Calle Bergstrand: ”När norrskenet brakar loss måste jag ut”

Norrskensjakt har blivit en folksport, och den färgglada dansen syns på allt sydligare breddgrader. Från sitt hem i Visby gör sjuksköterskan Carl Bergstrand prognoser åt en enorm följarskara på Facebook. Hur kommer det sig?

Text: Karin Wallén Foto: Johan Marklund

Calle Bergstrand kliar sig i huvudet. Han kan knappt själv förstå hur en sak ledde till en annan. Men nu sitter han i alla fall här med en egenskriven bok, fylld av både fakta, upplevelser och färgsprakande bilder – och med 176 000 följare (and counting) på Facebook. 

Allt började med en flytt till Umeå 2010, då han fick se norrsken för första gången.
– Jag ville veta mer om hur norrsken funkade. Men hjärnan smälte när jag började googla. Jag förstod inte ett ord, säger Calle, som på den tiden jobbade som fritidsledare. 

Utan någon som helst bakgrund inom naturvetenskapliga studier bestämde han sig ändå för att dyka djupare i frågan om hur norrsken uppstår. Han beskriver det som att surfhjärnan, som tidigare hade varit upptagen av väder och vind på Gotland, var tvungen att hitta något nytt att syssla med i Umeå.
– Som vindsurfare blir man lite av en hobby­meteorolog. Man håller koll på när det är tillräckligt bra vind för att det ska vara läge att skolka från skolan eller jobbet. Jag hade varit rätt nördig på vindar, så surfhjärnan hoppade över till att lära sig det grundläggande om norrsken. 

I Norrsken Sverige lägger Calle alltid upp en observationstråd när norrsken väntas, och där kan folk sedan lägga upp sina bilder med klockslag och geografisk plats.

Något slags kultur
Efter något år i Umeå hade Calle kommit så långt att han kunde göra egna prognoser. Det var tydligt att han hade hittat ett nytt brinnande intresse, och med det kom förstås även jakten på bra norrskensbilder. 

Vid ett tillfälle 2013 fick han till en riktigt bra bild, som han skickade till en kompis. Svaret kom direkt: ”Shit! Starta en Facebooksida!”. 

Det var starten på Norrsken Sverige, som Facebooksidan fick heta. Det är alltså inte en grupp där vem som helst kan göra inlägg. Nej, här ­håller Calle i trådarna, tillsammans med kompisen Jörgen­ Tannderstedt. Det är dock Calle som både är den som syns och hörs mest, och den som bär huvudansvaret för att leverera prognoser och lägga ut dem på sidan.
– Jag trodde att det skulle bli typ tusen ­personer som skulle hitta den där sidan kanske. Att man skulle visa lite häftiga bilder. Men det som hänt är ju i brist på bättre ord något slags kultur. Vi delar upplevelser. 

Som surfare nördade Calle Bergstrand ner sig i väder och vindar. Han tror att norrskensintresset kan härstamma ur samma gen.

Solen fräser och spottar
Calle Bergstrand sitter framför en extra bred, välvd datorskärm i sitt arbetsrum i Visby. Här innanför den medeltida ringmuren har han sitt fönster mot rymden.
– Kolla här. Det här är solen just nu, säger han hänfört, och på skärmen flammar en klotrund sol, som inte alls ser ut som vi brukar se den från vår plats i universum. 

Med hjälp av olika filter kan han göra satellitbilderna tydligare i jakten på det han vill upptäcka, nämligen … ja vad? Vad är norrsken egentligen, och hur uppstår det?

Kort och väldigt förenklat kan man säga att det handlar om laddade partiklar som lämnar solen i form av solvindar. När solvinden träffar jordens magnetfält sker en rad reaktioner – et voîlá, norrsken uppstår. Ju mer aktiv solen är, desto starkare blir norrskenet – och desto längre söderut kan det synas.

Det är ingen underdrift att säga att Calle Bergstrand får något lyriskt i ögonen när satellitbilderna av solen visar stor aktivitet. 
– Kolla här! Vi på jorden är åt det här hållet, säger han och visar med handen. 

Bilderna uppdateras med en minuts mellanrum, och backar man tillbaka kan man spela upp det hela som en film. Hur solen fräser och ­spottar, hur den lever om och skickar ut partiklar, likt en vulkan som öppnar sig och sprutar magma. 

