Gröna Bandet – tre vandrare berättar

Vad är mest utmanande, vilken pryl vill man inte vara utan och vad längtar man hem till? Jörgen Johansson, Kim Norberg och Peter Bergström har alla vandrat Gröna Bandet. Här delar de med sig av sina erfarenheter, favoritminnen och råd till den som själv vill ge sig ut.

På Utefest fanns Jörgen Johansson, Kim Norberg och Peter Bergström på plats – tre vandrare med många mil och minnen från Gröna Bandet i bagaget.

Turen sträcker sig omkring 130 mil genom fjällkedjan, mellan Grövelsjön och Treriksröset. Gröna Bandet är ingen fast led – vandraren väljer sin egen väg inom turens ramar, med möjlighet att gå även på den norska sidan av gränsen. En fjälltur som för många innebär en hel sommar på vandring.

Vi ställde samma frågor till alla tre om prylarna, maten, utmaningarna och vad som gör alla mil värda mödan.

När vandrade du Gröna Bandet, och hur lång tid tog det?

Jörgen: 2020, totalt 66 dagar enligt diplomet, varav 5–7 vilodagar.

Kim: 2021 tog det 66 dagar och 2023 tog det 50 dagar.

Peter: 2026 (men även 2017, 2018, 2020 och 2021), 40 dagar.

Vilken pryl hade du mest nytta av?

Jörgen: Vandringstavarna, som används varje timma när jag går och som tältstänger varje timma jag sover.

Kim: Svårt att välja en, men en pryl jag haft mycket nytta av är min kisstrasa, som sparat mig mycket toapapper.

Peter: Ryggsäcken!

Vilken pryl bar du med dig helt i onödan?

Jörgen: Ett kraftigt vriststöd eftersom jag var orolig för att en svag vrist skulle börja krångla. Det gjorde den inte och jag skickade hem vriststödet efter ett tag.

Kim: 2021 startade jag med både ett par kängor och trail runners. Efter 10 dagar skickade jag hem kängorna. Efter vandringen sålde jag dem.

Peter: Inget!

Gick något sönder längs vägen?

Jörgen: Flera par vandringsskor slets hårt av att jag gillar vandra stiglöst. Dock inte mina favoriter Salomon Tech Amphibian utan ett par Altra Lone Peak och ett par Salming som jag övertog från min son när Altras tåspetsar var utslitna.

Kim: Flera saker! Precis i början på första vandringen så gick min tröja sönder, så jag gick med en trasig tröja ända till Hemavan (alltså halvvägs). Stavspetsarna gick också sönder. Inför andra vandringen var jag mer försiktig med tröjan och hade stavspetsar med mig i backup.

Peter: Knäet på mina byxor gick sönder när jag snubblade och gjorde en ”faceplant”. Dessutom gick överläppen sönder….

Vad var mest utmanande?

Jörgen: En del ”genvägar” som den branta, snåriga stranden till Fatmomakke då jag valde att bitvis vada till midjan i Kultsjön.

Kim: Att gå varje dag. Särskilt de dagar då regnet vräkte ner hela dagen och man var trött, kall, hungrig och sliten. Då undrade man vad man höll på med egentligen.

Peter: Vädret! Den frånvarande sommaren.

Ett fint minne från leden?

Jörgen: En fikapaus norr om Vindelkroken, över fjället mot Savriesjávrieh.

Kim: Alla fantastiska möten! Särskilt de oväntade.

Peter: När min kompis Richard med familj mötte upp mig när jag var på väg till Undersåker. De bjöd på flera timmars ”Trail magic” i fint väder.

Vad längtade du mest – och minst – hem till?

Jörgen: Att få sova i min säng längtade jag nog mest till men annars kommer så klart barn och vänner högt upp. Kommer inte på något jag längtade minst till.

Kim: Längtade efter att inte behöva gå varje dag. Längtade minst hem till jobb och alla måsten i vardagen.

Peter: Mest hem till den fina varma sommaren i Skåne, och mitt fritidshus i Småland. Minst längtade jag till vardagen.

Nämn något som du tycker är viktigt att ha med sig på Gröna Bandet?

Jörgen: Stavar, förstås. Lätta, snabbtorkande skor. Och att de tre stora inte väger mer än tre kilo.

Kim: Sunt förnuft!

Peter: Utrustningsmässigt: Det man VET fungerar på en längre vandring. Fysiskt: Att man har testat kroppen att den tål belastningen.

Vad åt du mest – och vad tröttnade du på?

Jörgen: Potatismos och ölkorv, knäckebröd och räkost (under andra halvan av vandringen) samt mjölkchoklad och jordnötter. Tröttnade på nudlar, som så många gånger förr, men åt dem ändå. De är oslagbart praktiska och finns att köpa överallt.

Kim: Snickers kanske? Tror jag har något rekord i antal ätna Snickers. Havregrynsgröt är annars något som jag i princip inte ätit alls sedan första Gröna Bandet 2021. Det är förstört för mig nu.

Peter: Mest nudlar och frystorkat. Tröttnade inte på något. Jag varierade kosten så jag slapp bli trött på viss mat.

Vad blev vandringens största lyx?

Jörgen: De tillfällen då jag fick duscha och sova mellan lakan, samt äta en god middag på olika fjällstationer och hotell.

Kim: All god mat, särskilt färska grönsaker kändes så lyxigt när man väl kom över det.

Peter: Att komma fram till hostel, hotell och fjällstationer.

Vem borde inte gå Gröna Bandet och varför?

Jörgen: Vet från långa vandringar med grupper att kraftig övervikt lätt orsakar att fötter och ben går sönder, även om man har lätt utrustning. Ovana personer som aldrig vandrat eller upplevt en 5–6 nätter i tält på fjället.

Kim: Om man vet med sig att ens kropp inte klarar att vandra, då är det kanske bra att undvika att gå långt och länge.

Peter: Den som inte har tid, fysiska förutsättningar och framförallt inte kan njuta av att vandra både långt och länge.

Vem borde vandra Gröna Bandet?

Jörgen: Alla som känner sig förberedda och vill ha ett minne för livet.

Kim: Alla andra som vill!

Peter: Alla som har tid för att förbereda sig fysiskt och praktiskt, och som kan, och vill, komma loss från ”vardagslivet”.

Skulle du göra om det – och skulle du göra något annorlunda då?

Jörgen: Skulle på ett vis gärna göra om det och skulle då välja en del rutter på norska sidan om gränsen. Den var stängd covidåret 2020. Jag var nära att göra om GB sommaren 2025, men annat kom emellan. Fast jag kommer troligen inte att gå GB igen, andra saker kan kännas mer lockande, till exempel vandringar på kontinenten och i Alperna.

Kim: Någon gång skulle jag vilja göra Gröna Bandet igen. Men det skulle bli ensam i så fall då jag tidigare vandrade med min ex-man – om jag inte hittar någon annan som vill vandra med mig förstås.

Peter: NEJ!