Nu söker vi tystnaden

Modernitet i all ära, men det digitala bruset och civilisationens eviga bakgrundsljud riskerar att göra oss sjuka. Behovet av tystnad är rekordstort – och vi vet var den finns.

För 10–15 år sedan kunde man höra sig själv säga i mobilen: ”Vi kan höras inom en timme, sen passerar jag Öster­sund och därifrån är jag helt onåbar till på måndag”.­ Jag har även hört resande säljare berätta om tiden innan mobilerna, att timmarna där i bilen på väg till en kund – utan möjlighet att bli nådd eller kunna nå någon annan – hörde till jobb­veckans absolut bästa stunder. 

I dag är det mycket svårare att inte bli nådd. Tystnaden har blivit en bristvara. De allra flesta av oss lever våra liv i eller kring städer. De platser där vi till vardags inte hör exempelvis glassbilen, tåget eller tjutande sirener blir allt färre. 

Dessutom är mobilen i fickan vår ständiga följe­slagare. Den påminner oss – vare sig vi vill eller inte – om statusuppdateringar, jobbmejl, teams­möten och kommande event. Det blippar och bloppar som aldrig förr. Både jobb och privatliv ryms i samma mobila enhet. 

Det handlar om hälsan

Det är säkert för tidigt att dra några stora slut­satser om hur vi påverkas (det lär ta cirka 10 000 år för våra hjärnor att förändras i grunden), men att det är ett nytt sätt att leva kan konstateras. Och redan nu visar forskning att det ständiga digitala bruset kan orsaka fysiska problem, som ökad risk för inflammationer och försämrad motståndskraft mot sjukdomar. Det menar i alla fall författaren Ulrica Norberg, som skrivit boken ”Tystnad” (Bazar Förlag, 2024), och radar upp en lång rad källor som grund för påståendet.                   

– Ett ständigt brus av ljud och intryck kan orsaka skador på hjärnan, säger hon. Alltför många intryck gör bland annat att vi inte kan sortera informa­tionen. Den ständiga exponeringen av ljud och intryck skapar slaggprodukter, menar forskarna, som i sin tur bland annat leder till koncentrationssvårigheter och sämre inlärning.

Att inte hörsamma varningssignaler som trötthet och koncentrationssvårigheter kan få mer eller mindre allvarliga sjukdomseffekter. Ulrica Norberg menar samtidigt att bruset idag har blivit så ­normaliserat att vi nästan blir chockade när det inte finns där – trots att både kroppen och hjärnan har ett stort behov av att vila.

– Det ligger en form av ironi i detta. Att den ständiga uppmärksamheten samtidigt skapar en sorts undernäring i oss.  

Vi i västvärlden håller nu på att vakna upp från en monumental bakfylla orsakad av allt det här bruset, menar hon, och vi känner ett allt starkare behov av att få in mer tystnad och lugn i våra liv som en helt nödvändig återställare. Allt fler verkar söka sig till sinnliga och naturnära aktiviteter, som en reaktion på det moderna livet. 

– Att vi nu i allt högre utsträckning söker oss till aktiviteter som att odla, dreja eller gå ut i naturen är hjärnans sätt att berätta för oss vad vi behöver, säger hon.   

Populärt att bara vara

Tankegången känns igen från organisationer och aktörer som erbjuder resor och upplevelser, inte minst med koppling till friluftsliv. Svenska Turistföreningen har till exempel märkt av en ökad efterfrågan på ”bara vara”-upplevelser den senaste tiden, och erbjuder olika paket av stressa ner-karaktär. Ett axplock just nu: ”Gör ingenting-paket i Bohuslän”, ”Meditativ ljusupplevelse i Ytterjärna”, och en hel rad yogapaket i naturen för ”maximal avkoppling”. 

I juli tog STF ett samlat grepp om tystnads­behovet och lanserade offline-kartan, där still­heten i fjällen målas upp som den största lyxen. På en enkel kartillustration – helt fri från inter­aktiva möjligheter – har mobilfria zoner markerats tillsammans med vandringsleder och närliggande STF-boenden. Väster om Kebnekaise saknas täckning, till exempel, liksom längs stora delar av Padje­lantaleden. I Sarek förstås, men också i de mer lättillgängliga Vindelfjällen. 

