Emelie Forsberg: ”Jag vill locka ut folk”

Hon är en av världens mest framgångsrika traillöpare, med rekordtider på såväl Kungsleden som Mont Blanc. Men till vardags är det lugnet och naturkontakten som räknas för Emelie Forsberg, helst på hemmaplan i norska Måndalen.

Solen skiner i Måndalen, en liten by utanför Åndalsnes i Norge. Här bland bergen har traillöparen Emelie Forsberg hittat hem. Huset ligger vackert vid vägs ände med djur, odlingar och badbrygga vid fjorden.

Emelie var en sensation när hon slog igenom på den globala traillöparscenen för 15 år sedan. Den leende, ödmjuka kvinnan från norr som flög i utförsbackarna och vann de flesta tävlingar hon ställde upp i. 

Mellan 2018 och 2022 pausade hon tävlingskarriären och fokuserade på att vara mamma till de två döttrarna. Men sprang gjorde hon såklart, utan nummerlapp – och sedan comebacken har hon återtagit sin position i världstoppen. 

Men den närmaste framtiden kräver nya planer, vilket vi ska återkomma till.

När Utemagasinet anländer Måndalen umgås Emelie med fåren som betar i hagen strax ovanför huset. Här hör hon hemma, det är tydligt.

– Jag har svårt att förstå varför man skulle vilja bo i en stad. Alla intryck och allt ljud. Jag känner mig mycket mer i samklang och tillfreds när jag har naturen omkring mig, säger hon.

Inget fel på genpoolen

Läget kan inte vara så mycket bättre för den som gillar att springa upp och ner för berg. Det gör också Emelies make, Kilian Jornet – världens bästa bergslöpare på herrsidan. Båda loggar långa löpturer med många höjdmeter i närområdet, men minst en gång i veckan försöker de också få till en familjetur.

– En del tänker säkert att våra barn blir hjärntvättade, men jag vill ju så gärna att de ska tycka om att vara ute – vilket de gör. Vi tränar mest på veckodagarna så att vi kan ha helgerna med familjen, säger Emelie.

Och genpoolen är det ju inget fel på. Parets treåriga dotter gick hela vägen upp till Rampestreken, en 90 minuter lång och populär topptur i Åndalsnes.

– Vi blev väldigt förvånade!

Att dela sin stora passion med sin partner skulle kunna bli för mycket av det goda, men Emelie ser det bara som något positivt.

– Ibland kan man ju ifrågasätta sig själv och vad man håller på med om man umgås för mycket med folk som inte delar ens livsstil. Så det är bra att ha andra elitlöpare i sitt liv, säger hon.

Flera andra svenska löpare som Ida Nilsson, Petter Engdahl och Johanna Åström har flyttat till Romsdalen de senaste åren, så det finns gott om träningssällskap i bergen.

Kungsleden på rekordtid

För många Uteläsare blev kanske Emelie Forsberg bekant när hon sprang hela Kungsleden på rekordtid 2018. Fyra dagar och 21 timmar tog det för henne att avverka de 45 klassiska milen. Lite snabbare än genomsnittet, där de flesta behöver ett par veckor för att ta sig från Abisko till Hem­avan eller vice versa.

– Det är bland det häftigaste jag gjort. Att få springa så långa distanser och verkligen utmana mig fysiskt och mentalt, säger Emelie.

Vid den tiden hade hon tävlat mycket inter­nationellt men längtat efter en utmaning på hemmaplan. 

– Det var första gången jag pressade mig så där dag efter dag. Det gjorde absolut ont i musklerna men bara man kommer igång så går den där smärtan över.

Emelie berättar att hon också gillade den sociala upplevelsen, att prata friluftsliv med folk längs vägen. Samtidigt är det väldigt mycket logistik om man ska slå rekord – det gäller till exempel att tajma båtarna som går över sjöarna, så att man inte fastnar på en sida och blir stående.

– Den tredje dagen var jag tvungen att hinna med en båt, men jag träffade en man som aldrig ville sluta prata, så jag fick sprinta i slutet, minns hon skrattande.

Kebnekaise på två timmar

Emelie gjorde en så kallad FKT – Fastest Known Time – på Kungsleden. Alltså snabbare än någon någonsin tidigare. Nu är rekordet slaget och den nya rekordtiden är tre dagar och 19 timmar. Men det går att göra på tre dagar, tror hon. 

Samma sommar, 2018, tog Emelie även hastighetsrekord på Mont Blanc. Från Chamonix nere i dalen, upp på toppen – 4810 meter över havet – och ner igen. På sju timmar och 53 minuter. 

– Alltså, man får ju komma ihåg att vid den tiden hade jag bott och tränat i flera år i området runt Mont Blanc, så det krävdes ju en hel del förberedelser, säger hon.

Några år innan dess hade Emelie sprungit från Kebnekaise fjällstation, upp på toppen av Kebne­kaise och ner igen, på två timmar. Hon tog till och med herrarnas FKT den gången. För vanliga människor tar den turen tio-tolv timmar.

Kladdkaka i ryggsäcken

Man kan faktiskt säga att allt började på en STF-station. Eller flera stycken. Emelie Forsberg, som växte upp i Härnösand, säsongade på både Saltoluokta och Storulvån när hon var yngre. Mellan arbetspassen sprang hon allt mer i fjällen och insåg tjusningen och friheten i det. 

Redan från början var det glädjen i att springa som drev Emelie, mer än viljan att börja tävla eller drömmen om medaljer och rekord. Men hon sprang ändå några motbackelöp, tävlingar i uppförsbacke, i Norge och ville sedan testa sig i klassiska Fjällmaraton i Jämtlandsfjällen.

