Nya tider för vandringsleden

För många är det nätet av vandringsleder som ger mål och trygghet på turen. Vi tecknar ledens brokiga historia, ända fram till dagens insatser för vandringsturism och folkhälsa. 

Text: Mats Wigardt

Vi är ett vandrande folk. På väg eller på flykt. Vi har utvandrat, invandrat eller bara vandrat, nyfikna och rastlösa. 

Det har vandrats många mil mellan medeltidens stora folkvandringar och vår egen tids växande intresse för natur och friluftsliv. Sjukdomar och trängsel runt borden har tvingat människor att ge sig iväg, för att odla eller plundra.

Gå ut och söka arbete

I det karga och fattiga Sverige vandrades det tidigt längs upptrampade handels­vägar och pilgrimsleder, för att söka arbete, sälja produkter eller för att be och få välsignelse i lantliga små kyrkor eller den stora katedralen i Nidaros, nuvarande Trondheim.

Under 1800-talets kraftiga befolkningsökning tvingades de som inte rest till Amerika många gånger att lämna skogslandets magra fattig­bygder för att ge sig ut på vägarna och söka arbete.  Denna arbetsvandring förekom över hela landet men var störst i främst Värmland, Småland och Dalarna. Där vandrade folk långa sträckor för att säsongsarbeta på betfält, bruk eller byggen. Unga flickor ­vandrade iväg till fäboden eller sökte sig till Stockholm och arbete som piga eller roddarmadam. Unga män hängde på sig ränseln och gav sig iväg för att söka jobb som flottare eller rallare. Stigarna blev allt bredare.

På västkusten lockade tillströmningen av sill med upp till fem gånger så höga löner som inom jordbruket. Att då vandra iväg och söka sin utkomst utanför det egna landskapet blev en överlevnadsstrategi som tidigt kom att utvecklas runt om i Sverige. 

Inget annat landskap har bidragit med så mycket arbetskraft till andra delar av landet som Dalarna. Dalkarlsvägen till Stockholm går fortfarande att följa på stigar, skogsbilvägar och mindre lands­vägar, från Kniva i Vika till Möklinta norr om Sala där den förlorar den sig i allemansvägarna. 

På tur för nöjes skull  

Men att till fots och enbart i rekreationssyfte förflytta sig genom naturen, gärna över ospårad mark, men kanske ännu hellre på en iordningställd och markerad led, var något man inte hörde talas om förrän långt senare. 

Det var först under andra hälften av 1800-talet, då ett allt bättre vägnät och järnvägens utbyggnad gav förutsättningar för en snabbt framväxande turism, som det blev vanligare att vandra enbart för sitt eget höga nöjes skull – framför allt i fjällen men även i Dalarna.

Svenska Turistföreningen bildades 1885, med uppdraget att göra de svenska fjällen tillgängliga för turister. Redan två år senare började man pricka ut de första vandringslederna i fjällen och 1899 inleddes planeringen av Kungsleden, mellan Abisko och Kvikkjokk.

Lederna innebar att fjällen öppnades upp för utsocknes besökare. Vandringsleden innebar den trygghet som den ovane vandraren kunde luta sig mot, den utstakade riktningen mot målet. Vandraren slapp därmed att själv välja väg och kunde förlita sig på tidigare vandrares erfarenheter.

Ända fram till 1977 var det STF som ansvarade för underhållet av lederna i fjällen. Nya krav och höga kostnader innebar att det statliga ledsystemet, med Naturvårdsverket som huvudman, instiftades. Det består av omkring 550 mil markerade fjäll­leder. 

Förutom ansvar för ledkryss, stolpar, skyltar, målade markeringar och rösen ingår underhåll av båtar, broar och vindskydd i uppdraget. Vinter­lederna markeras med ledkryss som står med 40 meters avstånd. Sommarleden utgörs av tydliga stigar med målade markeringar på träd och stenar.

Läs mer: 9 fina låglandsleder

Nya leder i låglandet

Länge var vandringslederna i fjällen ensamma om att erbjuda vandrare en trygg och tydligt utstakad väg att gå. Men under 1970-talet skapades allt fler lättillgängliga vandringsleder söder om fjällkedjan, i det skogrika svenska låglandet. 

