Det finns tråkiga skoluppgifter, och så finns det desto roligare. Eller vad sägs om Siri Eskilsons projektarbete: att turcykla tre veckor i Jämtland, södra Lappland och Norge.
Berättat för: Anton Furuland, Foto: Privat

Middagsdags på turens första kväll, i Änge.

Vildmarksvägen, strax innan högsta -punkten på 876 meter över havet.

Rengsfallet vid Valsjöbyn. Ett av flera vattenfall som passerades.

Evighetslång grusväg mellan Åkersjön och Valsjöbyn.

Siri i Fatmomakke med Marsfjällen i bakgrunden.
”När det var dags för vårt projektarbete på Vildmarksutbildningen vid Campus Åre ville både jag och min klasskompis Louise turcykla riktigt långt, så vi bestämde oss för att göra det ihop. Vi ville upptäcka något nytt, men vad? Det hela landade i vad vi kom att kalla Biketour of Jämtland – en drygt tre veckor lång rundtur genom nordvästra Jämtland, inklusive en liten sväng in i Norge och några dygn i södra Lappland.
Jag gillar verkligen cykling, det känns väldigt skönt att gå ut hemifrån och bara dra iväg. Inte behöva ta sig långt och länge till någon startpunkt. Så vi vattnade blommorna, slängde soporna, låste dörren – och började cykla!
Det var rätt pirrigt när vi, avvinkade av lite kompisar, rullade ut från Åre Torg. Vårt mål var att upptäcka Jämtland i lugnt och skönt semestertempo.
De första dagarna blev ganska jobbiga, för jag fick kämpa mycket med själva tekniken. Har man cyklat mycket landsväg, som Louise, har man det här med att växla och hålla farten uppe i sig naturligt – men jag kommer mer från avslappnat, friluftsigt turcyklande med familjen. I början visste jag knappt hur jag skulle ta mig upp för de långa backarna med 25 kilo extra vikt på cykeln. När ska man växla upp och ner? Som tur var fick jag bra tips av Louise: vänta inte med att växla! Du behöver tänka lite i förväg. Min gyllene regel var att försöka behålla samma takt när jag trampade, och växla när det inte längre gick. Och det gäller ju åt båda hållen.
Fyra dagar in på turen var det nära att den fick avslutas i förtid, då hjulet på Louises cykel hade börjat vobbla. Hon satt i flera timmar och meckade fram en temporär lösning – men dagen efter, på en rastplats mitt ute i ingenstans, träffade vi på en tysk kille som bygger cyklar. Vad är oddsen? Han var en väldigt erfaren turcyklist och hjälpte oss fixa Louises cykel, som han konstaterade inte hade hållt så länge annars.
Tiden gick väldigt snabbt när vi var ute, plötsligt hade det gått en vecka. Då tänkte jag att ”gud vad skönt att det är lång tid kvar” – normalt brukar man ju vända hemåt så dags.
Ju fler dagar som gick, desto bättre rutiner och sömn fick vi till. Vi tältade alla nätter förutom i Gäddede, där vi tajmade in riktigt skitväder med sju grader, blåst och regn från sidan. Då var det minst sagt behagligt att ta in på campingen.
Vissa sträckor var så himla vackra. Åkersjön till Gunnarvattnet, Bjørtjønna till Björkvattnet, Stora Blåsjön till Klimpfjäll – det var några riktiga guldkorn. Man ville som fota hela tiden, men då kommer man ju tyvärr ingen vart …
Många intressanta och häftiga platser fick vi också besöka. Till exempel utsiktsplatsen i norska Kveli, och den samiska kyrkstaden Fatmomakke där vi firade midsommar. Det var verkligen en minnesvärd upplevelse. I Stora Blåsjön, också oerhört vackert, kunde vi beställa nybakt bröd till tältet!
Favoritplatsen under vårt äventyr, om jag bara ska välja en, var däremot inte den med allra mest storslagen natur. Det var drygt två veckor in på turen, när vi kom fram till Norråker i de nordligaste delarna av Jämtland efter att ha cyklat från Högland samma morgon.
Vi hade dagen innan haft en riktig pissdag. Jättevarmt, ingen vind – och alla knott och mygg hade vaknat. Vädret hade slagit om efter midsommar och nu blev man i stort sett uppäten om man bara stannade i några sekunder. Vi saknade de där sju graderna i Gäddede …
I Norråker finns en gullig lanthandel med ett tillhörande litet fik. Vi bestämde att vi stannar här över dagen, även fast vi bara cyklat någon mil. Ett mycket bra beslut, visade det sig. Vi kunde njuta av en jättefin badplats, ta det lugnt och hyra tvättmaskin.
Sen, när det blivit svalare, cyklade vi vidare och trampade på förbi midnatt. Helt magiskt.”

Siri Eskilson
Ålder: 33
Bor: Stockholm
Gör: Grafisk designer och fjälledare.
Familj: Pojkvän, mamma, pappa, bror
Uteliv: All sorts skidåkning, cykling såklart, och att vandra eller springa i fjäll och skog.
Biketour of Jämtland
Siri och Louise startade sin långtur på Åre Torg i mitten av juni och återvänade 19 dagar senare. Då hade de båda klasskompisarna avverkat 942 kilometer och8 955 höjdmeter, samt tagit sig igenom tre landskap och två länder. Så här gick deras Biketour of Jämtland-rutt: Åre–Änge–Åkersjön–Gunnarvattnet–Bjørtjønna–Björkvattnet–Gäddede–Stora Blåsjön–Klimpfjäll–Gikasjön–Fatmomakke-–Stalon/Malgomaj–Högland–Norråker–Lillviken–Strömsund–Föllinge–Glösa–Åre.
Har du ett äventyr du vill berätta om?
Stort eller smått, när eller fjärran – vi vill höra din historia! Mejla tips till redaktion@utemagasinet.se. Vi väljer ut ett nytt läsaräventyr till varje nummer.