Vad kan vi lära av olyckorna?

Förra året skedde 18 dödsolyckor i den svenska fjällvärlden – ett dystert rekord. Tre orsakades av kolmonoxidförgiftning. Vad var det egentligen som hände? Och vilka lärdomar kan vi dra?

Den svenska fjällvärlden är lätt att älska. När den visar upp sig från sin bästa sida är det nästan svårt att ta in allt det vackra. Och den väcker lätt en sorts abstinens om man inte haft möjlighet att besöka den på länge. Men samma plats kan snabbt förvandlas till en miljö som verkligen utmanar vår över­levnadsförmåga. Framför allt på vintern. 

Året 2025 skedde rekordmånga dödsolyckor i de svenska fjällen, i skrivande stund (början av dec­ember) 18 stycken. Vanligast är olyckor av typen ”fall utför klippa med snöskoter”, ”gått genom isen vid fiske” och ”vält med fyrhjuling”, men i statistiken för fjolåret syns även offer för en lavin under offpiståkning i Abisko i våras och en ung man som föll illa i en pist i Åre under säsongs­öppningen i december. 

Inga riktiga mönster

Fjällsäkerhetsrådet har registrerat samtliga olyckor och dokumenterat händelseförloppet lite kort för varje enskilt fall, ofta genom trovärdiga medie­uppgifter. Även Per-Olov Wikberg, som har arbetat på Fjällsäkerhetsrådet i 18 år, tycker att siffrorna för 2025 är anmärkningsvärda.

– Ja, de sticker verkligen ut. Vi behöver nog gå tillbaka till 1970-talet för att hitta något liknande. Vi ser inga riktiga mönster heller, annat än slumpen. Av de 18 personer som omkom var 13 under vintern. Vi har bland annat helikopterolyckan i Abisko (två fransmän, reds anm) och olyckan i Kebnekaise när två guider föll. Runt Kebnekaise har det skett ett flertal olyckor, men det är också ett område där många rör sig, både civila och rent professionella grupper.

En gemensam nämnare är att det, lite paradoxalt kan tyckas, i princip enbart handlar om riktigt erfarna fjällbesökare som förolyckats. 

– Snöskoteråkare brukar i regel vara i majoritet av de som råkar illa ut under vintern, de är många och kör mycket. Även renskötare kör mycket snöskoter. Det går ofta fort, sikten kan vara dålig och man kör in i saker. De som omkommer är ofta väldigt erfarna. Personer som är ute väldigt mycket och gör samma saker väldigt ofta kanske flyttar fram gränserna omedvetet, resonerar Per-Olov Wikberg.

Ovanligt med förgiftning

Under pandemiåren 2019–2020 sökte sig tusentals ovana svenskar ut på fjället, men friluftsboomen gjorde inget större avtryck i olycksstatistiken.

– Nej, egentligen inte. Det var faktiskt väldigt få dödsolyckor under pandemiåren. Förmodligen beror det på att nya besökare har stor respekt för fjällen och de flesta gjorde korta turer under en period när fjällstationerna var öppna. 

Fjällsäkerhetsrådet följde utvecklingen via mobiltelefonanalyser under pandemin och kunde se att det var ovanligt många ute. 

– Men de höll sig nära vägar eller på de stora fjällstationerna. Gör man bara dagsturer så minskar risken, för då hinner man inte så långt bort. De flesta var väldigt försiktiga, säger Per-Olov Wikberg.

En av dödsolyckorna under 2025 förefaller särskilt märklig och kan utgöra en varningssignal för andra friluftsentusiaster som gärna besöker fjällen vintertid. Det handlar om kolmonoxid­förgiftning i tält. 

I februari åker två män, båda i 60-årsåldern, ut på skoter i närheten av Kebnekaise för att jaga. De slår upp tältet nära sjön Kaska Kaitumjaure och meddelar anhöriga att de är framme och att allt är bra. Sedan hör man inget mer. När männen inte kommer hem på den avtalade dagen kontaktar anhöriga polisen i Norrbotten som beordrar en helikopter till platsen. De båda männen hittas avlidna i tältet, den ena halvsittandes och den andra i liggande ställning. 

I tältet – som är av fiske- och jakttyp med plats för kaminrör i mitten – finns både en vedkamin och en gasolkamin. Det är gasolkaminen som har orsakat dödsfallen, slår polisens tekniker fast. Det har eldats tills gasolen tagit slut. Sotbildning runt luckan visar på en ofullständig förbränning som lett till kolmonoxidförgiftning. Detta trots att de båda männen egentligen har gjort allting rätt. 

Läser man igenom förundersökningen så visar den att två ventilationshål fanns högt upp i tältet, som för övrigt var slutet. De två männen har till och med haft med sig en batteridriven gasvarnare som stod i läge ”on” när polisens tekniker kom till platsen. Trots detta är olyckan ett faktum.

Ventilation är a och o

Förr om åren användes företrädesvis rödsprit eller tenol som bränsle till friluftsköken. Idag använder nästan alla gas, som finns både som sommargas och vintergas. 

