Det flyter på rogen

Vissa vandrar, andra paddlar. Rogenområdet i sydvästra Härjedalen bjuder in till bådadera, med sin unika labyrint av sjöar och vattendrag. Men varför välja? Utemagasinet går på tur i Gränslandet med packrafts i ryggsäckarna.

Text: Cenneth Sparby, Foto: Sam Hedman

Käringsjön i Härjedalen är porten till Rogens naturreservat om du kommer från norr. Bilfärden dit från Tännäs­ är ett äventyr i sig. ”Håll ut” står det på en skylt några kilometer in på den milslånga ­privata grusvägen. För här är det gropigt och stenigt ”hela jävla vägen”, enligt nästa varningsplakat. Galg­humor och fakta i god förening. För det är verkligen en jävla vägsträcka, stenig och gropig,­ med risk för pajat underrede. En försmak av vad som väntar kanske, med tanke på allt vi hört om den karga naturen som lär kräva sin vandrare. Rogen är lika med böljande tusenmetersfjäll, blockterräng, ståtliga tallar och uråldriga torrfuror där den illgröna, giftiga varglaven trivs. Dessutom bjuds besökaren på en labyrint av sjöar, skogs­tjärnar och slingrande åar, omgivna av vidsträckta myrmarker.

Kokkaffe på gårdstunet
Men nu ska vi ju inte bara vandra, utan även paddla är det tänkt. Med våra ”packable rafts”, där farkosten bara väger ett par kilo och lätt får plats i ryggsäcken. Ett nytt sätt för mig och fotograf Sam Hedman att upptäcka naturen, med vattendragen som en extra dimension.
Naturbevakaren Per-Roger Wiberg välkomnar vid vändplanen.
– Visst är vägen helt okej, säger han, med en blinkning och ett finurligt leende. Ska man ta sig hit så krävs det lite fokus.
Han bor året runt i Käringsjön tillsammans med sambon Kerstin. Platsen är ett gammalt sameviste som varit i familjen Wibergs ägo i över 60 år. Här kan man hyra både stuga och kanoter, och ta en fika på sommarkaféet.
– Min pappa och farfar började med att erbjuda turister boende och fiske redan på 50-talet, och de bröt även vägen hit 1965. Strömmen fick vi först för 20 år sedan, säger Per-Roger, och bjuder på kokkaffe ute på gårdstunet.
Han berättar målande om allt som finns att göra här omkring. Från det fina isfisket på vårvintern till den gränslösa paddlingen i sjösystemet under sommarhalvåret.
– Området uppskattas mest av tyskar, belgare och holländare, konstaterar han. De kommer hit på snöskor under den mörka årstiden, och med uppblåsbara kanoter under sommarmånaderna.

Från svartlugn till vild
Det är helt klart vildmarkskänslan som lockar, med allt tillgängligt vatten längs vandringslederna. Mäktigast är förstås den två mil långa sjön som gett reservatet sitt namn. Rogen är vidsträckt, storslagen – och oberäknelig.
– Den kan blåsa upp i ett nafs, från svartlugn till vild, med vågor som lätt välter kanoter. Och visst har det hänt olyckor under åren – några tyvärr med dödlig utgång.
Per-Roger har just hjälpt två holländska par, som fått problem med sina flytetyg inför en veckolång paddeltur.
– De hade väl inte järnkoll på utrustningen, konstaterar han med en suck. Och det har väl aldrig varit så många nybörjare i Rogen, som varken vandrat eller paddlat särskilt mycket tidigare, som den här pandemisommaren.

