”Egentligen är alla skor skit”

Trailskor på vandring är den bästa kompromissen, tycker Jonas Westbom. Sina snygga gamla läderkängor har han numera bara i stan.

Läs också: ”De höga kängorna är min trygghet”
Läs också: ”Jag känner mig fri i barfotaskor”

Varför vandrar du i trailskor?
– Jag gillar att de ger mig en sådan tydlig kontakt med underlaget. Det ger mer naturkontakt och jag tycker också att det underlättar teknisk vandring. Oftast vandrar jag i mina Hoka Speedgoat eller i Altra Mont Blanc. Hoka är en lätt trailrunningsko med väldämpad sula, den är bred och har ett lågt drop. Lite lik en barfotasko, men mer dämpad. Den andra är en fotformad trailsko med noll drop. I bägge kan jag gå hur långt som helst – eller springa. Oftast vandrar jag runt fyra mil om dagen, om jag är själv. 

Är det viktigt att skorna är lätta?
– För mig går det inte att separera skorna från övrig utrustning, allt hänger ihop. Jag gillar det ultralätta och bär lätt när jag vandrar, alltså kan jag ha lätta skor – något annat vore knäppt. Men om jag skulle bära omkring på 35 kilo, ja då kanske jag hade behövt tänka om. Mina skor väger 280 gram styck och min baspackning utan mat, men med tält och sådant – utan att tumma på komfort och säkerhet – den väger fem kilo. 

När skaffade du Hoka-skorna?
– Jag har haft dessa i fyra år och innan dess hade jag samma modell. Men de är en kompromiss. Jag tycker egentligen att alla skor är skit. Våra föräldrar gick med gummistövlar. Sedan kom avancerade bergsskor från Europa för torrare bergsklimat, och här i Norden kontrade vi med skalkängor. De traditionerna lever kvar – och sedan kom trenden med trailskor. Jag har testat alla varianter och ingen är egentligen jättebra, men trailskor är det minst dåliga. Allt är kompromisser!

Hur skulle drömskon se ut?
– Drömskon existerar inte. Det hade kunnat vara en lätt, halvhög känga med vattentätt membran. Om den hade fortsatt vara vattentät efter en regnig vecka i fjällen, då hade den skon varit överlägsen. Den hade varit torr, följsam och skyddande vid grunda vad. Men membranskor är inte pålitliga, så småningom läcker det in. 

Men hur klarar trailskon regn?
– De blir ju blöta, men torkar snabbt. På fjället vill du ha en trailsko som har en låg våtvikt, alltså en sko som är gjord för typ swimrun – det är perfekt.­ Du vill ha slutna celler i dämpningen så att den inte suger åt sig vatten, och absolut inget foder. Meshmaterialet gör att vattnet rinner ut igen. Jag har oftast två tunna syntetstrumpor i för att minimera risken för skav. Kanske en tunn damstrumpa i nylon och så en sportstrumpa över. Man blir lite fuktig såklart, men skorna torkar snabbt i kråkriset i lägret. Om jag vandrar i riktigt blött väder har jag en tåstrumpa i ull med en Gore-tex-strumpa över. Skon blir då blöt, men foten är varm och torr. Det är en fantastisk lösning. 

När presterar dina trailskor som bäst?
– När jag vill kunna röra mig fritt, kanske ta en spontan extra topptur. Jag kan röra mig snabbt i terrängen, måste inte hålla på och lufta fötter och torka strumpor. Man rör sig mer som ett djur i trailskor, känner sig smidig, pigg och lätt. De är allra bäst när jag vandrar uppför och långt. 

När är de mindre bra?
– Vid scrambling. Eftersom skon är så mjuk i sulan kan jag inte känna riktigt hur säker jag är om jag balanserar på en klippkant. Man kan emellertid lägga in en hård plastskiva som en mellansula. Då blir hela skon styvare. Om jag skulle göra en avancerad travers genom Sarekmassivet till exempel, då finns det en poäng med att välja en annan sorts sko, en som kallas approachsko. Det är en gympasko med hård sula. Då kan man balansera på stenar och småklättra. 

Är det estetiska viktigt för dig?
– I så fall hade jag inte haft trailskor utan höga kängor! Det är snyggt på riktigt. Jag har ett par vandringskängor från Lundhags faktiskt, men för mig är det mer av ett modeplagg. De har jag på stan, men aldrig i fjällen nu för tiden. Med sådana klampar jag fram, i trailskor dansar jag fram. 

Tycker du att fler borde vandra i trailskor?
– Det vore väl härligt, men ärligt talat är inte det så viktigt – om det inte innebär att fler hittar ut i naturen förstås. Det mesta fungerar, tänker jag. Det gick bra med gummistövlar och jeans förut. Det hade ju fungerat idag med. Just nu trendar trailskor i lättviktskretsar och jag kan bli lite trött på flockmentaliteten. Jag tycker inte att man ska fastna för mycket vid sådana detaljer, det viktiga är ju ändå att man kommer ut. 

Jonas tipsar: Mina bästa turer

1. Jag gick med Otto, 1,5 år, från Storulvån till Vålådalen över Bunnerstöten. Något av det finaste jag gjort. Vi gick kort, kanske 4 mil kors och tvärs. Vilt och vackert.

2. Skäckerfjällen är ett litet område, men alpint, vilt och famtasieggande. Anjan till Kolåsen är en fin tur.

3. Tafjordfjella i Norge är ett favoritområde för vandring. Jag vill särskilt tipsa om Trekanten där. Det är lite som Norges svar på Jämtlandstriangeln, men med mäktig norsk natur.