Anna Hedlund: ”Jag packar allt i Excel”

Ett liv till fots har lärt Anna Hedlund hur hon optimerar sin packning. Hälsosamt och naturligt är ledorden: frystorkat från butiken går bort – och hon vandrar helst i barfotasandaler, i både fjäll och skog. 

Text: Emma V Larsson, Foto: Johan Marklund

Varför vandrar du?
– Vandring är ett enkelt sätt att få stora upplevelser. Jag är uppvuxen med friluftsliv och har egentligen alltid vandrat. Det har jag gett mina barn med. Som familj har vi vandrat på Kungsleden, i alla möjliga Jämtlandsfjäll och i lågland, som på Skåneleden. Förra sommaren vandrade jag solo för första gången: sex dygn på Kungsleden. Jag hade en bild av att gå ensam, tänkte att NU händer det. Nu kommer de stora tankarna, jag kommer att bli klok och vis. Men, det blev helt tyst i huvudet! Det tog ett tag innan jag förstod att det ju är det som är mindfullness, att för en gångs skull fick allt bli tyst och lugnt. 

Hur vandrar du?
– Helst i många dagar. Det finns en tillfredsställelse i att gå med tung ryggsäck i flera dagar, att man har lyckats hitta rätt utrustning för turen och optimerat sin packning. Antingen går jag med tält eller hammock och jag gillar både fjäll och lågland.

Hur packar du?
– Jag har stenkoll på min packning. Jag ­älskar prylar, men alla måste ha ett syfte. Det jag har med mig ska vara något jag behöver och av bra kvalitet. Jag gillar inte slit och släng. Jag köper hellre något som kostar mer, för att det ska hålla bättre över tid. Jag har med åren minskat vikten på min packning, samt minskat packvolymen på olika enheter, typ sovsäckar. När man vandrar som familj är detta en naturlig utveckling. Man landar fort i att man måste få ner packvolym och vikt för att det ska bli funktionellt.  

Har du inget onödigt med dig?
– Absolut inte. Jag är hemskt överplanerad. Alla prylar listas i Excel! Jag har optimerat min utrustning efter många års vandrande. Men det går inte att köpa allt nytt på en gång, man får förbättra en sak i taget. Det onödiga ­skalade jag bort för länge sedan.

Vad väger ryggsäcken?
– Oftast runt 16–18 kilo. Men i somras när jag gick Kungsleden solo blev den mycket tyngre, cirka 22 kilo. Nu var vi ju ingen familj som kunde dela upp packningen mellan oss och jag kunde inte hålla på och köpa massa ny utrustning. En drömpryl köpte jag dock: ett litet Hilleberg-tält för två personer. Ett rött Anjan 2. Väskan vägde också en del på grund av all mat. Jag bär med mig exakt allt, och köper aldrig mat längs vägen. 

Vad äter du på vandring?
–Jag odlar mycket hemma, som jag sedan torkar själv. Inget avancerat, jag torkar på bakplåtspapper i en vanlig ugn. På grund av alla tillsatser vill jag helst inte köpa frys­torkad färdigmat. Om jag köper sådan så är det från Lyofood, för de har fler rena ­alternativ. Jag vill veta exakt vad jag får i mig och satsar på näringsrik mat som gynnar min kropp. Min favoritfrukost är overnight oats på havregryn, kanel, kardemumma och torkat kokosmjölkspulver. Mina barn kopplar ihop fjällen med thaimat. Vi brukar ha med oss små tetror med kokosgrädde som får koka upp med nudlar och grönsaker. Billigt, barnvänligt och gott. 

Har du menyer i Excel också?
– Absolut. Alla rätter skriver jag in i Excel, och alla vägs. Den tyngsta äter vi upp först. När vi packar lägger vi upp allt på golvet, så man ser exakt vad som finns i ryggan. Sedan checkar jag av alla matpaket i Excel: frukost, lunch, middag och extra energi. Sedan fördelar vi allt. 

Vilken är din lyxigaste pryl?
– Jag vill ha njutning när jag vandrar och jag älskar att slå mig ner och dricka kaffe i tid och otid. Därför måste mitt lilla Primus Lite med tillhörande kaffepress alltid med. Om jag vandrar solo räcker det lilla köket även till måltiderna, men om vi är ute som familj har vi större kokkärl, fast samma brännare. 

Vilken är din viktigaste pryl?
– Jag strävar efter att hålla det så naturligt och hälsosamt som möjligt, i alla led, och vill därför också röra mig fritt och naturligt. Jag vandrar därför oftast i barfotasandaler. De heter Luna Oso Flacked Wing och gör så att mina fötter får röra sig så som de är menade att göra. Sulan har bra grepp och klarar tuff terräng utan problem. Jag bär med mig lätta kängor också, de heter Wander Toes och är också i barfotamodell. I vanliga skor och kängor låser vi in ­foten och pressar ihop våra tår – man stympar kroppen på rörelse och tar bort dess naturliga funktion. Barfota får vi mer balans och naturlig rörelse, vilket gör att hela kroppen mår mycket bättre. Som nybörjare ska man inte ge sig på en fjällvandring barfota, men jag tror att alla skulle må bättre av att testa i vardagen. 

Är det många som reagerar på detta?
– Väldigt många stannar och ojar sig över att jag nog har ont i fötterna. Men vid dagens slut mår jag jättebra, medan många andra har både skavsår och trötta fötter.

Något onödigt som du ser andra kånka på?
– Alla gör som de själva vill. Men ärligt talat, lämna den stora necessären hemma! Sjukvård behövs såklart, men smink och liknande behövs väl knappast på fjället? Tandkräm och hudkräm räcker i min mening.