Calle tror att det ökade intresset för norrsken har kommit med det allmänt ökande intresset för friluftsliv under senare år.

Apparna kan släpa efter
Om aktiviteten som skickas ut i rymden är tillräckligt kraftig och går åt rätt håll (vårt håll!), ja då kan den visa sig som norrsken i vår del av världen. Men det krävs förstås att flera faktorer samspelar. Bland annat det här med vädret. 

Calle har haft en tuff höst bakom sig på ­Gotland. Med tuff menar han – molnig. När norrskenet brakat loss under de senaste månaderna har han istället fått följa resultatet av sina prognoser via andras rapportering från när och fjärran. 
– Det är som att det har lagt sig ett täcke över den här delen av landet, suckar han. 

Som tur är delar folk gärna frikostigt med sig av bilder på norrsken. Har man väl sett det behöver man liksom ha det på pränt, tycks det. Dessutom har ju en kamera med längre slutartid förmågan att se lite mer än ögat självt. 

Men det är alltså i det här rummet som mycket av det som till slut blir inlägg på Facebook ­börjar. Calle sitter vid sin skärm, där han studerar satellit­bilder av solen och följer utländska sajter med prognoser för solvindar, magnetiska fält, geomagnetiska stormar och mer därtill. Allt för att kunna dela kunskapen med andra. 

Under några år har han roat sig med att tävla med amerikanska och brittiska norrskensprognoser. Ibland vinner han, ibland förlorar han. 
– Det är inspirerande att försöka lyckas lite bättre. Men det är inte lätt att förutspå rymdväder. 

När Kalle Bergstrand började ställa prognoser fanns inga appar. Idag finns till exempel Aurora-appen, som många använder för att se när det är bäst norrskenschanser. Så vad kan en entusiast i Visby göra bättre än appen?
– Apparna jobbar med algoritmer, och det är många parametrar att ta hänsyn till. Ibland lyckas den bra, ibland inte. Ett problem kan vara att den tuggar gammal data. Appen släpar efter lite ibland.

Något norrsken ville tyvärr inte visa sig när vi skulle plåta Calle …

En dubbel upplevelse
När Calle tytt satellitbildernas tecken på solvindar som kastas ut tar det ungefär tre dagar för effekten att nå oss, men ibland kan det gå så snabbt som tolv timmar.

När det gäller solvinden är det framför allt tre saker som spelar roll: hur fort den går, hur stor densiteten är (antalet protoner per kubik­meter). Och så det tredje och viktigaste; hur starkt ­magnetfältet är. 
– Varenda partikel som lämnar solen drar med sig ett magnetfält. Det kan bli väldigt starkt. Och det räcker för att rucka på jordens magnetiska fält, och skapa norrsken, säger Calle. 

Att intresset för norrsken är stort märks på många sätt, inte minst genom antalet följare på Calles Facebooksida. Många har länge drömt om att få se den magiska dansen på himlen, och Calle har fått meddelanden från tacksamma följare som nu äntligen fått se sin dröm gå i uppfyllelse – tack vare hans uppdateringar och uppmaningar om att hålla utkik vid en viss tidpunkt. När det smällt till ordentligt har de inte ens behövt lämna hem­kommunen. Som kan vara typ Jönköping. 
– Det är ju lite speciellt att dela det här med så många andra. Det är verkligen en dubbel upplevelse för mig. Dels vill jag ju själv få möjlighet att se ett stort mäktigt norrsken och stå och tjoa och tjimma åt det. Men att jag dessutom kan dela upplevelsen med 176 000 andra – det är häftigt. 

Norrsken slog ut elnätet
Calle tror att det ökade intresset för norrsken har kommit med det allmänt ökande intresset för friluftsliv under senare år. Och så var det det här med solmaximum. Ungefär vart elfte år kommer en period på tre-fyra år då solen är mer aktiv, och ger större chanser för norrsken – även lite längre söderut, som i Skåne eller ända nere i Tyskland. Men den här gången har tecknen på solmaximum kommit lite tidigare än beräknat. 
– Vi är på väg in i det, eller om vi redan är där, säger Calle. 

