November är en utsökt skridskomånad med nylagd, sjungande, snöfri kärnis – om du vet var du ska leta. Skridskogurun Mårten Ajne tipsar om tio tidiga turer, med start längst i norr.
1. Riksgränsen
Det självklara valet för resan är att ta nattåget till Kiruna; sitt förnöjt kvar till Riksgränsen eller kliv av till väntande -hyrbil för att sedan köra ikapp med tåget i 15 mil. Vassijaure ligger bekvämt intill Riksgränsen. Sjön lägger sig inte först i området, och inte hela sjön på en gång, men det är en rejäl sjö med tre mil strandlinje om den broderas noga.
För en trivsam expedition fortsätter man åt nordost med ömsom fjällvandring, ömsom skridsko över namnlösa småsjöar mot Rutströmsselet. Sedan kan man fortsätta över solbelysta flacka fjällhedar fläckade med svarta fjälltjärnar, och som så ofta tar tiden slut för fort. Bedövande utsikt mot Sovande Dronningen och Jokkevuolli.
Skulle Vassijaure visa sig vara för tunn prövar du Låktajaure milen österut, åtkomst med kort vandring från E10. Den är något mindre och blir bärig lite tidigare, men har även den intressanta äventyrsmöjligheter i nordost. Det kryllar av gulliga fjälltjärnar, och skulle Vassi och Låkta vara stabila kanske även den senare Årosnjarkajaure är bärig? Efter denna följer snygga sjöar av allt större och senare kaliber, Inkajaure samt Vuolep och Pajep Njuoraja.
Skulle nu även Låktajaure vara obärig får man leta is på småtjärnar i skugga av bergskammen i syd, med toppar som Vassetjåkka och Luoktatjåkka. Torne Träsk kan man glömma, den går öppen så här tidigt och lägger sig normalt inte förrän kring nyår.
Fånga området i oktober, dagarna är ännu långa men blir snabbt kortare. Solen värmer bland dröjande renar, ripor och snösparvar. Undviks vid dåligt väder.
2. Nikkaluokta
Res med tåg eller flygskam till Kiruna, en bil behövs, några bussar går vanligen inte att uppbringa denna tid på året. En av Sveriges finaste skridskoturer alla kategorier är att skrinna Vistasjåkka upp- och nedströms. Det är just en jokk med strömmande vatten och allt, men märkligt nog blir den islagd mycket tidigt.
Och funderar man en stund är det inte så underligt. Jokken har sina källor högt uppe på de exponerade fjällhedarna, vattnet kyls snabbt men hålls flytande i brant utförsbacke. När det väl runnit ner i botten på dalgången kan det redan nedkylda vattnet komma till ro och stelna.
Starta direkt från Nikkaluoktavägen vid någon av brobankarna över Vistasjåkka, du har Paittasjärvi på andra sidan. Skrinna uppströms så länge det går. Inledningsvis är det platt, gör avstickare till angränsande sjöar i deltat, det är lika lätt som trevligt att komma vilse i alla meandrande irrgångar. Senare blir det svårare när lutningen ökar, men ofta kan man ta sig förbi enstaka forsar med fantasi, mod eller korta promenader.
Målet är att nå fram till Lisas stuga två mil uppströms, men de sista forsarna är svårbesegrade, terrängen svårvandrad och tidsbristen svår. Mig veterligen har bara en skridskogrupp med galna holländare nått hela vägen fram, men de tvingades till slut vada i bröstdjupt vatten. Se upp för sandbankar som kan ge oväntade tvärstopp och förstörda eggar.
Solen når in i dalgången under förmiddagen, sedan blir det svinkallt i skugga och längtan till bilkupéns stjärtvärme svår. Det är gott om djurliv, håll utkik bland bekvämt avlövade fjällbjörkar efter älg, ren, ripa, tretåig hackspett och hökuggla.
Har du kraft över efter äventyret kan man ganska ofta skrinna den västligaste bården av Paittasjärvi innan sjön blir markant djupare. Smit in i Ladtjojåkka fram till de första forsarna och du är på vägen mot Kebnekaise. Ladtjojaure uppströms är ett stort pris men vandringen outhärdligt lång.
3. Kiruna
Något som kanske är okänt är att Kiruna med omgivning har en ganska lång skridskosäsong, från oktober till december, med sjöar som lägger sig i olika omgångar och med markant olika väderförutsättningar i olika riktningar. Det kan skilja tydligt vad gäller temperatur, moln och nederbörd mellan Kiruna, Abisko, Riksgränsen och Nikkaluokta. Bevaka det lokala vädret, en snöby kan förstöra allt!
Direkt i Kiruna, berömt för sin gruva, kan man ibland skrinna i självaste gruvhålet, Luossajärvi. (en grund sjö och den industriella miljön uppseendeväckande rå.) Vanligare är att ta den korta transporten till Jukkasjärvi med den stora sjön Sautosjärvi. Ett varv på denna stora sjö är nästan ett dagsverke. Sjön lägger sig först i den avgränsade västra viken för att senare bygga på i ytterligare minst två omgångar.
