När isen brister gäller det att agera rätt. Här är grunderna för att ta sig upp ur en vak – och för att packa säkert.
Att plurra är ingen angenäm upplevelse, men har man väl hamnat i vattnet är det inga större problem att ta sig upp om man använder rätt teknik. Även fast det är kallt i vattnet kan en normalt klädd skrinnare ligga upp till 5-10 min innan man riskerar att drabbas av nedkylning. Finmotoriken i händerna försämras dock redan efter ett par minuter.
Ett effektivt sätt är den så kallade ”bryt- och klättermetoden”, framtagen av Lars Lison Almkvist, som utvecklat skridskoteknik och skridskosäkerhet i över 60 år.
Bryt- och klättermetoden
- Väl i vaken behåll lugnet och fokusera på andningen. Undvik att plaska runt för då byts det uppvärmda vattnet innanför kläderna ut mot kallt vatten. Känn efter hur det känns i kroppen, om du har några skador som kan försvåra uppstigningen.
- Om möjligt försök hyfsa till vaken på utrustning som vantar, mössa, ispik och andra föremål som flyter. Kan annars leda till onödiga larm till Räddningstjänsten.
- Ta dig lugnt mot iskanten och lossa dina isdubbar en i taget. Grundregeln är att alltid vända tillbaka från det håll du kom, men här gäller förstås att använda sunt förnuft. Råkar du plurra som siste man vid en råkövergång eller när ni ska gå i land gäller förstås att försöka ta sig mot övriga deltagare i gruppen och inte bort ifrån gruppen.
- Ta inte ett stort tag med utsträckta raka armar för att dra dig upp, för då finns det risk att du fastnar mot iskanten. Sträva i stället att med arm- och bentag komma upp på armbågarna för att sedan häva upp bröstkorgen på iskanten. Om isen inte bär behöver du bryta dig fram till bärig is. Görs bäst genom att belasta isen med armbågarna.
- Väl framme vid bärig is gör du om proceduren med att häva upp bröstkorgen över iskanten. När naveln har nått förbi iskanten kan du försöka få upp ett knä och ta hjälp av det för att komma framåt.
- Ta sedan små tag med dubbarna samtidigt som du vaggar/ålar dig fram mot bärig is. Om du bara drar dig framåt blir friktionen onödigt stor.
Att ta sig upp med egen lina
Lyckas du inte komma upp på för egen hand är det näst bästa alternativet att kasta sin egen räddningslina till färdkamraterna. Den ska kunna nås utan att ta av ryggsäcken.
Räddningslinans ände ska vara fastsatt i midjeremmen/grenbandet eller i en bröstsele med ett förlängningsband, så att du kan bli uppdragen med din egen lina utan att behöva hålla i den.
På förlängningsbandet ska det finnas en karbinhake, godkänd för klättring, fäst i axelhöjd, för att kunna koppla fast den kastade linan.
- Enligt Punkt 1–3 i Bryt och klättermetoden
- Försök ta dig upp på iskanten med en eller två isdubbar.
- Försök hänga/luta dig på den arm som du normalt inte kastar med.
- Ta fram linan och osäkra den dvs. lossa kardborrebandet som sitter runt linan där den går in i påsen.
- Eftersträva en lodrät kroppsposition och kasta linan i en lång och hög båge.
- När dina vänner greppat den är det du som styr uppdragningen. Använd gärna båda händerna för att lyfta dig över iskanten. Det är betydligt skönare än att bli släpad/dragen över en hård iskant.
- Väl uppe kryp på alla fyra eller åla tillbaka till säker is.
Packa rätt för skridskoturen
Kaffe eller te i termosen? Det är valfritt – men följande är obligatoriskt, för din säkerhet.
- Ryggsäcken är din flytväst. Midjerem och grenrem eller benslingor håller den på plats om du hamnar i vattnet. Packa ett fullständigt ombyte, utom kängor, i vattentäta påsar samt plastpåsar eller vattentäta strumpor för att hålla fötterna torra efter plurret.
- Räddningslinan är viktig för att underlätta uppstigning ur vak. Den ska förvaras så att du kan nå den och kasta den utan att ta av ryggsäcken.
- Dubbelpik eller enkelpik + extrastav. Den används för att bedöma isens bärighet, men är också till god hjälp vid passage av råkar och åkning på ojämn is. Du ska med ett hugg kunna slå igenom minst fem centimeter tjock is.
Isdubbarna ska sitta högt och vara lätta att ta fram med handskarna på. Visselpipan hörs längre än rop. Visselpipan fästs lämpligen i isdubbarna.
I Utemagasinet nummer 11/25 skriver vi om skridskoutrustning och hur den har utvecklats genom åren – om skenorna som kortats, olika åkradie och nya bindningar. En som intervjuas är erfarne turguiden Jonas Ettemo, som på senare tid har har justerat sin säkerhetsutrustning:
– I samband med en plurrövning slets mitt spänne till midjebältet sönder. Det blev en väckarklocka för min del för vad som skulle kunna ha hänt om det skedde i ett skarpt läge, säger han.
Jonas Ettermo tipsar om att fästa räddningslinan i en klättringsslinga som läggs som en åtta över axlarna, i stället för i midjebandet. Det gör att draget hamnar högre upp, vilket underlättar om man skulle behöva dra upp någon ur en vak.
– Om linan fästs i midjebältet finns det risk för att den som ligger i vaken hamnar i ett vågrätt läge, som gör det klart tyngre och svårare.