Solmaximum är alltså positivt för alla som vill se norrsken (om bara de där molnen behagar maka på sig). Men finns det även nackdelar med norrsken? Jodå, det händer att de enorma magnetiska krafterna ställer till det för vår infrastruktur här på jorden. Som i oktober 2003, då en vidunderlig solstorm slog ut elförsörjningen för 50 000 malmö­iter. 

Den solstormen berodde på extremt hög magnetisk aktivitet på solens yta. Miljarder ton laddade partiklar slungades ut i riktning mot jorden, och när de nådde vårt magnetfält skapades magnetiska stormar som slog ut en 130-kilovoltsledning. 
– Och så var det molnigt förstås. Så man kunde inte ens se något norrsken, säger Calle med ett snett leende. 

Som tur är inträffar den här typen av incidenter väldigt sällan. Däremot kan satelliter (och eventuella bemannade rymdfarkoster som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle) drabbas av olycka när de möter geomagnetiska stormar. 

Det är hemma i Visby, framför den extrabreda bildskärmen, som Calle gör sina prognoser och lägger ut dem på Facebook.

Frun har ställt diagnos
När Calle Bergstrand funderar på varför han blivit så fångad av just norrsken, inser han att fascina­tionen för natthimlen funnits där länge. Precis som intresset för väder, vind och natur. Minnen av att sitta intill morfar och vänta på åskväder. 
– Jag har alltid älskat att se naturen och uppleva den oavsett om det har stormat, åskat, snöat. Och jag har alltid jagat stora vågor. Därför blev det Gotland med hav och mycket natur. Dessutom finns det inte så mycket ljusföroreningar här. 

Många gånger har Calle rusat ner till kallbadhuset i Visby. ”Kallis” är ingen dum plats när norrskensprognosen är god – och är det så, ja då släpper han allt. Om möjligt. Med tre små barn och en fru är det inte alltid självklart att man kan kasta sig ut så fort norrskenet kallar. Men brakar det loss ordentligt, då går det inte att stå emot. 
– Det blir lite så att jag slits mellan familjen och norrskenet. Men min fru är väldigt förstående, säger Calle. 

Hustrun Lina är dessutom psykolog och har en egen teori om varför Calles intresse för norrsken hållit i sig så starkt, trots att de bor på Gotland och sällan får se det. Kanske är det, menar hon, just därför. För att det är lite svårfångat. Intermittent förstärkning är ett begrepp som förklarar bland annat spelberoende, och säkert har ett finger med i spelet även för norrskensberoende. Det finns en chans att se det – men den är inte så stor. Belöningen när det blir vinst är enorm.

Helt tagen varje gång

Calle sätter sig vid datorn igen. Öppnar en satellit­bild av solen och väljer sitt favoritfilter, AIA211. På skärmen ser solen rosa ut. Mjuk, böljande, som en anemon eller en brännmanet. 
– Kolla här då, femte november 2023. 38 nanotesla. Sjukt mycket. Och en vridning i molnet av laddade partiklar som träffar oss. Först nordligt, sen sydligt, och den vänder sig mot nordost.

Jag förstår inte ett ord av vad han säger. 
– Den gången fotades norrsken från Grekland! utbrister han, och det blir genast lite lättare att förstå. 

Calle byter till ett annat filter, mörkrött. Vi ­tittar fortfarande på femte november. 

Och den här kvällen var det molnigt på Gotland?
– Eh, ja. 

Det var en kväll då många i Sverige kunde se både grönt och lila på himlen, där inte molnen skymde spektaklet. Calle hade gjort en prognos som såg otroligt spännande ut, och han kände ­pirret i hela kroppen. Livesände en stund, molnen till trots, för att få prata om det som hände i rymden och atmosfären. 
– Jag blir fortfarande barnsligt förtjust. Jag blir helt tagen varenda gång, säger han, och letar fram bilder från 2015, när ett massivt norrsken lyste upp natthimlen på Gotland. 

– Jag sprang ner till Kallis, och så lyckades jag fånga det gröna och lila, med bryggan i förgrunden. Det var fläskigt alltså. Jag var helt själv där, och bara stod och skrek. Det gör jag alltid, det går inte att vara tyst när sånt här sker. 

I boken ”Norrsken – den heltäckande handboken” finns flertalet tips om vad man ska tänka på när man ger sig ut för att se den fascinerande ljusdansen.