Även kommuner, som Gällivare, har börjat använda tystnaden i sin marknadsföring. Till exempel genom det så kallade LONA-projektet som bedrivits i samarbete med grannkommunerna Jokkmokk och Arjeplog, där en del av projektet gått ut på att kartlägga ”tysta områden” i närområdet. 

Ett par av dessa områden finns på Dundrets baksida och i Muddus nationalpark. I ett pressmeddelande säger Pia Sundvall, fritidsutvecklare och ansvarig för projektet på Gällivare kommun, att ”platserna är tillgängliga för alla att besöka och de är viktiga inte minst ur ett folkhälsoperspektiv. Att besöka tysta områden utanför samhällets ljudbild, har i studier visat sig ge flera positiva hälsoeffekter”. 

Svårt att slippa bli nådd

Men även om viljan finns hos många av oss oss, att medvetet försöka bryta cirkeln av det ständiga bruset, så är det inte så lätt i praktiken. Det var ­enklare förr. Lättast förstås på den analoga tiden före mobiltelefonerna och internet. Fortfarande ganska enkelt med de tidiga ”osmarta” mobilerna och bristfällig mottagning, framför allt vid resor norrut. 

Idag betydligt svårare. Mobilen agerar på samma gång ficklampa, kalender, nyhetskanal, väckarklocka, karta och väderkälla – varav flera funktioner kan vara till stor nytta när vi befinner oss i obygden. Att mejlboxen har flyttat in i mobilen, och därpå fenomenet pushnotiser, har dessutom lett till att många har jobbet på fickan även under lediga dagar. En tänkbar stressfaktor, oavsett om vi väljer att utnyttja möjligheten att läsa jobbmejl eller lösa arbetsuppgifter på språng.

Mobilskugga på glaciärer

Parallellt har mobilnätet utvecklats. Förr, om man inte hade Telia som operatör, var man off grid för i princip all kommunikation i den svenska fjäll­världen. Idag är områdena i täckningsskugga färre och mindre. Man kan bli nådd nästan överallt (även om STF:s offlinekarta tycks svepa över ganska stora fjällområden). 

Detta bekräftas av Petter Öhrn på Post- och Telestyrelsen (PTS), som bevakar elektronisk kommunikation i Sverige.

– Vi har numera, generellt sett, mycket bra ­täckning i Sverige, så det finns inte så många platser där man kan vara säker på att inte bli nådd. Men det finns en kategori av terräng som sticker ut och det är glaciärer. På de svenska glaciärerna, som har en totalyta av 219 680 000 kvadratmeter, saknas möjlighet till uppkoppling på 94,64 procent av den ytan, förklarar han.

Om man verkligen inte vill vara uppkopplad, så kan man alltså bege sig till en glaciär. Åtminstone rent teoretiskt.

– Sedan kan det förstås vara olämpligt av andra skäl, tillägger Petter Öhrn, men det ligger utanför myndighetens ansvarsområde.

Min egen högst ovetenskapliga undersökning av tre olika operatörers räckvidd och mottagning i fjällvärlden – under resor gjorda de senaste tio åren – är att Telia alltid haft bäst täckning, följt av Telenor och sist operatören 3 (vilket i det här sammanhanget i och för sig skulle vara något positivt). Men så enkelt är det inte att gradera operatörerna, säger Petter Öhrn.

– Det är svårt att jämföra så där rakt av. ­Operatörerna planerar sina nät olika, så en ­operatör kan ha bättre täckning på ett ställe, medan någon annan har bättre täckning på något annat ställe. Man får nästan jämföra operatörernas egna täckningskartor, tipsar han.

Utbredd digital frustration

För den generation som jag själv tillhör, som växte upp under 1970- och 1980-talet utan mobil och internet, är det kanske inte så konstigt att man ibland drömmer sig tillbaka till den analoga världen. Man känner till den, har sett båda världarna och kan jämföra. 

