Flip-flops och spray-tan eller full överlevnadsdräkt på toppturen? Följ din egen kompass i utelivet.
Nu har det hänt igen, någon har bestigit Kebnekaise i flip-flops och för detta beretts plats i riksmedia. Det är ju så tokigt! Intervjuer och klipp väcker liv i den eviga sommardebatten om vad som krävs för att ge sig ut i svenska fjäll. I den ena ringhörnan: traditionalisterna som förordar full överlevnadsdräkt i alla lägen (”preppa för storm, hoppas på sol”). I den andra: anarkisterna som går i enbart spray-tan och cowboyhatt, med en klase Nocco som matsäck, för alltid retar det någon. Vi som rör oss någonstans mitt emellan plockar fram popcornskålen.
Det ska ganska mycket till innan jag hetsar upp mig över vad folk har på sig eller bär med sig i friluftslivet. Jag har sett vandrare hala fram svarta sopsäckar när de överraskats av skyfall på fjället, vandrare i jeans och fuskpäls, vandrare med hela bohaget fastsurrat på ryggen, vandrare i träskor, vandrare med en icakasse i vardera näven. Inget av detta är optimalt förstås, men vem är jag att komma med pekpinnar? Så länge du A: kan ta hand om dig själv, B: respekterar djur och natur och C: bär med dig skräpet tillbaka till civilisationen så är det mesta tillåtet i min bok.
Tyvärr är det ofta där flip-flopsen klämmer. Det som börjar med ”Hur svårt kan det vara?” slutar lite för ofta med gråt och fjällräddning. Det var ju snö på toppen! Stigen var jättebrant! Skoskav! Ingen kiosk ens! Och Noccoburkarna, de hamnar (i bästa fall) på golvet i nödstugan strax nedanför Sydtoppen. Där har det i sommar, precis som tidigare år, skapats ett äckligt skräpberg av toppturister som saknat förmågan att se sin roll och sitt ansvar i det stora hela.
Men hallå, inflikar Vän Av Ordning, var det inte du som balanserade på en drakrygg i Österrike i foppatofflor från mataffären så sent som i somras? Som glömde hela fjällpackningen hemma på tomten och körde med tom bil till Grövelsjön? Och tusen andra uteklantigheter som nämnts på den här sidan genom åren.
Jo, jag kastar sten i glashus. Det är inte så att jag klantar mig med vilja, men att berätta om det för er handlar om en önskan att justera kravspecen lite. Sänka tröskeln. Man behöver faktiskt inte överlevnadsexamen, tre månaders förberedelser och en Nasa-ryggsäck med prylarna packade i bokstavsordning för att ge sig ut på fjälltur. Det löser sig oftast ändå (ABC, ABC, ABC …).
Och erkänn, nog är du lite avundsjuk på den som har så medgörliga fötter att ett par flip-flops räcker för att bestiga landets högsta berg? 99,9 procent av oss inser nog oprövat att det är ett mission impossible. Fötterna är ofta vandrarens akilleshäl, den kroppsdel som bokstavligen bär oss och alla våra utedrömmar. Dessutom så olika i form, steg och humör att de skodon som älskas högt av den ene är helt omöjliga för den andre.
Så, det är med en stor portion ödmjukhet vi rullar ut ett test av lägerskor för tältturer på sidan 37 i nya numret. Några flip-flops finns inte med, men allt från sandaler och strumpskor till mystofflor och slip-ins. Och här vill jag vara tydlig: Bestiger du Kebnekaise i några av dessa så hälsa inte från oss.
/ Marie Kjellnäs, chefredaktör Utemagasinet