73 mil till Göteborg
Han är deltidsanställd som naturbevakare och fastighetsskötare för STF. Och det är ett hyfsat område han har som arbetsplats – närmare 500 kvadratkilometer stort – där han under åren bistått en och annan turist som hamnat i nöd.
– Så jag får väl komma och plocka upp er när ni drivit för långt ut på Rogen, säger han med ett skratt.
Leden söderut mot Rogenstugan startar där Göta Älv sägs ha sin början, något som Per-Roger markerat – både vid den lilla bäcken och på en gisten lada strax bredvid. Och det är bara 73 mil till Göteborg, kan vi läsa.
Här stöter vi på fem tyska besökare på väg ut med både hundar och betydligt tyngre upplåsbara kanoter än de vi bär på.
– Rogen är ju ett välkänt och omtyckt vildmarksområde i vårt hemland, i synnerhet för alla oss paddelfantaster, säger Robin Voltmer, samtidigt som han pumpar upp en tvåmanskanot.
– Vi ska vara ute i åtta dagar och kommer att improvisera en hel del. Synd bara att vi inte kan ge oss in i Norge denna sommar, på grund av pandemin.
Det är en ytterst lättvandrad halvmil till Rogenstugan, men till vår förvåning går rutten till stora delar längs en nyanlagd fyrhjulingsväg, som leder ända ner till Rogsbodarna strax söder om STF:s fjällviste. Djupa leriga hjulspår, som lite tar udden av vildmarkskänslan. Vi skulle i och för sig ha kunnat börja vår paddeltur redan i Käringsjön, för att ta oss via mosaiken av småsjöar till Rogen. Men med tanke på att det redan är sen eftermiddag väljer vi att vandra – den sista halvtimmen i hällregn.
Väl framme vid Rogenstugan väntar Björn Jonsson, fjällguide baserad i Grövelsjön, som på senare år upptäckt fördelarna med packraft. Och så Emmelie Helander, som gjorde packraft-debut för ett år sedan. De har redan hunnit med en kortare utflykt på sjön, som direkt gav prov på sin omtalade nyckfullhet.
– Det var ju vindstilla när vi stack ut, men på tio minuter blåste det upp och började störtregna. Som tur var kunde vi paddla med vinden och vågorna i ryggen till Rogsbodarna för att få lä och ta oss i land, säger Björn, som ständigt förvånas över hur väder och vind skiftar i reservatet.
För nu skiner ju solen igen, och Rogen har lugnat sig betydligt.

Med ärvd äventyrsådra
Stugvärdarna Titti Lindgren och Bengt Gustafsson kan bara instämma.
– Ja, Rogen lever verkligen sitt eget liv, säger Titti med eftertryck, samtidigt som hon har fullt sjå med att hålla styr på den lekfulla valpen Freja, en sju månader gammal australian sheepdog.
Bengt och Titti har tidigare varit stugvärdar under flera vintrar i västerbottniska Viterskalsstugan.
– Men i år ville vi göra något nytt, berättar Titti, som dock känner Rogenområdet väl sedan barnsben.
Hennes farfar hette Gunnar Lindgren, legendarisk föreståndare på Grövelsjöns fjällstation under närmare 30 års tid.
– Min pappa Sten följde i farfars fotspår, men med Tärnaby och Hemavan som bas för både stugbyprojekt, fjällräddning och segelflyg. Han var lite av en Zeb Macahan i den svenska fjällvärlden.
Och visst har äventyrsådran gått i arv, konstaterar Titti, som stortrivs vid Rogens strand. Sambon Bengt likaså – men han föredrar paddling framför vandring. 
– Ett fantastiskt område, men jäkligt stenigt. Men det är väl det som är charmen, säger han.
Bengt berättar om två tyska paddlare som var förbi häromdagen, för artonde året i rad – fort­farande helt lyriska över naturen.
– Den här veckan har vi haft fler utländska gäster än svenska, vilket känns lite märkligt så här i pandemitider.

Ett svalkande dopp i sjön
Nya Rogenstugan har inte så många år på nacken, men bjuder ändå på hög mysfaktor. Den gamla brann ner en oktobernatt för närmare 20 år sedan, på grund av en överhettning i eldröret till spisen. Men fyra år senare var en ny på plats. Här finns 14 bäddar och en liten butik.
– Det häftigaste är nog bastun, menar värdarna, som passar på att nyttja den vackra och vilsamma fristaden så ofta de kan.
Vi kan bara hålla med, när vi timmen senare sitter på laven och svettas, medan björkveden sprakar och fräser i järnaggregatet. Att sedan ta ett svalkande dopp i sjön och se solen gå ner bakom de norska fjällen i väster är en belöning väl värd att upprepa flera gånger.

Nordanvind i hängmattan
Tidigt nästa morgon ger vi oss av längs leden mot Skedbrostugan. Solen värmer gott efter nattens frost, som framför allt Emmelie känt av i sin hängmatta med tarp, där nordanvinden letade sig in under morgontimmarna.
Efter några kilometers vandring möter vi två belgiska killar med en tvåmannaraft på sträckta armar. Det är Joris Impens och Pieter Leonard från Bryssel, som är ute på ett veckolångt äventyr under namnet ”Dropped in Sweden”.
– Vi har hakat på ett arrangemang som Beyond Borders organiserar, där vi i förväg inte fick veta vilken del av Sverige vi skulle till, säger Pieter. 
Han förklarar att det är en tävling i sju etapper, där även stigcykling ingår. Nio par deltar, där de flesta tar utmaningen på största allvar.
– Men vi ser det mer som en kul och annorlunda friluftsupplevelse. Och Rogen är verkligen vilt – det är inte helt lätt att orientera sig mellan vattendragen, pustar Joris, och visar på kartan var de tältat under natten.

