Kugges tio bästa turer

Efter mer än 40 år inom friluftsmedia har Gunnar Kugge Andersson upplevt mer än de flesta. Vi bad honom lista fem äventyr han aldrig glömmer – och han skickade tio.

Sommarturer

Dolomiterna, Italien

Kvinnor undrar ständigt varför män är så intresserade av krigsfilmer. Mitt svar är att det kunde ha varit vi som då var där. Födda i en annan tid eller bara på en annan plats. Utsända som kanonmat av tvång eller plikt, eller rent av önskan. I det då österrikiska Sydtyrolen var första världskrigets strider vertikala. Bergsklättring och skidåkning blev av-görande färdigheter för överlevnad. Leder, material-vägar och klätterstigar (via ferrata) anlades i dödligt syfte. Infrastruktur som sedan övertogs av friluftsturismen.

Sörmlandsleden, Sverige

Trodde att det skulle bli ett snabbt jobb att skriva en guidebok om Sörmlandsleden. Trodde att jag hade koll. 16 år senare vandrar jag där fortfarande. Längs 900 kilometer förändras alltid något, ty låglandsleder är inte lika statiska som i fjällen. Dessutom finns det alltid någon sträcka som inte vandrats och repriserna framträder slående ofta i nytt ljus. Sörmlandsleden har blivit en del av min identitet.

Mallorca, Spanien

Hade aldrig satt min fot på ön när jag bestämde mig för att skriva en guidebok om GR 221, La Ruta de Pedra en Sec, eller Kallmursleden på svenska. Påfallande många med vandring i yrket hade rekommenderat leden. Pluggade på och detaljplanerade under nästan ett år. Åkte dit och stapplade ihop 700 000 steg under en månad. Åkte tillbaka och samlade ihop hälften. Fascineras av att vandra bland berg där kultur och natur inte längre går att separera. 

Singapore, Singapore

I en liten stat som bara är en stad med 7 617 invånare per kvadratkilometer bestämde jag mig för att upptäcka landskapet genom att skapa vandringsleder. Kopplade samman parker, kanaler, strandpromenader, nedlagd järnväg, pipelinegata, historiska begravningslundar och naturreservat till dagsturer. Träffade makaker, varaner, vildsvin och vildhundar, men sällan särskilt många människor. 

Tresticklan, Sverige

Tillbringade tid i en av våra mer okända nationalparker och beslöt mig för att följa ett par historiska stigar som markerades på karta, men var knappt skönjbara i terrängen. Först finna starten, därefter spana efter vaga linjer över gräs och mossa. Och sedan försöka läsa terrängen likt en skogsbonde på 1800-talet. Traditionella stigar har alltid haft ett praktiskt syfte och följer minsta motstånd. En spännande långsamhet. 

Svalbard är en dröm för många. Kugge berättar om minnesvärda dagar på turskidor i orörd snö.

Vinterturer

Svalbard, Norge

Blev inbjuden att utröna den arktiska ögruppens möjlighet för alpin turåkarturism tillsammans med bergsguide och skidreseföretagare. Perfekta förhållanden med en decimeter kall och garanterat orörd styrsnö. Märklig känsla att bestiga fjäll som med all sannolikhet aldrig tidigare spårats och starta åket från en solig topp klockan ett på natten (nej, inte i Lapplands horhus-rosa kvällsskimmer, utan full strålkastare).  

Cedars, Libanon 

Turade med libanesiska regeringsarméns lift som utgångspunkt. Gjorde ett lika uselt som oförglömligt åk ner mot Bekaadalens vårgrönskande fält och hörde hur långväga detonationer rullade utmed fjällsidan när Israels flygvapen än en gång bombade Hizbollahfästen i söder. Avslutade med en intressant korridor ner mot byn och möttes av två lokala skidfreaks som parkerat bilen strax bortom stoppsladden. De hade hållit koll på oss. Tyckte att vi åkte på konstiga ställen. Ville visa bättre. 

Nya Kungsleder , Lappland

Tyckte att skidåkningen utmed Kungsleden var ointressant och ville skapa alternativ. Den alpina varianten blev inte helt lyckad. Betydligt bättre med Prins- och Prinsessleden för nordiska åkare, men roligast blev ändå Kebnekaise runt: Kebnekaise – Tarfala – Singi – Kebnekaise, via Rabots glaciär och Vierranvárri. Skidåkning blir sällan roligare än på ett par nordiska turskidor med tillräcklig midja för att tvinga i sväng. Stämsväng, alltså. Absolut inte telemark.    

Sánarchokka, Lappland

Ett av mina sista skidjobb krävde två dagar in och två dagar ut. Totalt fem dagar för ett åk. Sánarchokka vid Kaitumjaure STF-fjällstuga är Sveriges finaste skidfjäll. En kritvit snötårta med rätt lutning. Helt vit, utan klippor eller raviner och med uppskattningsvis 800 höjdmeter i rak – och kilometerbred – fallinje. Åkning i flera väderstreck, fantastisk fjällutsikt och alltid orört. 

Sälen, Dalarna

Utemagasinets redaktör tjatade iväg mig till Sälen och eftersom jag uppfattade stället som ett skämt fick uppdraget arbetsnamnet ”Topptur i Sälen”. Där finns ju inga toppar, bara runda vålar, men med nordiska turskidor under ett kul gäng åkare blev resultatet en riktig glädjespridare. Ett jobb födde ett annat och plötsligt hade jag publicerat 30+ artiklar om längd- och turåkning i Sälen, Fulufjällets nationalpark, Idre, Grönklitt och Grövelsjön. 

Så kan det gå.  

TIPS! 

Har du missat Utemagasinets stora porträtt på Kugge? Läs här!