Dagsturen är långturens sorglösa lillasyster. Men pass på, du vet aldrig vad som väntar… Chefredaktör Marie Kjellnäs berättar om sommarens dagstur som gav allt.
Nej, det blev ingen längre fjälltur för mig den här sommaren. Inte en enda tältnatt. Kan skyllas på prioriteringar – det är ju svårt att hinna med precis allt man har lust till på bara några få lediga veckor. Samtidigt har jag helt otippat börjat uppskatta loj hemmatid, att bara sitta på någon pall och se sockerärtorna växa. Ibland är det vad man behöver.
En dagstur här och där, det fick bli lagom. Vakna upp i manglade lakan, långfrukost med lokala specialiteter, packa lunchmackor och kaffetermos. Njuta av ett glas vin på hotellterassen efter turen, känna doften av kvällens meny leta sig ut från köket. Det lata utelivet.
Så, vi slänger in några duffelbags i bilen och kör västerut. Första stopp: Innerdalen, känd som Norges vackraste. Här ska vi möta upp ett par vänner vi ser alldeles för sällan, och dela en dag som i turbeskrivningen låter som en saga.
Efter en hemystad frukost på fäbodhotellet Renndølsetra, vid foten av Innerdalstårnet, plockas kartan fram. 23 kilometer, blir det inte lite väl mastigt? Plus de tre vi redan gått från parkeringen, och samma tre tillbaka efter turen. 29 alltså. Och en hel del höjdmeter på det.
Men solen är varm, himlen blå. Det där åskovädret – om det ens blir något – ska ju inte komma förrän sent ikväll. Och så kul att äntligen ses!
En skock getter visar vägen in i dalen mellan snöpudrade toppar. Frodigt gräs och trasslig fjällbjörk kantar stigen. ”Hur hade ni det i Ålesund, Sogndal, Loen? Och barnen? Jobbet?”
Dalen är lång, timmarna flyger. Stigen är bitvis smal intill osynlighet – brukar folk verkligen gå här? Ett gäng barbröstade ynglingar passerar med norska hälsningsfraser, fler syns inte till.
Så blir stigen en geggig bäck, skorna sugs fast i varje steg. Jag fastnar i en björk med skjortärmen och drar upp en stor reva. Men det är vackert! Och så kul att äntligen ses!
Strax innan leden viker av upp i bergen dukar vi fram lunch och kokar kaffe. Någon som kan klockan räknar ut att vi redan är hopplöst efter planen, men vända vill ingen.
Till ljudet av skvalande vattenfall plockar vi höjdmeter efter höjdmeter, med täta stopp för att ta in sagovyerna. Vi tassar över solsvedda snöfält, staplar fram på blocksten och ligger lyckligt utslagna i ljummen mossa.
Då svartnar himlen. Vinden tar våra kepsar. Snart börjar det mullra, sen regna, sist blixtra. Renndølsetra? Minst två timmar bort. Vi springer, hukar, halkar fram medan åskknallarna ekar mellan bergväggarna. Ettusenett, ettusen …
När vädret inte kan bli värre kommer hagelstormen från helvetet och blästrar våra bara vader. Att skrika är lönlöst, det är Naturen som har ordet. Någon stolpar upp sitt testamente i flykten.
Euforin är total när de gräsklädda taken äntligen dyker upp nere i dalen. Hurra! Alla är lite skärrade, men sammanflätade for life – som räddade skeppsbrutna eller realitydeltagare.
Det är lätt att underskatta dagsturen. Den är liksom långturens sorglösa lillasyster. Men med lite flyt – eller oflyt – kan du få den största naturupplevelsen på ett ögonblick. Vill du också gå en dag i höst, sova i manglade lakan? För dig har vi samlat tolv fina turtips på sidan 65 i nya numret av Utemagasinet.
/ Marie Kjellnäs, chefredaktör Utemagasinet
