Kriserna har ju duggat tätt den senaste tiden, och varje gång en ny tornar upp sig sänder chefredaktör Marie Kjellnäs en tacksamhetens tanke till sitt friluftsliv. Här skriver hon om hur ett grundmurat friluftsintresse får henne att glida på räkmacka genom kris efter kris.
Tack du gode för ullunderställ. Ett måste här på hemmakontoret sen vi drog ner inomhustemperaturen två grader. Inte behöver plaggen tvättas heller, bara vädras lite varannan vecka eller så. Perfekt nu när det är spöstraff som gäller för den i familjen som drar igång en nöjestvätt eller sköljer armhålorna i onödan.
Kriserna har ju duggat tätt den senaste tiden, och varje gång en ny tornar upp sig sänder jag en tacksamhetens tanke till mitt friluftsliv. Jag som i grunden är ganska dålig på att ”hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta”, som det heter i preppinglitteraturen, kan i princip glida på en räkmacka genom kris efter kris. Och det gäller ju inte bara mig, utan de flesta som har ett grundmurat friluftsintresse.
Spontant kommer jag på tre tydliga fördelar vi har, gentemot många andra som också brottas med rusande priser och rasande krona just nu. Den första är just utrustningen, om det är något vi har hemma så är det varma underställ och sockor och mössor och dunshorts och ullfleece. Behöver vi dra ner värmen ytterligare – eller om elen helt skulle försvinna – finns ju alltid möjligheten att fodra sängen med en sovsäck.
Maten ska nog också lösa sig, tänker jag. Vi har ju friluftskök som går på alla möjliga bränslen. Men kanske är ändå stekhällen bäst lämpad att träda in i spisens ställe, det är ju gött att ha en brasa att värma sig vid och ved finns alltid i skogen. Det ska ligga en påse med dissade frystorkade rätter i någon låda också, i kris får vi nog vackert tugga i oss ”cod stew” och ”rice pudding with plums”.
Fördel nummer två är att vi har en hel del kunskaper i överlevnad. Och då menar jag inte nödvändigtvis radikala grejer som att strypa en kobra, koka soppa på en spik eller bygga en båt av kottar. Jag tror man kommer ganska långt bara genom att ha grundkoll på hur man klär sig klokt när temperaturen faller, hur man gör upp eld och bygger ett enkelt vindskydd.
Se bara på Utefest, som vi arrangerar i Höga kusten i september varje år. Nu senast blev jag stående på en höjd strax intill festivalområdet i Friluftsbyn, och insåg att nästan alla workshops som pågick handlade om att lära sig friluftsgrejer som faktiskt kan rädda livet på en i vilken kris som helst. Det plockades svamp och ätbara växter som blev till mat och dryck. Plagg ordnades i lager på lager, det var eldkonst och kokkaffe, lagning av hål och revor för att ge kläderna längre liv, lägerbygge i skogen. Jag täljde rentav en stekspade slash smörkniv av färsk sälg att ha till stekhällen – där snackar vi självhushåll.
Den tredje fördelen är kanske den allra viktigaste när det kommer till krishantering. Vi friluftsmuppar gillar ju att driva runt i ullunderställ och sockor, sova med mössa och helst utan tak över huvudet. Att sleva kletig mat ur kåsa på en stubbe, med rökdoft i hår och skägg, det tycker vi är livet. Om något ska skruvas ner den närmaste tiden så är det alltså inte ditt friluftsliv. Det är ju själva trösten i krisen – och nyckeln till framgång.
/ Marie Kjellnäs, chefredaktör Utemagasinet