Jag får tag i Primus gasexpert Manuel Dürmoser för att fråga om hur vanligt det är att människor förolyckas eller skadas av gaskök i fält.    

– Olyckor händer tyvärr, men jag har ingen statistik som kan ge dig en exakt siffra. Men det är farligt och inte att rekommendera att använda gaskök inom slutna utrymmen. Korrekt användning och god ventilation är avgörande för säkerheten, säger han. 

Några exempel på varningstexter som följer med Primus gaskök är bland annat att produkten inte får användas inom ett slutet utrymme och att minsta avstånd till tak bör vara 1250 millimeter och 500 millimeter till närmaste vägg. 

– Om du måste använda ditt kök i en campervan eller stuga på grund av dåligt väder, så bör det alltid ske med öppna fönster eller dörrar för att säkerställa god ventilation. Men campingkök för friluftsliv är egentligen inte tillverkade eller certi­fierade för inomhusbruk, så detta sker alltid på användarens egen risk och rekommenderas inte, säger Manuel Dürmoser. 

Att laga mat i absiden, förtältet, är något som säkert de flesta vandrare har gjort under dåligt väder eller i mörker. Absiden räknas som en plats med tillräckligt god ventilation. Däremot bör man inte använda gasköket inne i själva tältet, både av kolmonoxidskäl och på grund av brandrisken. Men det säger sig kanske självt.    

Större risk på vintern

Detta är sällan ett problem sommartid, när man gärna vill ha utsikt och fladdrande tältdukar. Men på vintern, när man vill stänga ute kylan, är risken större. Rekommendationen vid vintertältning är att lägga snö på vindsidan av tältet och gärna lägga snöblock på duken runt om för att uppnå stabilitet (även om vintertältpinnar används kan de ge otillräckligt fäste i snön). Men det förfarandet innebär också att ventilationen till viss del stryps.

Kolmonoxidförgiftning är dessutom något som smyger sig på utan att vi behöver märka av den. Vissa är känsliga och kan reagera med symptom som snabbare hjärtrytm eller illamående, och får därför en föraning, medan många inte känner något alls. 

Den österrikiska klätterportalen Berg und Steigen beskriver ett fall från mars 2020 från Taschachferner-glaciären i Pitztal-dalen, då två män dog av kolmonoxidförgiftning i sina tält. Tre andra tält slogs upp bara några meter bort, men ingen märkte minsta tecken från tältet med de två avlidna. Den giftiga gasen kan spridas nästan omärkligt. Ibland kallas gasen för ”den tysta mördaren”.

Kolmonoxiden tar sig in i blodomloppet via lungorna och blockerar hemoglobinets förmåga att ta upp och föra vidare syret i kroppen till organ och vävnader. Beroende på hur höga halter av gasen vi får i oss kan det ta allt från minuter till timmar innan vi glider in i ett medvetslöst tillstånd och till slut, om vi inte reagerar, dör till följd av syrebrist. Som död betraktad förefaller den helt smärtfri.  

Se upp i snöbivacken 

Samma månad som de båda männen hittas vid Kaitumjaure, i februari 2025, förolyckas ytterligare en person till följd av kolmonoxidförgiftning i de svenska fjällen. Denna gång en kvinna i Tänndalen – i en raststuga. 

Kvinnan, i 50-årsåldern, var en ”Vitabandare” som skulle ta sig från Grövelsjön till Treriksröset. Ungefär en vecka in på turen hittas hon avliden i en raststuga nära Fjällnäs, där hon övernattat. På platsen hittas även hennes hund, vid liv. 

Det här fallet har gett bland andra Fjällsäkerhetsrådet bryderier. Även om kvinnan har använt gaskök inne i stugan och eldat i kaminen vet alla som lagat mat i raststugor att de sällan är särskilt täta. Det är tveksamt om något liknande hänt tidigare i en raststuga. 

Fjällsäkerhetsrådet och Länsstyrelsen frågar sig om det kan vara något med själva byggnaden som bidragit till olyckan, då raststugorna längs våra leder ska kunna betraktas som säkra. Enligt uppgift håller NFC, Nationellt forensiskt centrum, på att bygga upp ett liknande rum som det kvinnan hittades i för att undersöka saken.       

Det finns ytterligare en miljö på vinterfjället som kan vara en riskfaktor när det kommer till gasanvändning, påtalar Per-Olov Wikberg på Fjäll­säkerhetsrådet. 

– De flesta tidigare olyckorna med koppling till kolmonoxid har handlat om övernattning i en snöbivack och brister i ventilationen. Särskilt andra eller tredje dygnet då snöbivacken blir allt tätare brukar syret kunna ta slut, framför allt om man samtidigt lagar mat på gaskök.

Han konstaterar att gasanvändningen har ökat överlag i friluftslivet de senaste åren. Utifrån årets skörd av nyhetsartiklar och inlägg i sociala medier kan man få känslan att även antalet gasolyckor har ökat, men det vill inte Per-Olov Wikberg skriva under på.

– Det kan vara så, men det går inte riktigt att säga utifrån den statistik vi har tillgänglig i dagsläget.