Uteliv: Tre månader av äventyr

Emma och Ron Lönnqvist firade 30 år med tre månaders vanlife i Skandinavien, med stopp för fina vandringar och cykelturer. Möns Klint, Stora Sjöfallet och Lofoten gav mersmak.

Berättat för: Emma V Larsson, Foto: Privat

”Vi hade länge velat göra en längre resa ihop och under 2022 passade det plötsligt utmärkt att ta en paus från vardagen. Vi skulle då flytta tillbaka till våra hemtrakter i norra Österbotten, och alltså byta både jobb och adress. Vi gillar vandring, cykling, människomöten och att se nya platser – därför fick det bli temat på resan. 

Efter pandemin kändes det tryggt att hålla sig i Skandinavien, och av en händelse började Ron snöa in på van-byggen på Youtube. Vi köpte en bil under våren 2022 och senare under sommaren inleddes en intensiv och utmanande byggprocess – vi byggde i 33 dagar och nätter. Det var en berg-och-dalbana känslomässigt och vi flyttade fram avresan ett par gånger, innan det äntligen var dags. 

En van kan ju vara hur enkel och hur lyxig som helst. Vi valde en medelväg – vi har allt vi ­behöver men ingen extrem lyx. Vi kan stå upprätt i vanen, vilket var ett krav, men vi har till exempel ingen dusch. 

I juni begav vi oss iväg och började med färjan från Åbo till Stockholm för att hälsa på lite släkt och vänner. Vi fortsatte sedan till Gotland där vi hade bokat en vecka workaway – då får man kost och logi i utbyte mot jobb. Vi hamnade på östkusten och fick hjälpa till inför en byaloppis. Workaway är ett härligt sätt att träffa lokalbor och verkligen uppleva en plats. Vi hann med utflykter också, bland annat till Fårö. 

Efter detta färdades vi mot Göteborg och Kullahalvön och så småningom Bornholm. Där cyklade vi runt ön och tältade, vilket tog tre dagar. Det var underbart, med strålande sol och många bad. Det är en klassisk cykelled som är enkel att ta sig an – vi blev omcyklade av pensionärer på elcyklar då och då. Det finns flera vindskydd och tältplatser längs vägen. 

När vi senare kom till danska fastlandet blev vi mycket förtjusta i Möns Klint och sedan av Jyllands västkust. Är detta ens Skandinavien? Vi badade, strosade runt på de långa stränderna och njöt i mysiga små samhällen. Här var det även lätt att hitta fina platser för fricamping.

I Mariagerfjord gjorde vi en workaway-vecka igen, denna gång hos en familj som behövde hjälp med att renovera ett hus. Vi kom väldigt nära paret och deras söner, det var helt fantastiskt!

I september for vi över till Norge och började  med en vandring upp till Hellersheia i Jøssingfjord. Vandringen var klassad som medelsvår, inte särskilt upptrampad – och den var lite luftig, som norr­männen säger. Måndalen blev nästa stopp, mycket fin vandring, och vi besökte också Preikestolen innan vi for vidare mot Oslo och sedan Bergen. I Sogndal vandrade vi till ­topparna Nuken och Molden, vyerna var otroliga! När vi sen kom till Lofoten blev vi överväldigade av allt man kunde göra och se – dit vill vi verkligen åka tillbaka! Favoriten var vår vandring i Haukland-Uttakleiv. 

Vi körde sedan tillbaka hem till Finland via Abisko, Gällivare och Umeå. 

Det mest utmanande med resan var nog van-bygget, och dagen då vår turbo i bilen gick sönder. Men att leva tätt inpå varandra och hela tiden vara på väg var inte särskilt tufft, det trivdes vi med. Vi njöt så mycket av naturen och de människomöten som kantade resan. 

Resan bjöd på så många höjdpunkter att man knappt kan välja ut dem. Norge visste vi ju skulle vara makalöst, och det uppfyllde verkligen alla förväntningar. Danmark, däremot, tog oss med storm – det var så mycket finare än vi trott. Men allra bäst var nog alla människor vi lärde känna, att få vila och återhämtning, och att få mycket tid tillsammans som par.

Vi trivs med att ibland ge oss ut på kortare turer på några dagar eller veckor med vanen, men har nyligen inlett husrestaurering hemma och vill prioritera den. Kanske ger vi oss ut igen på en längre tur när vi fyller 40, det skulle vara en bra födelsedagspresent att se fram emot!”