I Moments in the Wilderness tillbringar fotografen Magnus Lindbom ett år i naturen. Tittaren får följa med till bland annat Sareks fjäll och gamla skogar i Muddus och Tjeggelvas, från vintermörkret, till sommarnattens ljus. Vi tog oss en pratstund med filmskaparen.
Landskapsfotografen Magnus Lindbom har under ett år filmat sina upplevelser i naturen, vilket nu resulterat i hans egenproducerade dokumentärfilm Moments in the Wilderness. Tittaren får följa honom under årets alla årstider och för varje månad som går kommer Magnus — med en blandning av dokumentärrealism och poetiskt berättande — allt djupare in i naturen.
Hur fick du idén till denna film?
– Idén har växt fram under några år. Jag är stillbildsfotograf i grunden, men de senaste åren har jag arbetat en del med film och gjort kortare filmer som jag lagt ut på YouTube. Jag kom dock till en punkt där jag kände att det skulle vara roligt att göra något större och längre. Jag blev nyfiken på vad som skulle hända om man tar ett år i naturen och komprimerar det till en timmes film. Det blev startskottet för Moments in the Wilderness.
Hur gick du till väga?
– Jag har gjort filmen helt på egen hand, utan ett filmteam – bara jag och naturen. Den är inspelad under ett års tid i Sareks nationalpark och de närliggande skogarna: Pärlälven, Muddus, Sjaunja och Tjeggelvas. En av de viktigaste ingredienserna i filmen är tid; totalt tillbringade jag mer än 170 dagar i fält under arbetet. Filmen är i grunden en dokumentär, men med poetiska inslag.
Vad hoppas du att tittaren får med sig?
– Filmen handlar om bergen, skogarna, årstiderna, ljuset och sökandet efter vildmarkens själ. Under de 20 år som jag har vistats i dessa områden har jag upplevt så många fina ögonblick, både stora och små. Jag hoppas att filmen kan förmedla den känsla jag får när jag är där ute och att tittaren efteråt ser på naturen med nya ögon.
Finns det något speciellt ögonblick under detta år som du minns extra mycket?
– Det finns många. Förutom de ögonblick av ljus som skildras i filmen, så sticker mötena med järven ut. Jag ser ofta spår av den när jag är ute, men denna vinter fick jag vid flera tillfällen några fina möten.
Vad var mest utmanande under året?
– Kylan under midvintern, då temperaturen kröp ner mot – 40 grader, och att hålla motivationen uppe med arbetet under så lång tid. Men svårast av allt har varit att vara borta hemifrån från min sambo så mycket som jag varit under arbetet med projektet.
Filmen finns att se här.