Ett annat ganska okänt fenomen är att Torne älv, i delar, blir åkbar tidigt. Här är det bra att hålla rätt på älvens strömfåra och topografi. Den lägger sig typiskt först i avgränsade vikar och uppströms markerade forsnackar. Sist lägger sig isen i strömfåran och nedströms forsarna.
Starta från Kurravaara, Laxforsen eller Jukkasjärvi, ibland kan man skrinna rakt in i det världsberömda ishotellets isbar.
Här finns fler äventyr, Rensjön, Nakerjaure, Vuolossjöarna, eller traversen Kaalasjärvi–Paittasjärvi bara för att nämna några.
4. Luleå
För den som startar i isfattiga södern kommer nattåget till Luleå fram i tidig morgonstund, lagom för hotellfrukost och logistikbök. Vi ska nu befinna oss i november månad, då isläggningen här vid havet är senare än i Kiruna.
Det mest intressanta i Luleåtrakten är kanske inte sjöar, utan Bottenvikens innersta fjärdar med tidig isläggning. Skärgård, säl och salt is, kanske inte så hög promillehalt, men ändå! Här finns flera alternativ.
Rånefjärden i nordvästligaste Bottenviken är bland de tidigaste. Parkera vid Kängsön eller nyttja allmän buss från-Luleå som passerar tillräckligt nära. Den första omgången is brukar räcka för en femmilarunda ut till Laxön och Långholmen, därefter vidtar betydligt senare is. Får du för dig att skrinna till centrala Luleå härifrån brukar man komma på andra tankar ganska snart. Den turen måste vänta till kylan verkat lite mer.
Just norr om Piteå ligger ett antal infjärdar med tidig isläggning skyddade av Sandön och Nötön/Renön. Bärtnäs-, Nörd- och Håkansöfjärden samt Rävahavet är tidiga, något senare Haraholmsfjärden. Fånga blicken ut mot Bottenviken med mytiska utposter som Kluntarna och Patta Peken.
Skulle dessa ännu inte vara bäriga får man ta till närmast helt avsnörda infjärdar som till exempel Persöfjärden. Roliga alternativ finns också mitt i centrala Luleå, där man kan starta direkt i Stadsviken på Inre Lulefjärden och försiktigt se om man kan ta sig under Bergnäsbron till de imposanta statsisbrytarna som här har sin sommardvala.
När det varit kallt ett tag, normalt i december, är sträckan Luleå–Piteå ett lika självklart som prestigefyllt äventyr.
5. Ånnsjön
Ack, denna västjämtska pärla, dock med labilt väderhumör. Det saknas ett rejält fjäll i väster, sjön ligger oskyddad för stormande västvindar från Atlanten som kan göra livet svårt, vilket redan karolinerna fick erfara 1719. Men om västan mojnar för ostlig bris blir det inte sällan en blå lucka ovanför Ånn med vidhängande tidig isläggning, nästan alltid i november.
Starta från Ånn, Klocka, Enafors eller Handöl. De västra och norra delarna av sjön är mycket grunda, isen lägger sig tydligt senare söder om Granön och Järpön. Ånnsjön är stor i sig själv, strandlinjen tio mil. Komplettera med mysig å-åkning, gör utforskande utflykter uppför Enan i väst, Bunnran i syd, Rekan i ost eller Harån i norr. Fler finns att välja på.
Ånn är lagom för en tvådagarstur, tröttnar du på den kan du pröva Gevsjön, de svårtillgängliga Rensjöarna eller för all del Åresjön med närhet till champagnebar, nattsudd och allt.
6. Funäsdalen
Läckra men svåra Härjedalen, hit kan man inte sova gott på nattåg utan måste ta buss eller åka bil själv. Svåruthärdligt långt är det från Mälardalen, längre från Malmö eller Madagaskar. Därtill hör fjällen i Härjedalen till de mest snösäkra i landet med uppenbara komplikationer för en skrinnare.
Nåväl, lyckas du bara ta dig hit och snön håller sig borta finns här ett fint utbud av vatten, från ultratidiga tjärnar uppe på Flatruet över isälvssjöarna i-Rogenområdet och fjällkomplexet Anderssjöarna till mer traditionella korvsjöar i dalgångarna som Funäsdalssjön, Malmagen och Östersjön.
Försöker man redan i slutet av oktober kan det som bäst bli några småtjärnar på höjd, men mer tydligt i november öppnar arenan vid rätt väderlek. Och stänger lika snabbt vid nästa snöfall. Välj logi centralt i området för att ha bästa slagläge i alla riktningar.
7. Fulufjället
Uppe på Fulufjällets platå hittar vi Svealands tidigast islagda sjöar, just i nordvästra hörnet av Dalarna och 900 meter över havet. Bilresa och logi i Särna är förutsättningar som kan upplevas olika beroende på hemvist, men anmarschen är lika besvärlig för alla. Det går inga bilvägar upp på fjället utan man parkerar- vackert vid bergets fot – Fulufjällets naturum för den norra rundan eller Brottbäckstugan för den södra.
