Snowdon – Tredje gången gillt

Snowdons toppar i Wales är ”de väldigaste i hela Britannien”, enligt en observation från tidigt 1600-tal. Utemagasinets Claes Grundsten utforskar landets äldsta nationalpark.

Text och foto: Claes Grundsten

John Speed var en tidig brittisk kartograf. Hans observation år 1610 beskriver topografin i norra Wales och ger även en hint om klimatet. På 1600-talet berördes norra Europa av lilla istiden. Snön smälte aldrig på höjderna. Idag är Snowdon sällan vitpudrat under lång tid, men namnet är befäst för det högsta berget i Wales. Med sina 1 085 meter ganska nära havet finns förutsättningar för en imponerande resning.

Det första intrycket är just detta: hoppsan, de här bergen är inga mesiga kullar om man nu trodde det. Toppen av Snowdon bildar ett nav omgivet av branta bergsprofiler i öster, men har flackare lutning mot väster. Fem bergsryggar strålar ut som en sjöstjärna. 

Det finns många vägval upp men mest spännande är en hästskotur över bergsryggarna som pekar österut. Hästskon omringar Cwn Dyli, där Cwn uttalas ”coven”, vilket betyder glaciärskapad dal. Snowdons djupt nedskurna kittel rymmer två bergssjöar, den större Llyn Llydaw är reglerad medan den mindre pärlan Glaslyn ligger högre upp, rakt nedanför toppens mäktiga öststup. 

Molnen börjar härja

Vår startpunkt är klassiska Pen-Y-pass, där de första Everestklättrarna tränade. Ett bergspass öster om Yr Wydffa, som Snowdon heter på det lokala tungomålet kymriska. Troligen betyder namnet ”gravhög”, efter legenden om ett röse som anlades på hög höjd när jätten Rhitta Gawr hade blivit halshuggen av Kung Arthur. 

Det är många ortnamn att hålla reda på. Snowdon/Yr Wydffa avser massivets högsta topp medan Snowdonia blev namnet på den första nationalparken i Wales 1951. Detta namn betecknar också hela denna bergstrakt. På kymriska kallas Snowdonia för Eryri, örnarnas boning.

Första toppförsöket leder inte ända upp. Efter att vi gått över hajfenorna till berg som heter Y Lliwedd börjar molnen härja och vi avbryter turen och går ner i en dal. Men turen gav riktig mersmak av branta, klippiga berg.

Inga landmärken i sikte

Nästa försök prövar vi tåget. Snowdon Mountain Railway letar sig upp från byn Llanberis nordväst om massivet. Järnvägen invigdes 1896 och var en ingenjörsbedrift för sin tid. Kugghjuls-banan når nästan upp till högsta krönet av Snowdon. Säsongen inleds officiellt den första april, men tågen har börjat rulla till den näst högsta stationen Clogwyn, 779 meter över havet, när vi är på besök i slutet av mars. Längre än så tar vi oss inte den dagen.

Tredje gången gillt börjar vi åter i Pen-Y-pass och stegar ut på Miners Track, som fått sitt namn av gruvbrytarna som gick här till sina små hål högre upp. Stigen är stenlagd. Från den övre sjön Glaslyn blir lutningen brantare, men när solen tagit kommando känns ansträngningen lätt som en plätt. 

Som väntat i ett bergsmassiv nära havet blir dock väderglädjen kortvarig. När vi kommit över kitteldalens krön och hamnat bredvid järnvägsrälsen strax nedanför Snowdons högsta punkt, kondenseras luften i hård vind. Till slut står vi på den blåsiga toppen – utan att se något alls av alla de landmärken som pekas ut av den illustrativa siktskivan. 

Men vi vet i alla fall att vi nått Wales högsta punkt. Och vi vet att Snowdon är ett imponerande bergsmassiv, väl värt att besöka ”off season” – vår som höst. Under sommarens högsäsong hör massivet till världens mest beträdda, enligt turist-broschyrerna.