Först ut var Sörmlandsleden. En nästan tusen kilometer lång vandringsled genom Södermanlands natur- och kulturlandskap, som firade 50 år i fjol. 

– För underhåll och skötsel svarar 200 etapp­ansvariga, som arbetar helt ideellt med att sköta och utveckla leden, säger Per Ahl som är vice ordförande i Föreningen Sörmlandsleden. Medlemmarna står för hälften av våra intäkter, andra bidragsgivare är kommuner, regioner, läns­styrelser och sponsorer.

Och att Sörmlandsleden är mer än en vandringsled står klart. Namnet är numera varu­märkes­skyddat, och lockbetet ”Nära till Sörmlandsleden” används emellanåt när en plats attraktivitet ska stärkas, till exempel när nya bostadsområden ska byggas eller hyras ut. 

– Sörmlandsleden är stolta över att vara en så betydande del av samhället, säger Per Ahl. 

Även Bergslagsledens 17 etapper sköts av ideella föreningar och lokala småföretagare. De utgör ledens ryggrad och lägger varje år ner mycket arbete på att röja sly, se efter ledmarkeringar och hålla rent och därmed ge vandrare en anledning att återvända. På Bergslagsledens hemsida betonas såväl folkhälsoperspektivet som att leden utgör en viktig pusselbit för regional utveckling genom att locka besökare från hela världen.

Läs mer: Sörmlandsleden – först, störst och vackrast

Vackra och väldragna 

Huvudman för Skåneleden är däremot Region Skåne, med ansvaret för all praktisk hantering utlagd på respektive kommun. Leden invigdes 1978 och utgörs idag av över 160 mil uppdelat i sex delleder med över 100 etapper som går genom 32 kommuner, varav tre ligger i annat län.

En stor del av Skåneleden går över privat mark, och det är tack vare att omkring tusen markägare har godkänt att vandrare får passera över deras mark som leden gjorts möjlig.

Stadsnära och omväxlande Gotaleden sträcker sig med sina 99 kilometer, fördelat på tolv etapper och med möjlighet till många kaffedoftande depåstopp, mellan Kungsportsplatsen i Göteborg och Vårgårda. ”En vandring för livsnjutare” utlovas.

Ytterligare några hundra vandringsleder finns att välja mellan, med varierande längd och ­svårighetsgrad, utspridda över hela Sverige. Några slumpmässigt utvalda exempel utan inbördes rangordning är Soteleden, Östgötaleden, Roslags­leden, Nordvärmlandsleden, Höga Kustenleden, Isälvsleden, Edsvidsleden och Mörbylångaleden. 

Och så kan man fortsätta räkna. Lägg sedan till alla Pilgrimsleder och kyrkstigar som röjts fram ur glömskan, däribland S:t Olavsleden mellan Selånger och Trondheim.

Läs mer: Det våras för pilgrimsleden

Svenskarna vill vandra

För att i någon mån underlätta för vandraren att hitta lämpliga leder och bra sträckor att vandra, har Svenska Turistföreningen sedan 2019 valt ut ett antal kvalitetssäkrade Signaturleder.

– Lederna är väl underhållna och inte längre än sju etapper, tillgängliga med kollektivtrafik och med iordningsställd övernattningsplats i form av stuga, tältplats eller liknande efter varje dagsetapp, ­summerar Anna Heimersson på STF. Och med typisk natur för sin landsdel att visa upp.

Anna Heimersson konstaterar att intresset för vandring, i såväl skog som fjäll, ökat märkbart den senaste tiden, med en högsta notering under pandemiåren. För att ge den presumtiva, men ovana och osäkra, vandraren råg i ryggen anordnar STF årligen ett hundratal nybörjarturer med kunnig guide.

– Vi kan se att många vill gå en kort och ganska bekväm tur. Men också att andra gärna väljer en strapatsrik långvandring, utan att alltid ha vare sig kunskap eller erfarenhet, säger hon.

Detta bekräftas också av den undersökning som STF häromåret lät göra i samarbete med Novus. Där konstaterades att allt fler har upptäckt vandringslederna i södra och mellersta Sverige, samtidigt som fjällen fortfarande lockar vandrare.

Enligt undersökningen är det en fjärdedel av svenskarna som, efter sol och bad och att gå på restaurang, helst vandrar under semestern. Vandring har etablerat sig brett som en hälsofrämjande livsstil.

