5231 kilometer, 5081 öar under fyra år. När livet blev svårt väcktes en dröm om havet. Paddlingen blev läkande för David Sandberg Hjelm. Nu är han klar med sitt projekt som gick ut på att paddla till varje ö i Stockholms yttersta skärgård.
När David Sandberg Hjelms barn fick en svår ätstörning hamnade familjens liv på paus. Som en del i behandlingen satte de ord på drömmar och projektet ”Till varje ö” blev en del av Davids läkeprocess. Under projektets gång berättade han om resan i en intervju i Utemagasinet. Häromdagen paddlade han till den sista ön, långt ut i Stockholms nordligaste havsskärgård.
Grattis till avklarat projekt! Hur är känslan nu?
– Tack! Det känns både stort och litet på samma gång. Stort för att det har varit så många känslor i det här projektet, att det är ett annat liv nu än när jag började och att allt är förändrat. Litet för att det bara är en paddling. Jag kommer fortsätta paddla och det finns något väldigt fint i det – att det får hålla på och att ingenting egentligen förändras alls.
Hur var det att nå sista ön?
– Stockholms skärgård sträcker sig mellan Landsort och Arholma, 150 kilometer fågelvägen. Det finns lite drygt femtusen öar i ytterskärgården. Jag avslutade med att runda Simpnäsklubb, fyren där skärgården tar slut längst i norr. Den allra sista ön var Kasholmsören, alldeles nära bryggan på Arholma. Jag hade sällskap de sista dagarna av två kompisar och på Arholma väntade familjen och en annan kompis.
Vad har varit svårast under projektet, känner du nu?
– Det har varit väldigt tydligt att man inte kan påverka havet, bara förhålla sig till förutsättningarna som väder, vind och vågor. Mot slutet av projektet var det mycket dimma och blåste en hel del – och det är väl precis som det ska. Allra svårast har ändå varit att ta sig i väg gång på gång från familjen. Allt som allt paddlade jag i 192 dagar.
Vad har varit det finaste?
– Det finaste har nog varit insikten att jag inte hade klarat det själv. Jag har fått ovärderlig hjälp av många. Min kompis Per som har följt med mer än hälften av alla dagar. Familjen som har backat projektet, och alla andra som på olika sätt har hejat och stöttat. Jag är överväldigad av alla fina ord nu efteråt.
Vad har du lärt dig?
– Jag har lärt mig mycket om skärgården såklart. En fin del av projektet har varit att få höra berättelser om hur det har varit på öarna, om naturen och om hur skärgården förändrats. Jag har lärt en del om paddling och kanske något om mig själv också. Jag har fått öva mycket på att misslyckas – att inte kunna ta mig till öar som jag tänkt. Jag tror att har gjort mig lite tryggare i att det inte är hela världen. Saker och ting får ta den tid det tar.
Vad händer nu?
– Jag har skrivit och fotat under hela projektet och har en del bilder och text som jag ska se om jag kan göra något av. Det känns också fint att inte se sista ön som ett avslut – utan mer som en början på något annat.
