Vad händer egentligen när friluftslivet har växtvärk? Det frågar sig krönikör Gunnar ”Kugge” Andersson.
Friluftslivet har aldrig sett så många aktiva som idag och förklaringen är enkel. Världen har aldrig varit rikare. Befolkningen aldrig friskare. Kommunikationerna aldrig snabbare eller billigare, och framför allt: Medelklassen har aldrig varit större.
För det var ju industrialismens nya och urbana medelklass som formade friluftslivet under det sena 1800-talet. Naturen romantiserades och hälsan kunde återvinnas i landsbygdens friska luft. Dittills gudsförgätna glaciärfjäll förvandlades till prestigefyllda resmål för folk med tid över att omfamna det meningslösa; att vandra utan annan mening än att glo på blommor och pittoreska bönder.
Friluftslivets ideal kom därefter att demokratiseras under ledning av det tidiga 1900-talets breda folkrörelser av socialister, fascister, kyrkor och nykterister. Friskt folk skulle forma lydiga medborgare och starka soldater.
Idag har det världsomfattande välståndet globaliserat friluftslivet och satt likhetstecken mellan friluftsliv och turism. En fantastisk utveckling. Ta en tur till Costa Ricas djungel eller Indonesiens vulkaner, Alpernas fäbodar eller Kirunas midvinter och du möter människor från hela världen.
Friluftslivet är universellt och utan nämnvärd politisk styrning. Det formar spontant gränsöverskridande gemenskaper och vandring har förblivit dess överlägset största aktivitet. Enkelt, billigt och med jämförelsevis låga krav på utrustning.
Men, när miljoner människor önskar uppleva samma platser blir det också väl trångt på sina ställen. Lämmeltågen ringlar längs berömda långleder som Tour du Mont Blanc eller Inca Trail i Peru. Enskilda miljöer som norska Preikestolen, Tre Cime/Drei Zinnen i Sydtyrolen eller den svarta lavastranden Reynisfjara på Island har drabbats av instagramturism.
Miljonhövdade horder vallfärdar till exakt samma platser för att ta exakt samma bilder som miljoner besökare dessförinnan publicerat i exakt samma kanaler. Placera din partner i poserande kroppsställning, klick och dra vidare – med hårt sliten natur, trafikkaos, nedskräpning, olyckor, lokala ordningsproblem och löjligt höga priser i fotspåren.
Har naturen förvandlats till kuliss för skrytsam självbespegling? Är det så här framtidens friluftsliv ser ut, i takt med att världens kollektiva välstånd fortsätter att öka? Förmodligen.
Instagramturism är egentligen bara en digital utveckling av gammaldags sightseeing och de analoga vykort som förr skickades i mängd. Skillnaden är att den nya tidens turister inte fascineras av skyskrapor och gulliga infödingar som under förra århundradet, utan av föreställningen om den tidlösa natur som man önskar tillhöra, åtminstone just där och då.
Håll även i minnet att de mest prestigeladdade instagramvandringarna är tämligen långa och att sociala medier på intet sätt är något ungdomsmode. Och att Instagram dagligen lockar följare att konfrontera den egna kapaciteten i helt främmande natur- och kulturmiljöer.
Om vi blivit alltför många?
Nej, det är bara friluftslivet som expanderar och behöver justeras mot verkligheten.
/ Kugge
Gunnar ”Kugge” Andersson debuterade i Utemagasinet 1991 efter ett decennium i Åka Skidor, men på senare tid har det mesta handlat om vandring. Tvekar sällan inför att vara kontroversiell.