– Jag lånade en GPS-klocka av en kompis, och en jättestor ryggsäck, och bakade kladdkaka som jag skulle ha med mig på loppet. Jag hade inte heller några löparkläder så jag sprang i mina surfshorts från Bali.

Emelie sprang över fjället, pausade i 20 minuter (!) och åt sin kladdkaka, njöt av turen – och vann stort. Året var 2009. Traillöpningen var i sin linda i Sverige. 

Gregoy Vollet, ansvarig för Salomons team av atleter, fick upp ögonen för Emelie efter att hon sprungit några lopp på den svenska trailtouren.

– Han bjöd in mig till några internationella samlingar och jag fick springa några stora lopp. Sen kom jag med i teamet, säger Emelie.

Trött på att ta selfies

Snabbt gick det därefter. Bokstavligen. Emelie inledde med en pallplats på sin första stora internationella tävling, Zegama i Spanien, och vann sedan Dolomites Skyrace i Italien. 

– Det var häftigt att upptäcka att det jag gjort ensam i skandinaviska fjäll var en stor publiksport nere i Europa.

De följande åren vann Emelie eller var på pallen i nästan allt hon ställde upp i. Hon dominerade traillöparscenen och kunde titulera sig världsbäst i en snabbt växande sport. På så sätt är hon en föregångare som banat väg för många andra, även om det tar emot för henne själv att tänka så.

– Det känns lite grandiost, men det är klart att jag blir glad när folk säger det. Jag är mest glad över att jag kanske lockat ut folk i naturen. Jag tror mycket på att om man har en koppling till naturen så tar man också lite bättre hand om den, säger Emelie.

Längtan efter vild natur var också en av anledningarna till att Emelie och Kilian hamnade i just Norge. De bodde tidigare strax utanför Chamonix, som blivit en centralort för bergslöpning, men livet där kändes lite för hektiskt. Ofta blev de stoppade på gatan med frågor om att ta selfies. 

– Ibland kom det fans och knackade på vår dörr och ville hälsa på hos oss. Det blev lite för mycket för mig, säger Emelie.

Företaget föddes i köket

Innan de slog sig ner i Romsdalen spanade paret på andra platser i Norge. På önskelistan fanns alltså berg samt lugn och ro, men också lite annat som avgjorde valet.

– Det är ganska bra kommunikationer hit, menar Emelie, och jag kan dessutom odla – det vill jag göra mer av.

Hon har också blivit entreprenör. Tillsammans med trailkollegorna Ida Nilsson och Mimmi Kotka startade Emelie företaget Moonvalley – döpt efter platsen hon bor på – där de säljer framför allt energi­barer med naturliga ingredienser. 

– Jag var sponsrad av ett annat varumärke men var lite missnöjd med deras produkter. Jag tycker det är otroligt viktigt vad man stoppar i sig, säger hon.

Emelie har varit högst involverad i processen att ta fram produkterna. Det började faktiskt i hennes eget kök.

– Jag och Ida stod och bakade ihop olika alternativ och testade oss fram. Sen tog vi med det till fabriken.

Eftersom Emelie inte bara är delägare i Moonvalley utan också syns i företagets reklam är det viktigt för henne att kunna stå för allt de producerar till 100 procent.

– Jag kan ärligt säga att jag själv använder våra bars. Dessutom älskar mina barn dem, och det känns bra att det är bra ingredienser.

Idag säljs produkterna i stora delar av Europa. Nästa steg är att ta sig in på den amerikanska marknaden. 

– Det är kul att driva företag. Jag har läst lite företagsekonomi och försöker hålla mig insatt. Det här kommer jag ju kunna ägna lite tid åt när jag slutat springa.

svårt att flyga mindre

Miljö och hållbarhet är begrepp som Emelie återkommer till hela tiden. Att det är viktigt, men också svårt att kombinera med hennes internationella löparkarriär. 

– Jag tycker det är jättejobbigt. Att jag värderar naturen så högt men ändå flyger så mycket. Jag försöker minimera mina resor så gott det går, säger hon.

I andra änden försöker hon bidra till ett hållbart synsätt, som fokuserar mer på naturupplevelser. Inte bara på helgerna eller semestern utan också till vardags.

– Jag tror många skulle må bra av att vara ute mer i naturen, och jag hoppas jag kan vara en inspiration till att ta det steget. 

Odlingarna på tomten i Måndalen breder ut sig under Emelies gröna fingrar. Här växer det mesta – sallad, rotfrukter, blommor, bär, olika sorters kål, örter och sparris. Det odlade ska inte bara vara vackert att titta på utan också hamna på tallrikarna hos familjen Forsberg–Jornet. Kanske kan hon odla i större skala här på gården efter ­karriären, bygga någon sorts verksamhet kring det, funderar Emelie.

Fler på familjeturerna

När vi gör intervjun finns inget slutdatum på löparkarriären men det märks att Emelie har börjat lyfta blicken. Hon pratar om större odlingar, att växla upp sitt engagemang i Moonvalley, att njuta ännu mer av naturen utan nummerlapp på bröstet. Att inte göra något alls lockar också. 

– Jag har ju aldrig haft semester. Så det skulle jag börja med. 

Och så kommer något som kan tolkas som en passning till Let’s Dance-ledningen:

– Jag skulle verkligen vilja lära mig dansa. Jag är skitdålig. Jag skulle vilja lära mig något nytt!

Men allt detta får nog vänta lite. Strax innan den här tidningen skickades till tryck födde Emelie Forsberg nämligen familjens tredje barn. Så fram­över lär det bli ett följe på fem som klättrar upp till Rampestreken om helgerna. Och räkna med att det slutar med någon sorts rekord.