11-åriga Einar från Uppsala och hans vandringskompis Agneta, 67, har gjort flera turer i Lappland och Jämtland. Bäst gillar han fjälluften, det goda vattnet – och att bara gå runt och filosofera.
Berättat för: Anton Furuland, Foton: Privata
”Allt började 2018 när Agneta berättade för mig om olika vandringar som hon hade gjort, och jag blev sugen på att göra något liknande. Jag frågade henne omi inte vi kunde vandra tillsammans – och så bokade hon biljetter till oss upp till Jämtland för att gå Jämtlandstriangeln. Då var jag åtta år.
Det var första gången jag var i fjällen och jag minns att jag tyckte det var väldigt skönt att komma ifrån Uppsala, som är en ganska stor stad med mycket telefoner, bilar och sånt där. Något jag verkligen fastnade för var fjälluften, och vattnet. Det var det godaste vattnet jag någonsin druckit! Min lillasyster Hedda önskar alltid att jag ska ta med en flaska fjällvatten hem från min vandring.
Sommaren efter åkte jag och Agneta till Lappland och vandrade på Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta. Det var mer dramatiskt än i Jämtland, med brantare och högre toppar. Jag tyckte faktiskt det var ännu finare i Lappland. Den gången sov vi i stugor, men när vi åkte till Lappland sommaren därefter så gjorde jag första tältturen. Sex dagar gick vi från Katterjåkk till Abisko – det kändes ganska lagom, i och med att det var första gången. Det var den tuffaste vandringen jag gjort, med någon riktig lång etapp och ett väldigt svårt vad. Packningen var ju också mycket tyngre än jag haft tidigare. Men att vara på tälttur var framför allt härligt och spännande. Det var lite mer frihet, att man inte behöver komma fram till en stuga. Man kunde utveckla vandringen på ett annat sätt.
Därför blev det nu i somras en till tälttur, och den vandringen var nog den härligaste som vi gjort hittills. Vi gick i åtta dagar från Nikkaluokta via Vistasvaggi, Nallo, Sälka, Singi, Kaitumjaure, Teusajaure, Vakkotavare – och sen buss till Gällivare. Det var ungefär elva mil och jag tycker det var perfekt längd på vandringen. Första fyra dagarna var det helt klarblå himmel och sol, det är ju inte så vanligt direkt i fjällen. Bästa sträckan var den mellan Nallo och Sälka.
Det var 15 grader varmt, helt klarblått, höga berg, en fin dal, bra markerad led och så ett enkelt vad som bara var roligt. Vi såg nästan inte en kotte på hela turen – bara en annan person, på andra sidan jokken.
Att jag klarade just den vandringen kändes extra kul, för jag hade varit sjuk väldigt länge under vintern. Läkaren tror att det var en virussjukdom och min hjärna var helt slut. Kondisen gick ner och jag var så trött – jag orkade ingenting. Fyra månader var jag hemma från skolan och sen började jag gå dit en kvart om dagen, och så stegra det gradvis. Det var jobbigt att vara sjuk så länge, men idag mår jag som tur är bättre och spelar hockey och vandrar som aldrig förr.
Agneta och jag har väldigt trevligt när vi är och vandrar tillsammans. Hon har mycket erfarenhet av fjällen, så det känns tryggt och roligt att vandra där med henne. Hon berättar mycket om sina äventyr, hon har jobbat som sjukvårdare i krig och varit uppe på Kilimanjaro bland annat. Hon kan i lugn takt gå så långt som hon vill och det är samma med mig. Vi kan knata på länge vi, och det gillar jag. Man hinner tänka så mycket när man vandrar. Inte så mycket på vardagslivet och allt det som är hemma, utan man går mer runt och filosoferar i lugn och ro.
Jag och Agneta har inte bestämt oss än vad det blir för vandring nästa sommar, men vi är inne på Padjelantaleden som verkar vara en fin vandring. Vi har lite mer fjällidéer också. Vi har tänkt att ansöka om att bli stugvärdar tillsammans, och jag hoppas i så fall att det blir på Nallo. Den skulle jag vilja ha högst upp på vår önskelista.
Om jag har någon drömvandring? Sarek såklart, och Alaska. Det lockar. Sen är mitt andra stora intresse att spela hockey. Jag älskar det, och fem dagar i veckan går åt att träna. Jag vill gärna lyckas med hockeyn – och skulle jag ta mig till nhl så är det ju nära till Alaska.”
EINAR UHLIN WALLENTIN
Ålder: 11 år
Bor: Uppsala
Familj: Mamma Karin, pappa Jakob, lillasyster Hedda och storebror Vidar.
Intressen: Vandring och ishockey