Såld efter första turen
Vi viker av från leden för att blåsa upp våra packrafts vid Uthussjön. En enkel process, med hjälp av pumpsäck och idogt kramande. Knappa tio minuter senare paddlar vi ut på spegel­blankt vatten i nordvästlig riktning. Solen bryter fram och vi skymtar en småskrakehona med ungar och gråhakedopping i en av vikarna. Strandlinjen kantas av långsmala uddar och sel, där vi väljer att luncha på en av holmarna samtidigt som dagens enda regnskur drar över. Men vad gör det när vi har våra packrafts, som blir till utmärkta regnskydd under rasten. Björn var här på en premiärtur förra året med en grupp, där Emmelie var en av deltagarna.
– Då paddlade vi ända upp till Rödsjön och Skedbrostugan, med några korta lyft och klart rolig paddling.
För några år sedan mötte Björn flera norska äventyrare som kombinerade paddling och vandring i Femundsmarka nationalpark, just bortom gränsen mot Norge.
– Då fick jag idén om att väcka liv i de paddel­turer som STF gjorde för en herrans massa år sedan, där man bitvis var tvungen att bära kanoterna långa sträckor. Något som avskräcker även den tuffaste i dag.
Lätta packrafts ändrar ju förutsättningarna totalt och efter den första provturen samma sommar blev Björn helt såld.
– Det handlar om ren upptäckarglädje. Dessutom behöver man ju inte ge sig ut på längre utfärder för att ta del av packraftens fördelar, menar han. En fin dagstur i Grövelsjön är att gå via Salsfjellet till Ryvangs gård vid sjöns norra ände, och sedan paddla tillbaka i medvind längs vikar och stränder.
Emmelie håller med. Inför premiärturen förra sommaren hade hon i stort sett ingen erfarenhet alls av att paddla.
– Men det gick som en dans. Jag hade ju min hund med under turen också – utan att bli blöt!
Den största behållningen med packraft är variationen, tycker Emmelie.
– Att kunna vandra tills man blir trött i benen, för att sedan byta till paddling. En perfekt kombo!

Rena rama skärgården
När regnet upphört fortsätter vi vidare mot Krattelsjön i behagligt tempo. Solen bryter fram och bäddar in landskapet i ett guldgult skimmer. Björn har rekat och vill pröva om vi kan ta oss ut på Rogen via tre små sjöar och vidare längs Hånån, knappt farbar för vanliga kanoter.
Vi lyckas, om än med viss möda. Kortare sträckor handlar det mer om ett stort krondike, men våra flyte­tyg är förvånansvärt medgörliga och glider hyfsat lätt även när det börjar bli grunt och dyigt.
– Det är det här jag gillar med packraft, säger Björn. Att få känna sig som en upptäckare och söka sig fram i helt ny terräng. Tar det stopp är det ju bara att hänga på sig ryggsäcken och ta kajaken under armen.
Det är sen afton när vi glider längs Rogens östra strand tillbaka till stugan. Nu väntar bastu och middag. Dessutom med blåbär till dessert, för under vandringen har vi hunnit plocka några liter – stora som hallon.

Suveränt för vristerna
Nästa morgon väntar Tandsjövålen – ett vidsträckt fjäll som tillsammans med Bustvålen och Handskinnsvålen bildar en triangel av tusenmeters­toppar i naturreservatet. Solen spelar över frostnupen vegetation när vi börjar med att paddla förbi Rogs­bodarna med en handfull väderbitna båthus. Här finns gott om skyddad paddling i vikarna, som kantas av sandstränder.
Rogen visar sig från sin bästa sida, med snälla vågor och lätt bris från sydväst. Det gör att vi testar en tur ut på öppet vatten, mot Bredåholmarna i väster – rena rama skärgårdskänslan mitt i karga fjälltrakter.
– Har man Grövelsjön som mål är det bara att fortsätta paddlingen västerut via Bredån till Bredåsjön, säger Björn, och visar på kartan under en paus vid en av holmarna. Sedan tar Våndsjön, Grötsjön och Hävlingen vid, innan det är dags att avsluta med en drygt milslång vandring till Grövelsjön och fjällstationen.
Vi paddlar vidare österut, in i Trollkäringviken, där vi får syn på tre hägrar och en duvhök högt uppe i skyn, med ett gäng ilskna kråkor efter sig. Dags att lufta och komprimera våra packrafts för fortsatt vandring upp på Tandsjövålen och den unika Rogenmoränen, skapad av inlandsisen. En terräng med stora stenblock, bulliga ryggar, torrfuror och knotiga tallrötter som gör vandringen till en klar balansakt emellanåt.
– Suverän träning för vristerna, hojtar Björn glatt när stigen blir allt brantare.

