Ledare: Golvad av en urkraft

Nej, jag har ingen lust att bestiga den högsta toppen i varje land i Europa under ett och samma år. Till och med en tidsoptimist som jag inser att det skulle bli fruktansvärt stressigt – det handlar om 49 stycken – och svårt, eftersom vissa av bergen kräver kunskaper som jag inte besitter.

Ändå kittlas jag på djupet av Emma Svenssons historia (sidan 20 i nya numret). Hon, den hyllade modefotografen, som för drygt ett år sedan lämnade Netflix och chipsskålen för att göra någonting hon aldrig tidigare gjort och inte visste om hon kunde. Det är lite Pippi Långstrump över det, komplett galet men samtidigt befriande på så många plan.

Plötsligt är allt möjligt. 

Naturen är en perfekt plats för den som söker lite tuggmotstånd i livet. Den som vill bli omruskad, kanske rentav golvad av en riktig urkraft – för att sedan kunna resa sig, starkare än någonsin. Jag tänkte på det medan Emma föreläste om alla sina toppar på vår äventyrsfestival Utefest vid Höga kusten härom veckan. Hennes ögon glittrade som de bara kan göra på den som brottats med 49 bångstyriga berg, och inte bara överlevt utan besegrat dem alla – på världsrekordtid.

Nu tror jag inte att galopperande bergsbestigning är för alla. Men det finns fullgoda alternativ. Andra och mer mänskliga naturmöten som kan ge dig samma ögonglitter, samma känslor av styrka och stolthet.

Själv minns jag till exempel ruset efter att ha vintertältat första gången, för några år sedan. I femton minus finns inget utrymme för slarv; det gäller att med systematik kunna smälta sin snö, koka sitt vatten, fylla sina termosar, torka sina strumpor. Den som gör rätt belönas, med livet. Och känslan att allt är möjligt.

Utan att riktigt veta tror jag att ett par murriga oktobernätter i hängmatta i Åkulla bokskogar (sidan 28 i nya numret) kan ha samma karaktärsdanande effekt. Eller en rätt enkel vandring längs en vältrampad isländsk led, kantad av morrande vulkaner som enligt forskarna borde haft utbrott för länge sedan (sidan 60). Kanske händer det just idag?

Klart är att den som brottats på allvar med naturens urkrafter har gjort sig förtjänt av långa bad i heta källor, trerätters med dyrt vinpaket, ångbastu och gurkskivor på ögonlocken. Jag skulle gärna ta en bastu med Emma Svensson för att få höra mer om de mest utmanande topparna hon ställdes inför, som mäktiga Dufourspitze i Schweiz.

Men det blir inget med det på ett tag. Emma och hennes glittrande ögon är nämligen på väg att korsa Atlanten, för att bestiga de högsta topparna i varje land i både Nord- och Sydamerika. Som den kan göra, som känner att allt är möjligt.