Förutom att vandringslederna är positiva för svenskens fritid och folkhälsan i stort, har de även seglat upp som viktiga inslag i näringslivets och samhällets mötesritualer. Lederna skapar nya möjligheter för företag och erbjuder attraktiva miljöer för rekreation. 

En spontan googling ger följande rubriker: Svenskt Näringsliv vandrar för företagsamheten. På vandring i samhället. Vandring med politiker. På vandring för ett vidareutvecklat Lidingö. Vandring för ett bättre företagsklimat.

Även besöksnäringen har insett vandringsledens dragkraft. Både inhemska och utländska turister ser gärna att det finns en lättåtkomlig led att utforska på destinationen. Vandringsleden ses av allt fler som en investering och en vital del av samhällsbygget.

Nytt ramverk för leder 

I takt med att intresset för vandring utanför det statliga ledsystemet ökar, och att betalningsviljan hos kommuner och regioner börjar svikta, syns dock ett allt större behov av att professionalisera strukturen kring byggande och skötsel av vandringsleder. Det anser i alla fall Johan Engström, som nyligen utsågs till generalsekreterare för branschorganisationen Naturturismföretagen.

– Eldsjälar och ideella krafter är otroligt viktiga, betonar han. Men deras arbete behöver flyttas in i en mer organiserad struktur med långsiktiga lösningar, om inte lederna på sikt ska riskera att växa igen.

Steg i den här riktningen har redan tagits, inom projektet Nationellt ramverk för vandringsleder som Johan Engström varit projektledare för. Han berättar att man tagit fram en verktygslåda som stöd för arbetet med att bygga, underhålla och ­kvalitetssäkra de vandringsleder som ligger utanför det statliga systemet. 

– Ett intressant och spännande projekt med bred uppslutning, som byggts upp underifrån med respekt för vandrarens och markägarens perspektiv, säger han. Än mer intressant är att lederna ger såväl intäkter som fyller en funktion för folkhälsa, friluftsliv och besöksnäring. 

Den nya verktygslådan har redan kommit till praktisk nytta, i arbetet med Stockholm Archi­pelago Trail – den nya vandringsleden genom Stockholms skärgård. Från Arholma i norr till Landsort i söder sträcker sig nykomlingen som invigdes i början av november, 27 mil lång och över 21 öar. 

Mestadels handlar det om befintliga leder, stigar och småvägar – även djurstigar – som länkats samman och märkts upp med den nya vandringsledens blågula band. Etapperna är 10–15 kilometer långa, grillplatser och vindskydd har satts upp, spänger lagts ut och markägare vidtalats. Sju ton virke har förädlats under byggtiden. 

– Vi har haft otroligt kort tid på oss att först finansiera och sedan ro hela projektet i hamn, berättar initiativtagaren och projektledaren Michael Lemmel.

Läs mer: Vandra på Stockholms nya skärgårdsled

Långsiktig och hållbar  

Man har haft stor hjälp av de goda exempel och konkreta tips kring finansieringsförslag, avtals­mallar och manualer som funnits att tillgå i det nationella ramverkets verktygslåda. Där finns också kriterier som beskriver vad som är viktigt för att åstadkomma en långsiktigt hållbar och kvalitetssäkrad vandringsled.

– En väldigt bra kom ihåg-lista som har bidragit till att vi lyckats strukturera arbetet på ett konstruktivt sätt, är Michael Lemmels beskrivning. 

Och nu finns alltså Stockholm Archipelago Trail på plats. Tid att tomglo ut över havet. Nu återstår bara att kommunicera budskapet så att vandrarna hittar dit – nu och i framtiden. 

– För att lyckas i det långa loppet är det ­viktigt att lokalsamhället är engagerat i projektet, menar Michael Lemmel. Leden får inte bli en skrivbordsprodukt utan förankring hos vandrare och markägare.  

Verktyg för ledutveckling

Nationellt ramverk för vandringsleder är ett projekt som finansierats av Tillväxtverket och Jordbruksverket; projektägare har varit Tourism in Skåne och Visit Dalarna har stått för projektledning. Visit Värmland, Region Västerbotten och Linköpings stift har också ingått i organisationen. För att ta del av ramverket, vänd dig till kundtjanst@naturvardsverket.se.