De årliga fjällturerna med pulka och tält är höjdpunkter för familjen Prinz Tegenfeldt från Lund. Snart bär det av igen, till ”hemmafjällen” kring Kebnekaise.
Berättat för: Emma V Larsson
Foto: Jonas Tegenfeldt och Christelle Prinz


”De senaste åren har vi åkt upp till Kirunafjällen med familjen för att skida med pulka och tält. Det är vi föräldrar och vår nu 17-åriga son Arthur. Oftast är vi ute cirka en vecka åt gången, under både sportlov och påsklov. Vi började med dessa tältturer under pandemin, eftersom alla fjällstationer och liknande stängde då, men vi kände att vi ändå ville ut.
Första vintertältningen skedde hemma i Skåne, i Söderåsens nationalpark. Det var tio minusgrader och vi lärde oss otroligt mycket den natten som vi senare skulle ha nytta av i fjällen. Till exempel gjorde vi nybörjarmisstaget att stänga alla ventilationsöppningar i tältet. Vi tänkte att vi skulle bli varmare då, men i stället blev naturligtvis kondensen helt galen. Det misstaget gör vi inte om!
Att vara ute med tältet en vecka i fjällen är underbart. Vi längtar hela året. Man kopplar bort vardag och måsten, eftersom en vintertur kräver ett sådant fokus. Man kan inte vara någon annanstans än i nuet – det är som en semester för hjärnan på något vis. Från början var sonen lite motvillig, men nu längtar han lika mycket som vi.

För det mesta tar vi oss från en punkt till en annan under veckan. Vi passerar ofta stugor och lagar mat där, men vi sover alltid i tält. Det är för varmt inomhus!
Vi föredrar vinterturer framför vandring på sommaren. Det är lättare att ha större delen av packningen i pulkan i stället för på ryggen. Dessutom slipper man ju mygg, vad och regn.
Men det är såklart mycket att tänka på och risker att beräkna. Många utmaningar som uppstår på vinterturerna kan lösas med bra utrustning. Om man fryser klär man på sig, om det blir storm använder man nödtältet, om tältet blåser bort gräver man en bivack.
Allra jobbigast är nog att smälta snö till dryck och mat – det tar så otroligt lång tid. Morgonbestyren tar nog tre timmar innan vi är klara att ge oss iväg. Men det är värt det, vi har ingen ambition att prestera på något vis.
Det läskigaste vi har varit med om var en tältnatt i närheten av Singistugorna i Kebnekaisefjällen. Det var storm och blåste 28 meter per sekund. Vi trodde att tältet skulle lyfta och flyga i väg, men när vi gick ut och kontrollerade hade tältpinnarna inte rört sig över huvud taget – det var bara väven som fladdrade extremt högljutt. Otroligt nog sov sonen sig igenom hela natten.

En annan gång skidade vi mellan Gautelishytta (DNT Narvik) och Hukejaure Fjällstuga (STF). Det var en lång tur som startade i solsken men slutade i mycket dåligt väder. Det blåste iskorn, och när vi grävde i pulkan efter glasögon under en rast flög ett liggunderlag ut och försvann.
Vi hade svårt att orientera oss, men då ryckte sonen in. Han kände igen sig från året innan och det visade sig att vi var väldigt nära slutmålet. Stugvärdarna blev förvånade över att vi plötsligt dök upp i stormen – och sedan ännu mer förvånade när vi envisades med att sova i tältet ändå.
Vi har lärt oss mycket under vinterturerna. Som att inte ha för varm sovsäck! Det hade vår son en gång, och när han svettades under natten bildades isbitar inne i sovsäcken.
Vi har också blivit bättre på att organisera packningen i pulkorna. Det är viktigt att veta exakt var allt är när det krisar. En del utrustning har vi förbättrat efter våra behov, till exempel sytt på en rejäl rem på nödtältet så att det kan hanteras även med stora handskar på.
Höjdpunkterna under turerna är många. Allt norrsken vi har sett, och luncherna under klarblå himmel och skinande sol. Att vara så nära naturen. I Sverige är man själv i naturen på ett annat sätt än till exempel i Alperna, för det är inte lika mycket folk och bebyggelse. Det är härligt.
I år blir det Kebnekaisefjällen, igen. För framtiden drömmer vi om Sarek, särskilt sonen. Men för att känna oss trygga där behöver vi gå en lavinkurs först. Man får ta en sak i taget.”


Familjen Prinz Tegenfeldt
Ålder: Jonas 59, Christelle 52, Arthur 17 (i familjen ingår även Oscar, 20 år).
Bor: Lund
Gör: Jonas och Christelle är båda forskare inom biofysik.
Uteliv: Skidar, vandrar, tältar.
Tips för vinterturen
Familjen har provat sig fram till rutiner och prylar som fungerar för dem.
Ugnstorkad tandkräm är bra, eftersom vanlig fryser vid kyla. Torka små bitar i 50°C varmluftsugn under 24–48 timmar.
En rejäl yllefilt under liggunderlagen i tältet skyddar bra mot kylan från snön.
VBL-sockor (Vapor Barrier Layer) blockerar svetten så att pjäxorna håller sig torra, och inte isar igen under natten. Sockorna minskar också risken för skav genom att ta bort -friktionen mellan fot och pjäxa.

Läs mer: Så vintertältar du
Läs mer: Packa för vintertältning
