Gröna bandet med kidsen

1300 kilometer vandring, det blir en perfekt tur för sommarlovet! Så tänkte Jessica McGlynn, maken Jim och deras söner James och Jacob, som numera kan kalla sig grönabandare.

Berättat för: Anton Furuland, Foto: Privat

”När vi i somras stod där startklara i Grövel­sjön och såg skylten som visade 1300 kilometer till Treriksröset – ja, då kändes det lite overkligt. Ska vi gå allt det? Där och då gick det knappt att ta in det. Och det är nog på ett sätt bra att inte göra det …

Gröna bandet hade vi känt till ett tag, men det var framför allt 2020 och 2021 som idén att vi som familj skulle gå hela sträckan ihop tog form. Vi vandrade då längs hela Kungsleden, 430 kilometer, och träffade på en del folk som kom hela vägen från Dalarna och Grövelsjön. Det lät ju spännande, tänkte vi, och blev inspirerade. 

Jämfört med Kungsleden var det lite mer logistik­ att lösa inför den här turen, främst när det kom till vägval och utrustning. Det kändes ändå viktigt att få till en vandringsrutt som var motiverande för alla och även göra den lite enklare för barnens skull. Till exempel valde vi att gå runt Skäckerfjällen, på grund av att det där är mycket obanad terräng och ont om bra torkmöjligheter.

 Jag och Jim bar 18–22 kilo vardera, medan James och Jacob bar ungefär 6–7 kilo. En hade vårt fyrmannatält och fyllde ut resten med chips, haha. Den andre hade sovsäckar och ligg­underlag. Med det samlat i en och samma rygga behövde vi inte riskera att det skulle bli blött vid regn. Då kunde man sätta upp tältet först och sen där inifrån packa upp resten.

Vi sov alltså allihop i samma tält. Jag vet att en del förespråkar att man kör på flera tält, men jag tycker det blir en härlig gemenskap om man delar – och det är mysigt på kvällen när man ­ligger och läser eller spelar kort ihop. Vi har dessutom ett stort fyrmannatält, så vi slipper trängas allt för mycket när vi är ute.  

I början av vandringen tänkte jag att vi kommer så långt som vi kommer. Upplevelsen är ju nästan alltid större än målet i sig, men det var såklart kul att vi lyckades ta oss hela vägen till Treriksröset. Att gå i mål kändes ungefär som när vi startade i Grövelsjön, samma surrealistiska känsla.

Vi var ute totalt 63 dagar och det innebar att vi snittade ungefär två mil per dag. Alla dagar utom en vandrade vi. Längsta etappen var lite över tre mil – men det kan man ju inte säga till barnen på morgonen, att en så lång vandring väntar. Det är ingen bra strategi. 

Mycket handlar om att hålla motivationen uppe. Absolut för egen del – jag jobbade med olika små delmål – men framför allt för barnen. Den mentala­ biten är större än den fysiska; är du bara tjurskallig kan du ta dig långt. 

Något som funkar bra är att bryta av ibland, ta en paus från att bara gå och gå. Till exempel om man kan hitta något vattenfall, en grotta, ta fram bra snacks eller varför inte leka några olika lekar? Då rör man sig fortfarande framåt men man glömmer­ bort lite att man är trött. 

Barnens favoritområden under turen var helt klart de där platserna där man kunde bada i vatten­fall, krypa ner i grottor eller klättra och hoppa ­mellan saker. Och de här platta och lättvandrade etapperna kan de tröttna på – ju brantare uppför desto bättre, då är de rätt nöjda. 

I och med vår tidigare långvandring längs Kungs­leden var vi ju bekanta med vissa delar av Gröna bandet, men det var ändå häftigt att få se dessa igen och få en ny upplevelse av miljöerna. Vädret och vilket håll man kommer ifrån påverkar ju jättemycket. Och sen tröttnar man ju aldrig på fjällutsikten och det känns alltid spännande att se vad som väntar runt nästa krön. 

I vardagen är det ju rätt mycket annat som distraherar, men på en vandring är man tillsammans verkligen hela tiden – både i tuffa och roliga stunder.”