Räkna med en timme svettdrivande vandring genom krävande klippblocksterräng innan du har is under skenorna. Den norra rundan passerar i alla fall Njupeskär med ett lika vackert som omtalat vattenfall innan man är uppe på platån. Ett vanligt val är att försöka hinna runda den knappt skönjbara bergstoppen Rörsjöhön över hur många sjöar som helst, de viktigare är Stora och Lilla Rörsjöarna, Harrsjöarna respektive Getsjöarna. Räkna med att det är kolmörkt innan du kommit av platån, ladda med pannlampor, extra batterier och matsäck. Ingen kommer höra dig gråta!
Den södra rundan fungerar på ungefär samma vis men vattnen heter något annat: Särnmanssjöarna och Tangsjöarna, komplettera med otaliga vattenpussar. Men gråten i mörkret när energin är slut, pannlampan slocknat och solen gått ned kommer att vara lika ohörd här. Noga förberedelser och tidig start är bästa färdkamrater.
8. Älvdalen
Med bekväm logi i Älvdalen som utgångspunkt kommer man åt en mängd skogssjöar utslängda i skogarna mellan Dalälvens två armar. Redan sjöarnas namn väcker mystik och förunderlig längtan: Ransi, Van, Ugsi, Råstjå, Gljosi. Sök dig fram i kvadranten mellan Väster- och Österdalälven samt tätorterna Älvdalen och Särna.
Självklart lägger sig inte alla dessa sjöar på en gång, det tar tid att någorlunda förstå ordningen. Huvudsakligen kommer isläggningen från Särna mot Älvdalen och från väster mot öster, men här spelar sjöarnas djup större roll under isläggning. Enstaka djupa sjöar kan överraska med sen isläggning.
Det stora priset i området är så klart Horrmunden, en rejäl sjö med underhållande åar att följa och tillräcklig för en full tiomilare. Det är nu inte någon lättförhandlad sjö, den lägger sig i flera omgångar (en särskilt populär badplats är inloppet till Kullhån). Men de tillfällen man fångar henne nybärig med svartglänsande spegel, dekorerad med vitgnistrande rimfrostsmycken, är dagen räddad.
9. Malung
Malung, en metropol i skinn, Dalarnas Paris, och vi befinner oss i Västerdalälvens djupaste skymningsmarker. Men vilka sjöar! Liksom Älvdalen drar Malung fördel av regnskugga och uppklarnande fönvindar från norska berg vid envisa västvindar – här kan det dyka upp luckor i lågtrycksvandringen.
Det finns valmöjligheter i alla riktningar, men tre måste särskilt nämnas. Österut, längs vägen till Mora, ligger sjön Öjen med den mest fragmenterade och underhållande strandlinje man kan tänka sig. Träna överstegen innan du kommer hit, för här finns inte en rak linje någonstans. Öjen räcker väl för en hel dag. Släpp GPS:en, runda några öar och uddar och känn lyckan i att tappa orienteringen lika snabbt som i Minotaurus labyrint.
Norr om Malung hittar vi Hässjön med en tidigt lagd sydlig tarm och en senare lagd nordlig utvidgning, likväl med många öar och uddar. Sjön kan vara bra att ta till vid osäker isläggning.
Söder om Malung ligger tre samdämda sjöar som får gå under namnet Holmsjön, lite vildare branter än de två förra, härlig storskog och bekväm start från Sjöhusen i nordöstra hörnet. Sjöarna är smidigt sammanlänkade och främst i öster med en underhållande arkipelag av både fasta och flytande öar som inspirerar till distansdrivande snirklingar, om än inte av samma magnitud som Öjen.
10. Falun
Isarna längst i norr må vara lättillgängliga för boende runt polcirkeln men för övriga gäller långa resvägar och övernattning. När kylan till sist tränger ned i Svealand börjar det bubbla på allvar i skrinnartäta Mälardalen, och innan hemmaisen ligger kan behovet stillas genom en dagstur till Falun med buss, bil eller tåg.
Falun är en civiliserad stad, men vid första köldknäppen kommer stadens stolthet Runn ännu att gå böljande öppen. Nej, man måste krypa in i den dalaputtriga idyllen mellan Falun och Borlänge, välvårdade hemman, röda stugor, vita knutar, knäckebröd, Gustav Vasa och allting. Beprövade tidigt lagda vatten är till exempel Stora och Lilla Vällan just väster om Falun samt Mellan och Nedre Valsan lite längre bort. Stora Vällan är nog för övrigt falubornas hemma och favoritsjö innan Runn behagar lägga sig, det kan vara ett vimlande folkliv på isen. Skulle det vara så att nämnda sjöar försmädligt inte riktigt bär vid ankomst så får du göra ett försök vid Fläddran nordost om Falun. Ett pålitligt premiärvatten, om än inte så snyggt.
Har isläggningen väl nått Falun ska det normalt inte vara långt kvar innan den också når Mälardalen.
