Ledare: ”Nåla fast dina minnen”

Lite glöggmingel, du vet, och så kommer det fram någon som tänkt vandra Padjelantaleden i sommar. Kanske har jag varit där, som tycks fara och flänga till skogs och fjälls mest hela tiden? Jodå, det har jag. Ett par gånger strax efter millennieskiftet. Men hur hårt jag än blundar och försöker förnimma doften av fjällsippor, smaken av torkat renkött, suset av friska vindar, så kan jag inte hosta upp några konkreta turtips. Mina minnen har ingen början och inget slut, de är mer som känslor i magen. Padjelanta känns bra, ändå. Snällt och blommigt. Jag rekommenderar.

Det finns förstås knep att ta till för oss som lider av begynnande fjälldemens. Jag använder de flesta: Skriver turdagbok, lägger upp foton på Instagram, köper små tygmärken med namn på stugor och toppar som jag förvarar i en låda i bokhyllan (eller, det där sista har jag nästan slutat med – nuförtiden säljs det ju mest kylskåpsmagneter och klistermärken i souvenirbutikerna).

Ska man se det positivt så är det bara långtidsminnet som tjorvar. Närminnet är det inget större fel på, jag skulle nog kunna rita in 2019 års turer på en karta med både start och stopp och allt däremellan. Lite fusk är det förstås att jag skrivit reportage om vissa turer och liksom idisslat dem ett par gånger, för att sedan få utförliga minnesunderlag hem i brevlådan varje månad. Men ändå.

En tur jag aldrig glömmer, trots att jag varken skrivit om den eller ens nämnt den utanför min innersta krets, tilldrog sig i bergen ovanför äventyrsmeckat Boulder i Colorado för några år sedan. Jag och Sofie, Utemagasinets AD och husfotograf, utforskade området rent privat men kunde förstås inte låta bli att ta lite bilder.

En kväll såg vi solen slukas av horisonten och staden tändas upp nere i dalen, lykta för lykta. ”Sätt dig där framme”, sa hon, och pekade på några bulliga grästuvor strax intill ett brant stup. Och det gjorde jag. Smärtan var omedelbar. Det fullkomligt brann i brallan. Jag svettades. Skrek. Hade det inte varit så mörkt, och stupet så förtvivlat nära, hade jag skenat fram som nu högaktuelle Ferdinand med aktern släpandes i gruset. Resten av kvällen ägnades åt att, medelst pincett, avlägsna ett hundratal av den där nästan osynliga sortens kaktustaggar (eller vad det nu var).

Nej, jag glömmer aldrig Boulder. Det första året efter incidenten kröp nya taggar fram varje vecka; pincetten låg ständigt i fickan. Efter ett par år stod det klart att tre små hårda knoppar, en på vänster skinka och två på höger, kommer att hjälpa mig minnas för all framtid.

Kroppsminnet, det är nog ändå det mest pålitliga vi har. Kanske är det därför allt fler väljer att gå till tatueraren för att helt sonika nåla fast sina flyende turminnen på armen, ryggen, vaden? En lösning värd att överväga när varken turdagböcker, Instagrambilder, tygmärken, kylskåpsmagneter eller turreportage kan rå på fjälldemensen. Söker du inspiration? På sidan 36 i senaste Utemagasinet går reporter Sara Martinsson innanför kläderna på friluftsfolket och hittar allt från frostiga ledkryss och trollskog till hemmafjäll, gammelgäddor och glittrande vattenfall (några tatuerings-berättelser hittar ni här på nätet också!).

Ledare: "Var inte så skitnödig"

Ledare: "Vi ses på leden"

”Tatueringen är en hyllning”

"Tatueringen visar en plats där jag vill vara"

  • På vita myrar i Koppången

    Precis intill E45 norr om Orsa ligger ett litet paradis för turskidåkare – om man bara ser till att stanna. Den här gången gör vi det, och upptäcker ett gnistrande snölandskap med fjällkänsla.

  • Finns en stig finns det liv

    Varför uppstår en stig? Varför kittlar den tanken? Och vad kan en stig egentligen berätta? Utemagasinet grottar ner sig i en företeelse lika gammal som det funnits kringströvare på jorden.

  • Guide: Så hittar du rätt sovsäck

    En natt i sovsäck kan vara rena drömmen. Eller en mardröm. Här är sju saker du ska tänka på inför ett köp.

  • Kitta dig för skridskoturen

    Åker du på skridskoprylar från förra millenniet? Då är du i gott sällskap – trots att produktutvecklingen tagit stora språng de senaste åren. Vi pratar åkradie, BC, skejt och lättvikt med skridskobranschens höjdare.

  • Kokosgröt med blåbärssylt och kardemumma

    Värm dig med en krämig kokosgröt med kardemumma och blåbärssylt. Nathalie Spjälles recept ger en god start på dagen, oavsett om frukosten lagas innan – eller på – en tur.

  • Nicklas Blom: ”Jag skulle aldrig anställa mig själv”

    I många år jagade fotografen Nicklas Blom de mest spektakulära åken – från puder i klippiga bergen till vulkanskidåkning på Kamtjakta. Idag lever han pojkdrömmen utanför Åre, med 30 slädhundar och äventyret runt hörnet. 

  • Krönika: ”Sätt koppel på din vän”

    Visst kan hunden få springa lös när den är så snäll och lydig? Niclas Sjögren synar sina bästa ursäkter – och inser att även en söt dvärgpudel har en husse som behöver skärpa sig.

  • Ute testar Kantarellappen: Är det en genväg till skogens guld?

    Går det att hitta kantareller med hjälp av mobilen? Utemagasinet testar om en app förbättrar oddsen att komma hem med korgen full av skogens gula guld eller inte.

  • Kladdkakans dag – två goda recept

    Fira kladdkakans dag genom ett riktigt gott chokladfika i skogen! Här är två urgoda recept: den ena kakan görs enkelt i ett smörgåsjärn och den andra i en reflektorugn.

  • Vad kan vi lära av olyckorna?

    Förra året skedde 18 dödsolyckor i den svenska fjällvärlden. Tre orsakades av kolmonoxidförgiftning. Vilka lärdomar kan vi dra?