Ledare: ”Orka ta senvägen”

Snabb och spontan eller lugn och metodisk – vilken friluftstyp är du? Och kan man förändras?

En ngång när min dotter var i förskoleåldern­ hade hon fått följa med en kompis hem på eftermiddagen. När jag hämtade henne senare var hon helt i gasen över middagen som serverats, makaroner och köttbullar: ”Men vet du mamma, det går att baka egna köttbullar! Man köper bara röd deg!” 

Med åren kom jag att lessna på Mamma Scan så till den milda grad att röd deg numera är en stapelvara hos familjen Kjellnäs, men jag har fortfarande svårt för när matlagningen tar längre tid än själva ätandet. När förberedelsefasen är så omfattande och tålamodsprövande att man ­nästan tappar sugen innan det trevliga ens har börjat.

Samma sak i friluftslivet. I början av vintern känns det nästan oöverstigligt att komma ut på skridskoisen, till längdspåren eller upp på någon topp. Jag vill, jag vill – men först är det skenor som ska slipas och prylar som ska letas fram och en bindning var visst trasig och vem var det nu som lånade transceivern? 

Finns det en genväg, då tar jag den. Jag hyr ­prylar om jag inte hittar mina, ­anlitar en guide om det krävs en veckas hem­studier för att förstå ­terrängen, lämnar in skidorna på vallning och ­fyller ryggsäcken med ­frystorkad färdigmat. Jag spenderar mig ur krisen, helt enkelt.

Framåt februari brukar något slags lugn infinna sig i mitt uteliv. Packningen har optimerats tur för tur, isbehovet hänger i hallen och alla skidor ­ligger på vänt i takboxen. Om någon skulle ringa mitt i natten och skrika ”skridskor om 30 minuter, stora värtan!” skulle svaret bli ”ja för fan, räkna med mig!” 

Kanske känner du igen dig. Men troligen inte. Min känsla är att allt fler som sysslar med ­friluftsliv tvärtom njuter av förberedelsefasen, och lägger enorma mängder tid på den – nästan som ett intresse i intresset. Det lappas, lagas och sys i plagg och utrustning; det torkas egen friluftsmat och täljs skedar att äta den med. Och så har vi den ständigt pågående facebookdiskussionen om ­vilken ryggsäck/tandborste/app/kaffemugg som är mest optimal utifrån olika krav och förutsättningar. 

Att ta genvägar verkar vara helt ute.

För många handlar det nog om en önskan att sprida ut sitt friluftsintresse över året, särskilt om man är vandrare i första hand. En kan ju ha förståelse för att vissa hellre pysslar med sina ­prylar hemma framför brasan, eller ­lajkar inlägg om portabla bidéer, än ståfikar i snöglopp på någon knögglig skridskois. Mest avundsjuk är jag på dem som inte enbart tvättar, lappar, lagar och torkar egenodlade rotfrukter inför kommande turer för att miljösamvetet kräver det, utan också för sitt eget nöjes skull. Som ett intresse i sig. 

I ­helgen har den nu utflyttade dottern varit hemma. Vi drog fram lite röd deg och lång­kokade köttfärssås, skålade i vinet som blev över och ­kollade på turbilder från förr. En förberedelsefas som blev en större upplevelse än själva slutmålet, att sleva i sig maten. Tänka sig.

Nästa steg i mitt personliga uppvaknande är att smeta ut resterna av såsen på en plåt och torka den i ugnen på 50 grader, som jag läst att man ska göra i artikeln ”Ta dig tid att torka friluftsmat” (sidan 38 i nya numret av Utemagasinet). Eat my dust, Mamma Scan. 

/ Marie Kjellnäs, chefredaktör Utemagasinet

  • Guide: Så hittar du rätt sovsäck

    En natt i sovsäck kan vara rena drömmen. Eller en mardröm. Här är sju saker du ska tänka på inför ett köp.

  • Kitta dig för skridskoturen

    Åker du på skridskoprylar från förra millenniet? Då är du i gott sällskap – trots att produktutvecklingen tagit stora språng de senaste åren. Vi pratar åkradie, BC, skejt och lättvikt med skridskobranschens höjdare.

  • Kokosgröt med blåbärssylt och kardemumma

    Värm dig med en krämig kokosgröt med kardemumma och blåbärssylt. Nathalie Spjälles recept ger en god start på dagen, oavsett om frukosten lagas innan – eller på – en tur.

  • Nicklas Blom: ”Jag skulle aldrig anställa mig själv”

    I många år jagade fotografen Nicklas Blom de mest spektakulära åken – från puder i klippiga bergen till vulkanskidåkning på Kamtjakta. Idag lever han pojkdrömmen utanför Åre, med 30 slädhundar och äventyret runt hörnet. 

  • Krönika: ”Sätt koppel på din vän”

    Visst kan hunden få springa lös när den är så snäll och lydig? Niclas Sjögren synar sina bästa ursäkter – och inser att även en söt dvärgpudel har en husse som behöver skärpa sig.

  • Ute testar Kantarellappen: Är det en genväg till skogens guld?

    Går det att hitta kantareller med hjälp av mobilen? Utemagasinet testar om en app förbättrar oddsen att komma hem med korgen full av skogens gula guld eller inte.

  • Kladdkakans dag – två goda recept

    Fira kladdkakans dag genom ett riktigt gott chokladfika i skogen! Här är två urgoda recept: den ena kakan görs enkelt i ett smörgåsjärn och den andra i en reflektorugn.

  • Vad kan vi lära av olyckorna?

    Förra året skedde 18 dödsolyckor i den svenska fjällvärlden. Tre orsakades av kolmonoxidförgiftning. Vilka lärdomar kan vi dra?

  • Krönika: ”Öar blir en pausknapp”

    Öar har något speciellt. Vår krönikör Karin Fingal skriver om känslan att kasta loss mentalt och lämna allt bakom sig i vågskvalpet.

  • Vildmarksfotografens bästa tips

    Pontus Brundin är vildmarksfotografen från Sveg som ser bilder i sina drömmar och använder plåtandet som ett sätt att stänga ute omvärlden. Här ger han Uteläsarna sina bästa fototips.