Bra turskidor är själfulla. När du låter dem glida över vidderna, trycker till och vinklar dem – då svarar de. Skärningen, uppbyggnaden och träet i kärnan ger skidorna liv. Ett tryck till, de svänger, framdelen lyfts upp och de flyter ovanpå snön. Här är en tipsig miniguide till hur du väljer rätt.
Av: Erika Enequist och Lena Hedman
BREDD & LÄNGD
Klassisk bredd för turskidor är 67–57–62 centimeter (fram–midja–bak). Breda skidor bär bättre i lös snö. Korta turskidor är lättmanövrerade, speciellt i skog och kuperad terräng. Långa turskidor bär bättre i ospårad snö och är riktningsstabila. Skidan ska som regel vara 15–20 centimeter längre än dig (även din vikt kan ha betydelse). Skogsskidor i trä, som vi inte testat den här gången, är långsmala och betydligt längre än andra modeller.
SPANN
Skidans spann ska passa din vikt med och utan packning. Det kallas för dubbelspann när skidan kan trampas ner för fäste. Ett för hårt spann gör skidan svår att trycka ner, varpå fästet blir dåligt. Om spannet är för mjukt (enkelspann) tar fästvallan i i stegets glidfas. Med tung packning behövs stabila skidor med ett hårdare spann. För bättre svängegenskaper utför – välj ett mjukare spann. En utpräglad topptursskida har mjukt eller omvänt spann, så kallad rocker.
STIGHUDAR
Bäst fäste ger stighudar med syntetpäls eller mohair som sitter med klister under belaget. Långa hudar ger mest fäste i brantare uppförsbackar och vid pulkdrag. Hudarna kan sitta på i kuperad terräng, men kan ge hugg i utförsåkningen.
FISKFJÄLL
För att slippa valla och hudar kan du välja vallningsfria belag med fiskfjällsmönster i fästzonen. Det ger bra fäste om inte underlaget är alltför isigt. Ibland kan mönstrets friktion mot hård snö skapa ett vinande ljud. Vallningsfria skidor har lite sämre glid än vallningsbara (men de glider bättre än att ha hudar på utför backarna).
STÅLKANT
Stålkant ger bra grepp när du åker på skrå över sluttningar med skare och isfläckar. Bäst fäste ger en heldragen stålkant, medan kortare stålkanter är lättare och billigare. Slitna stålkanter kan slipas till i en skidbutik – passa på att slipa belaget samtidigt. Skidar du med hund ska stålkanten väljas bort. Allt för många olyckor sker med hundar och stålkanter.
KÄRNA
Med en kärna av trä blir skidan mer vridstyv och spänstig. Luftkanaler gör konstruktionen lättare. Skumkärna är också lätt och billigare, men åldras snabbare.
STAVAR
Välj stavar med stora trugor som inte sjunker ner i djup snö. Med teleskopmodell kan längden regleras för olika typer av åkning och för att packas utanpå ryggsäcken när de inte används. Nackdelen är att de är dyrare, tyngre och med fler delar är risken större att de går sönder.
BINDNING
Bindningarna för turskidåkning benämns BC, vilket är en förkortning för backcountry. Förkortningen används ofta i skid- och tur-skomodellers namn. BC-bindningen liknar en längdbindning men är stabilare och klarar av att överföra större kraft – som vid utförsåkning med pulka eller draghund och i sväng. Belastningen blir enorm och det är viktigt att både kraft och vridning överförs så direkt som möjligt från skon via bindningen till skidan. Det finns bindningar med automatisk eller manuell öppning. Fördelen med den manuella är att det är lättare att komma åt att ta bort is.
