Fram till våren 2000 försämrade USA avsiktligt noggrannheten i den civila GPS-signalen. Funktionen kallades Selective Availability och innebar att en vanlig mottagares position kunde ligga tiotals meter fel. Bakgrunden var militär: eftersom GPS hade utvecklats av det amerikanska försvarsdepartementet ville man inte ge potentiella motståndare samma positionsnoggrannhet som auktoriserade militära användare.
Åldergräns: 18 år för spel online och 20 år för att besöka fysiskt kasino. Spelar du för mycket? Besök stödlinjen.se.
När funktionen stängdes av i början av maj år 2000 förbättrades precisionen dramatiskt, i praktiken från ungefär hundrametersnivå till omkring 10–20 meter eller bättre. Nästa dag gömde en man i Oregon en behållare i terrängen och lade ut koordinaterna på nätet. Uppgiften var enkel: att hitta den. Den första geocachen var skapad och nästan omedelbart hade satellitnavigationen blivit något mer än ett navigationshjälpmedel. Den hade blivit lek.
Det är svårt att hitta en tydligare startpunkt för den digitaliserade naturen. Under de följande 25 åren skulle samma grundidé återkomma i allt fler former: platsen där du befinner dig kan registreras, jämföras, delas och omvandlas till ett mål.
När kartan började svara tillbaka
Det riktigt stora steget kom när GPS flyttade in i telefonen. Då behövde användaren inte längre bestämma sig för att ta med en särskild mottagare. Positionen följde med överallt och kunde kombineras med kamera, internetuppkoppling, kartor och sociala nätverk. I Sverige sammanföll utvecklingen med en redan stark tradition av att registrera naturen.
I juni 2000 lanserades det som senare blev Artportalen. Från början var det framför allt fågelskådare som rapporterade fynd, och ungefär 300 000 observationer kom in redan under det första halvåret. Ett kvartssekel senare hade systemet passerat 100 miljoner fyndrapporter. Uppgifterna används inom forskning, miljöövervakning och naturvård. Man hittar något, identifierar det, markerar en plats och lägger observationen till en växande personlig och gemensam historia. Själva artbestämningen har samtidigt blivit enklare. Idag finns över 250 appar som känner igen växter, fåglar och svampar, och forskning från SLU visar att sådana appar kan öka naturintresset.
Andra svenska tjänster har gått längre och gjort spelmekanik mer uttalad runt dem. Turf, som lanserades i betaversion 2010, delar in den verkliga världen i virtuella zoner där det riktiga landskapet blir spelplanen. För att ta över en zon måste spelaren faktiskt bege sig dit. Zonen ger poäng tills någon annan kommer och tar den, och varje månad börjar tävlingen om.
Ungefär samtidigt började även det gamla nöjet att hålla reda på fiskefångster flytta in i telefonen. Stockholmsbaserade Fishbrain byggde en social tjänst kring sådant sportfiskare länge hade gjort på egen hand: komma ihåg vad som fångades, var och under vilka förhållanden. Idag kombinerar tjänsten bland annat fångstrapporter, kartor och lokala topplistor och användarbasen omfattar över 20 miljoner sportfiskare globalt.
En sjö är fortfarande en sjö och en stig fortfarande en stig, men ovanpå den fysiska platsen läggs ytterligare ett lager i kombination med att tekniken sätter igång motivationen. På den vägen har naturen fått nya mål.
När den hemliga stigen får en publik
Strava visar kanske tydligast vad som händer när miljontals sådana individuella spår läggs ovanpå varandra. Plattformens globala aktivitetskarta bygger på aggregerade GPS-registreringar och visar vilka vägar och stigar som används. Företaget beskriver funktionen som ett sätt att upptäcka sträckor man annars kanske hade missat. De automatiskt föreslagna rutterna använder dessutom kunskap om var andra användare faktiskt rör sig.
Det är fantastiskt om man står i en främmande skog och vill veta vart stigen leder. Samtidigt förändrar det en gammal egenskap hos naturen: att kunskap tidigare ofta var lokal. En bra löpslinga, ett svampställe eller en liten stig kunde vara känd av dem som bodde i närheten och nästan osynlig för alla andra. Nu kan användarnas samlade rörelser göra platsen läsbar från andra sidan landet.
Tekniken kan få oss att gå längre, leta noggrannare och lägga märke till fler arter. Samtidigt gör den naturen mätbar på ett sätt som lätt förvandlar upptäckten. Mekaniken känns bekant eftersom mycket av den hämtats ur spelens verktygslåda. Poäng, topplistor, territorier, samlingar och sällsynta fynd har länge använts för att skapa motivation och variation. En närliggande mekanik finns i spel där utfallet varierar från gång till gång, vilket brukar vara en central del i många exklusiva speltitlar i casinoformat.
Friluftsapparna använder liknande belöningsmekanik men på ett annat sätt: där finns belöningen på andra sidan en verklig promenad, cykeltur eller paddling. Och när spelmekaniken flyttar utomhus konkurrerar telefonen inte längre alltid med naturen om vår uppmärksamhet. Ibland är det den som säger åt oss att gå djupare in i den.
En av de mest betydelsefulla förändringarna under de senaste 25 åren efter att GPS-signalen blev exakt nog för vardagen är att vi har tagit med skärmen ut och lagt ett nytt landskap ovanpå det gamla.