Bilden är inte viktigast
Upplevelsen har alltid kommit först, säger han. Bilden får komma i andra hand. Samtidigt är det ju kul att kunna visa det där häftiga för andra. Men jakten på det extrema har gjort att AI-bilder nu dyker upp titt som tätt. Något som Calle Berg­strand tycker är trist. 
– Folk kommer att bli besvikna när de kommer till Tromsö till exempel, och ser att riktigt så där häftigt är det inte. Det har blivit en jakt på värstingbilden. En sensationalism. Fetaste bilden ska ut.

I Norrsken Sverige lägger Calle alltid upp en observationstråd när norrsken väntas, och där kan folk sedan lägga upp sina bilder med klockslag och geografisk plats. Snabbt fylls tråden på, och Calle får se resultatet av sin egen prognos. 

Det är förstås tillfredsställande och kul på alla sätt och vis. Men det tar sin lilla tid. Calle gissar att han tjänar cirka två kronor och femtio öre per timme för det arbete han lägger ner. Den lilla timpenningen grundar sig på annonsintäkter på Facebook, andra mindre samarbeten, och – inte att förglömma – boken.

När förlaget Max Ström ringde och frågade om han ville skriva en bok om norrsken var det förstås glädjande, av många skäl. Utmaningen är att berätta hur norrsken fungerar utan att låta som din gamla fysiklärare. För även om det är ett fenomen som väcker förundran, och som inte ens forskarna förstår sig på till fullo, ligger den stora behållningen trots allt i det vi ser. 

För Calle Bergstrand, som ändå nördat ner sig i solvindar, magnetfält och nanotesla, har det med åren blivit allt mer av en andlig upplevelse. <<

– Man hamnar ju i något slags förundran. Att det kan bli så coolt. Det bara är. Och jag är en liten betraktare. Som får ta del av något som är så mycket större än jag. 

Carl Bergstrand

Ålder: 43 år
Familj: Hustru Lina samt barnen Elmer, Uno och Dag.
Bor: Visby, Gotland. 
Gör: Arbetar som sjuksköterska, men gör också norrskensprognoser och håller liv i Facebooksidan Norrsken Sverige. 
Aktuell: Med boken Norrsken – den heltäckande handboken
(Max Ström förlag).

FEM SNABBA

Hur känns ett bra norrsken?
– Pirrigt, lite sensationellt och förstås som balen – alldeles, alldeles underbart. 

Bästa knepet för bra norrskensbilder? 
– Kameran eller mobilen på stativ, skärpan på stjärnorna. Var kreativ och lite tokig. 

Alltid med i ryggsäcken på norrskensspaning?
– Fulladdad telefon med ljusstyrkan på lägsta. En nötbar och lite dricka. 

Vem skulle du vilja visa ett norrsken? 
– Förutom mina barn tror jag att valfri politiker skulle kunna må gott och fatta lite vettiga beslut efter en hejdundrande norrskensupplevelse. 

Vad är grejen med Gotland på vintern?
– Vabben. Att stå och nysa, hosta och ha feber tillsammans med barnen i naturen. Känns mer hanterbart på något vis.

UT&NJUT

Calle Bergstrand tipsar om enkla vardagsval och kittlande utedrömmar. 

#UTEIDAG

Kom iväg i tid genom att preppa och planera kvällen innan för utematlagning. Grillkorv, eller pyttipanna, pinnbröd – valet är ditt. Bara elda och ät. Inkludera gärna andra, ge barnen lite ansvar. Kanske kan de testa att tända elden, eller duka och bära. Att hjälpas åt stärker team-känslan – tillsammans är vi oslagbara! 

#UTEHELGEN

Personligen är jag djupt imponerad av Gotlands nordvästra kuststräcka, Klint-kusten. Vandra söderut med solen på näsan, från Hallshuk till Lickershamn, och du kommer inte att ångra dig. 

#UTEDRÖMMEN
För mig är mycket förstås kopplat till norrsken, och får jag drömma så skulle jag – själv eller med familj eller vänner – vandra runt i markerna kring Abisko, tälta och uppleva ett par magnifika norrsken. Och försöka sända härligheten live till alla följarna på Facebook.