härledas till vulkanisk aktivitet.
I slutet av dalen ser vi till sist glaciären Eyjafjallajökull, som gömmer vulkanen med samma namn under den tjocka isen.
Föga överraskande har dalen Thórsmörk alltså fått sitt namn från guden Thor, förknippad med stormar, blixtar, åska och styrka. Vi ser kopplingen tydligt i landskapet: rejäla stenar, klippor, stadiga berg, dalar, glaciärer och storslagna vattenfall.
Mer förvånande blir vi över att plötsligt rulla igenom en liten björkskog – särskilt som vi innan dess knappt sett ett enda träd under turen. I ett land som en gång var täckt av skog, varav det mesta avverkats, tycks träden nu vara så sällsynta att minsta dunge kallas skog.

balsam för våra själar
När vi närmar oss stugorna i Thórsmörk efter fem dagars cykling genom sol, regn, frost och hagel har vi två saker på önskelistan: Kall öl och varma källor. Badet infriar alla våra förväntningar och vattnet känns som helande balsam för våra ömma kroppar. Vi skålar för resan, upplevelsen, äventyret och enas om att Island överträffat våra högt ställda förväntningar.
Planen var egentligen att fortsätta genom det bergiga landskapet nästa morgon, runda de enorma glaciärerna och avsluta turen vid Skogafoss vattenfall – en extra etapp på 30 kilometer. Väderappen spådde dock storm och regn, och när stugvärden avrådde oss från att cykla vidare var beslutet lätt.
Vi satt ju redan mitt i det perfekta slutet.


Laugavegur
Den 55 kilometer långa leden går genom varierad och kuperad natur, mestadels på högfjället och bitvis i svår terräng. Inte så krävande på pappret, men vädret är nyckfullt. Laugavegur är Islands mest populära vandringsled, men det är även tillåtet att cykla – vilket allt fler gör.
Hitta hit: Flyg till Reykjavik, buss/bil till ledstart i Landmannalaugar (3–4 timmar).
Boende: Vid Landmannalaugar finns en stor FI-stuga (”isländska STF”) med 78 bäddar. Övriga FI-stugor ligger vid Hrafntinnusker (52 bäddar), Álftavatn (72), Hvanngil (60) och Botnar-stugan i Emstrur (60). Volcano Huts vid målet i Thórsmörk rymmer 75 personer. Boka boende i förväg, antingen via fi.is eller ett resebolag. Tältning är endast tillåtet vid stugorna, bokas och betalas hos stugvärd vid ankomst. En tältnatt kostar motsvarande cirka 200 svenska kronor.
Mer info: fi.is, bookatrekking.com/sv/blog/laugavegur-stig.
Miniguide till Laugavegur
Att vandra Laugavegur tar cirka 4 dagar, medan cyklisten kan avverka sträckan på halva tiden – eller njuta av stickspår.
Etapp 1: Landmannalaugar–Hrafntinnusker
Distans: 10,5 kilometer
Höjdmeter: 500 meter uppför, 90 utför.
Den kortaste etappen längs Laugavegur, samtidigt den med störst höjdskillnad. Via de färgglada bergssluttningarna vid Landmannalaugar slingrar sig leden upp till lavafältet Laugahraun och vidare förbi raviner, älvar och ångande gejsrar. Så småningom når du Höskuldsskáli-stugan vid Hrafntinnusker.
Etapp 2: Hrafninnusker–Álftavatn
Distans: 12,2 kilometer
Höjdmeter: 80 meter uppför, 560 utför.
Stigen från Hrafntinnusker går högt på kalfjället längs Reykjafjölls sluttningar. Det är mestadels platt, men snöfält att korsa i ravinerna. Områdets högsta topp, Háskeringur på 1281 meter, kan vara värd ett par timmars omväg. Under nedfärden mot Álftavatn bjuds fantastiska vyer över Eyjafjallajökull och Mýrdalsfjökull,
Etapp 3: Álftavatn–Emstrur
Distans: 15,8 kilometer
Höjdmeter: 240 meter uppför, 310 utför.
Från Álftavatn går leden österut till Hvanngil, där man också kan övernatta. Därefter måste man vada över en flod, innan man kan fortsätta i ett närmast ökenlikt men väldigt vackert landskap till Botnar-stugan i Emstrur.
Etapp 4: Emstrur–Thórsmörk
Distans: 15,7 kilometer
Höjdmeter: 320 meter uppför, 560 utför.
Knappt lika lång som etapp tre, men den fjärde är oftast den som tar längst tid. Leden går upp och ner, via raviner och över floder, och terrängen är allmänt dynamisk och krävande. Det finns också ett par älvar att vada över, innan du möts av en mysig skog vid Hamraskógar och slutligen rullar in vid Húsadalur, där Vulcano Huts erbjuder boende.
Mer info: fi.is
Tips!
Ta med egen cykel om du är kräsen. Uthyrning finns annars via icelandbike.com/bicycle-rental-in-reykjavik eller icebikeadventures.com/rental.

fler äventyr på Island
Laugavegur ger dig en rejäl och varierad dos av den isländska naturen. Här några klassiska tips om du vill ha mer.
Besök ett vattenfall
På Island finns några av de vackraste och mest spektakulära vattenfallen i hela världen. Skógafoss är ett av de mest populära och lättillgängliga. Inte långt därifrån ligger Seljalandsfoss, som är hela 60 meter högt och har en vattenslöja som du kan gå bakom. Gljúfrabúi är ett lite mer okänt vattenfall, som ligger gömt i en ravin bara 150 meter från Seljalandsfoss.
Vandra på en glaciär
Om du inte tidigare glaciärvandrat kan du ta chansen på Island. Vid både Sólheimajökull och Vatnajökull kan du följa med på guidade turer bland glaciärsprickor och blånande is. Duktiga guider vägleder med säker hand och du kan hyra nödvändig utrustning på plats. Mer info: troll.is
Rid en islandshäst
Att rida till fjälls på Island kan vara ett oförglömligt äventyr, oavsett om du är en van ryttare eller aldrig suttit på en häst tidigare. Om du är mycket erfaren kan du rida ihop med en stor flock lösa islandshästar i ett sagolikt landskap. En rutinerad arrangör är hästgården Lytingsstadir, knappt 20 mil nordost om Reykjavik,
där man också kan övernatta.
Mer info: lythorse.is