På väg hem till Berlin
Men visst ger det lön för mödan att sedan stå med panoramavyn över fjällen på den norska sidan, med 1400-meterstopparna Stor-Svuku och Gröthogna som riktmärken. I öster skymtar Vemdalsfjällen och norr om Skedbrostugan skådar vi Brattriet, den högsta toppen i naturreservatet, 1 276 meter över havet.
Erik Persson från Enköping, på väg från ­Grövelsjön till Storulvån, har tagit rast en bit bort.
– Fortfarande hänger min Fjällräven Gyro med, säger han nöjt. En drygt 40 år gammal säck som jag gick med i Sarek för första gången i slutet av 70-talet. Och dubbelsovsäcken från Caravan köpte jag i samma veva. 
Som pensionär tar Erik god tid på sig, minst tio dagar, och tältar där han känner för det.
– I går mötte jag en tysk kvinna, på väg till Berlin.­ Hon började i Abisko för en månad sedan. Så där ligger jag helt klart i lä, säger han med ett skratt.

Nu börjar det roliga
Vi söker oss tillbaka längs med leden, för att paddla vidare från utloppet av Stora Tandsjön till Rogen. En smal, slingrande å som bjuder på en del strömmande vatten också. Klart uppfriskande efter den steniga vandringen. Nu börjar det roliga, där vi får huka oss under låga broar och finna bästa vägen runt klippor och nerfallna träd. Perfekt för våra packrafts. Fikat dukar vi upp på en av stränderna nära Rogs­bodarna. Här är det lätt att bli kvar i sensommarsolen. Kanske blir det till och med läge för en eftermiddagslur i raften. Den är ju riktigt bekväm att vila i – som en flytande, pösig fåtölj. 

Rafta på Rogen

Rogenområdet består av nationalparker och naturreservat på båda sidor om den svensk-norska gränsen, med sjön Rogen i sydvästra Härjedalen som nav. Naturen domineras av moränlandskap, urskog och ett utbrett system av vattenvägar. 
Hitta hit: Vi tog oss in i Rogenområdet via Käringsjön i norr – nås med bil på skumpig grusväg från Tännäs (cirka 17 kilo-meter). Närmaste busshållsplats är Tännäs Riksväg 84, där Härjedalingen stannar.  
Boende: Förutom Rogenstugan vid själva sjön erbjuder STF två stugor i området:- Skedbro och Storrödtjärn. Boende finns även hos Wibergs i Käringsjön och närmaste fjällstation är STF Grövelsjön. 
Mer info: graenslandet.se; visitdalarna.se/rogen; mohlinsexpressbuss.se.

vilken packraft passar dig?

En lätt och uppblåsbar packraft (packable raft) öppnar nya möjligheter i friluftslivet. Idag finns en rad modeller som är smidiga att manövrera, stryktåliga, lätta att komprimera och bara väger ett par kilo i ryggsäcken. Det finns packrafts som gör sig bäst i allt från lugna vatten till forsar, med ett prisspann på mellan 5 000 och 20 000 kronor. Så hur ska man välja?
– Det viktiga är att ta ställning till vad du ska ha den till, säger Björn Jonsson på Experience Grövelsjön, som arrangerar vandringar och packraft-turer i Grövelsjön och Rogen.
Lämnar inga avtryck Som vandrare kan du med en packraft korsa vattendrag för att nå nya, omarkerade, stigar. Som fiskare kommer du lätt åt nya fiskevatten – och forspaddlaren kan börja och avsluta en tur utan alltför stor ansträngning med bärandet. 
– Sedan finns en viktig miljöaspekt, för kanotleder blir ju ofta ganska slitna på ställen där det är grunt och där kanoter ska lyftas och dras. En packraft är lätt och lämnar inga avtryck, säger Björn Jonsson. I USA och Kanada har packrafting -varit relativt stort under hela 2000-talet, jämfört med Europa. De senaste 2–3 åren har dock fenomenet ökat rejält i Sverige, där sociala medier haft en viktig roll för utvecklingen. Det säger Martin Sleipner, som hyr ut och säljer packrafts genom företaget Packraft Sverige samt arrangerar event med packrafts.
 Börja med att hyra. Det finns en mängd olika märken och modeller, där de flesta utseendemässigt är relativt lika. Martin Sleipner nämner MRS, Anfibio och Kokopelli som exempel, där den förstnämnda erbjuder packrafts för hela spektrat av användande. Anfibio nischar sig mer mot ultralätta packrafts för vandrare medan Kokopelli historiskt sett varit mer inriktade på forspaddling. Istället för att köpa raften i säcken är det bra att börja med att hyra – eller boka en guidad tur.
Mer info: experiencegrovelsjon.se; packraft-sverige.se.

---