Men den yngre generationen, som vuxit upp med skärmtid och ständig uppkoppling, reflek­terar de någonsin över en tid eller ett tillstånd fritt från internet och sociala medier? 

Ja, det ­verkar faktiskt så. Enligt en ny brittisk undersökning (genomförd av British Standards Institution, BSI) svarar ­nästan hälften av britterna mellan 16 och 21 år att de skulle föredra en värld utan internet. Om frågan även hade räknat upp avigsidorna och inkluderat problemställningar som att vara beredd på att leva utan e-handel, sekundsnabba biljettbokningar och digital kommunikation hade kanske svaret blivit ett annat, men ändå. Det visar på en digital frustration även hos den yngre generationen.

Tystnaden är en resurs

Liknande mönster syns även i Sverige. I Svenska Internetstiftelsens årsrapport 2024, svarar 40 ­procent av de tillfrågade att de lägger för mycket tid på sociala medier och 10 procent menar att de känner sig misslyckade när de jämför sina liv med andras. Denna känsla är särskilt tydlig hos personer födda på 90-talet, som är den första generation som haft ett internetuppkopplat liv redan från början. Rapporten sammanfattar sig själv med formuleringen ”sociala medier knyter oss samman men får oss att känna oss misslyckade”.

Så de vita fläckarna, de tysta platserna dit blipp och blopp inte når, kanske har ännu större ­betydelse för dagens västvärldsmänniskor än man kunnat ana. Författaren Ulrica Norberg, som även jobbar­ som livscoach och hjälper människor att organisera sina stressade liv, menar att vi borde se tystnaden som en resurs.  

– Har jag till exempel gått igenom något ­jobbigt, eller är mitt uppe i en hektisk jobbperiod, så tar jag kalendern och planerar in tid för mer lågmäldhet och lugn. Ett par dagar utan teveserier och utan störande bakgrundsljud. Det kan handla om att ge sig ut på vandring i skog och mark, men även att ge sig ut på hav eller sjö för att paddla kajak eller kanot, alternativt att åka på spa. Något jag skulle vilja trycka på lite extra är vintervandring. Det är oerhört återhämtande och stärkande. Just att gå i snö på preppade vandringsleder är skonsamt för leder, bygger muskulatur, samtidigt som det är återhämtande för sinnet för att ljuset är stillsamt och ljudet reducerat. Snö tar bort brus och höga ljudnivåer. Filtrerar bort det.

En egen mental drömbild

Hjärnan verkar dessutom göra skillnad på naturliga och konstgjorda ljud. Naturen är sällan tyst, men fågelkvitter eller ljudet från en porlande bäck verkar uppfattas som positiva ljud, medan ljud konstruerade av människan ofta upplevs som negativa för hjärnan. 

– Det positiva är att det räcker med bara två timmars tystnad per dag för att hjälpa till att återställa våra system. Så vårt mående går absolut att påverka. Det svåra brukar vara att stå emot impulsen att hålla sig ständigt sysselsatt och viljan att bli underhållen, säger Ulrica Norberg.     

Jag får själv ofta en sån där mental drömbild om jag sluter ögonen för en stund. Då åker jag i en liten båt uppströms med lågt puttrande motor för att undvika stenar i den jämtländska forsen. Där uppe bakom kröken öppnar sig ett lugnvatten och på stranden finns ett gapaskjul, ett vindskydd. Framför det en ring med stenar för att kunna tända en brasa. 

Jag lutar mitt flugspö mot det gräsbeklädda taket, letar ved, tänder en cigarill och blickar ut mot vattnet. Väntar på att de första öringarna ska börja vaka. Och jag lyckas stå emot suget att fippla med mobilen för att lägga ut en bild på Instagram. Jag bara står där och tar in. 

Kanske tar jag bilden, men lägger ut den några dagar senare, på väg mot civilisationen. Batteriet håller ändå mycket längre om man väljer flygplansläge.  

Läs mer: 5 tysta områden i norra Sverige