Anders Andrae: ”Allt går tills motsatsen bevisas”

Friluftslivet räddade honom, när allt blev svart. Nu inspirerar Anders Andrae personer med funktionsvariationer att våga sig ut, även i svår terräng. Hans hjärtefråga handlar om att göra naturen mer tillgänglig för alla.

Text: Emma V Larsson, Foto: Johan Marklund

Anders Andrae:
Anders räds sällan en utmaning. Blir terrängen för svår kryper han.

Detta är ingen bra plats att falla på, det vet både han och jag. Ändå rullar han vidare, bit för bit, över och vid sidan om sprickor och skrevor. Hösthimlen speglas i ett litet parti vatten och jag hinner inte ens uppfatta hur han tar sig över.

Händer och överkropp arbetar oavbrutet när han tar sig fram. Hjulen rullar några centimeter i taget. Jag tassar efter, fotografen Johan knäpper av – och i en handvändning snurrar Anders runt och tittar mot mig. Han står ute på en klipphäll, rullstolens hjul fuktiga mot berget som böljar sig ut i havets vågor.
– Du kan andas nu! ropar han och ler.

Jag inser att jag håller andan i samma stund och tar ett djupt andetag.
– Hur kunde du vara så kolugn?
Han skakar på huvudet.
– Det var jag inte. Jag fick ganska mycket puls. Det handlade om millimetrar! Men jag vet ju inte om något funkar eller inte, om jag inte försöker. Så jag försöker alltid.

Han försöker alltid. Det är kanske det första som jag lär mig, om Anders Andrae.

ETT RIKTIGT DRÖMPROJEKT
Det är en nytvättad höstdag vid havet. Men innan denna dag fanns det en sommar, och då ägde en händelse rum som är själva anledningen till att vi ses. I somras arrangerades nämligen ”Den långa vandringen” – ett gäng äventyrliga personer tog sig fram längs Vasaloppsleden. Det låter kanske inte som något unikt, den sträckan har många färdats. Men att göra det i rullstol, det är unikt.

Initiativet togs av Anders Andrae och i juli 2021 rullade sju personer med olika funktionsvariationer de nio milen mellan Sälen och Mora i terrängrullstolar. Äventyret genomfördes tillsammans med Permobil, och en servicetekniker fanns på plats för att hjälpa till vid behov. Sju dagar tog resan.
– Det var ett riktigt drömprojekt. Syftet var att uppmärksamma betydelsen av förbättrad tillgänglighet till friluftsliv och naturområden. Jag vet vad naturen har gett mig och jag vill ge det till andra, säger Anders.

Projektet var möjligt mycket tack vare att stigar breddats till förmån för Cykelvasan. Men det var för den sakens skull inte lätt.
– Det var tuff terräng emellanåt med många backar. Vi kämpade hårt. Ett starkt minne jag har är från när vi hade 500 meter kvar till lägerplatsen där vi skulle slå upp våra tält. Himlen öppnade sig plötsligt och regnet gjorde allt dyngsurt. I naturen är man utsatt för väder, vind och ömma muskler – oavsett om man sitter i rullstol eller inte.

Äventyret gav mersmak och Den långa vandringen kommer att arrangeras även nästa sommar. Då hoppas Anders kunna göra en dokumentär om turen, med fokus på vandringen och inte på deltagarnas funktionshinder.

Anders Andrae:

Outdoorbranchen har en lång väg att gå för att bli mer inkluderande, anser Anders. Han gör vad han kan för att påverka.

INFORMERA OCH INSPIRERA
Vi tar oss in mot den steniga stranden. Hunden Iris är lekfull, spritter fram i glädjeskutt, men med full koll på husse. Iris är en tränad assistenthund och de har varit ett team i sex år, hon och Anders. Ofta är det bara de två, ute tillsammans.

Idag befinner vi oss i Lövhagen i Nynäshamn söder om Stockholm. Det är ett oväntat storslaget område, med magnifika Knappelskär som sträcker sig som en tunga rätt ut i havet. Lövhagen är kanske inte den första platsen man tänker på som tillgänglig, och det försöker den heller inte vara. Kaféet vid parkeringen och dess toalett är tillgänglighetsanpassat. I övrigt är det ett myller av vindlande grusvägar, branta backar och klippor jämte skog och hav. Det stoppar inte Anders, som har varit här förut. Senaste gången var för två år sedan. Då guidade han en grupp med olika funktionsvariationer.

En kvinna som var med på turen bodde i Nynäshamn, men hade ändå aldrig varit här.
– Hon var rädd för hur terrängen skulle vara, om hon skulle kunna ta sig fram eller inte. Många med funktionsvariationer vill ha ett aktivt friluftsliv, men har med sig en osäkerhet från uppväxten i och med rullstolen.

Det är också svårt att veta var man kan hitta informationen, konstaterar han.
– Ibland är jag ute med folk som aldrig varit i skogen tidigare, som aldrig trott det var möjligt. Det är det som driver mig – att kunna inspirera någon att våga sig ut.

Anders lever med ryggmärgsbråck sedan födseln och har alltid använt rullstol. Han arbetar med tillgänglighetsfrågor på flera olika sätt: både genom att att informera och inspirera de som tillgängliggör naturen – och de som vill nyttja den. Exempelvis anlitas han av kommuner och länsstyrelser för att hjälpa till att utveckla friluftsområden. Det kan vara en eldplats, ett vindskydd eller en vandringsled som ska göras tillgänglig. Han guidar också grupper i naturen, både privatpersoner och föreningar.

Vi når en brant backe och Anders sicksackar sig uppför. Hjulen sjunker tungt ner bland småstenarna. Det tar tid, men uppåt kommer han. Han ler snett på toppen.
– Paret där nere stirrade på er och undrade varför ni inte hjälpte mig. Det är en vanlig reaktion som jag ganska lätt tröttnar på. Vill jag ha hjälp ber jag om det, så enkelt är det.

Anders Andrae:

Golden retriever-tiken Iris är en tränad assistenthund och Anders Andraes allra bästa äventyrskompanjon.

IBLAND FÅR MAN KRYPA
Han har varit på de flesta natursköna platser i och runt Stockholm. Vi pratar om fina turer och kommer in på Tornberget, Stockholms högsta punkt. Anders berättar att han har vandrat dit och jag tappar hakan. Det är ju stökig terräng, inte kan en stol rulla där?
– Allt går tills motsatsen bevisas. Jag kröp över vissa partier, förklarar han med en axelryckning.

Det är också den metoden Anders använder när han ska tälta, vilket han gör regelbundet. Då kryper han på marken för att kunna resa sitt tremannatält. Uppsättningen tar bara en halvtimme.
– Men första gången som jag skulle sätta upp det hade jag slarvat med förberedelserna. Då hann jag inte resa tältet innan mörkret föll, så jag fick sova direkt under den bara himlen. Det blev ju bra det med. Jag fick mig en större naturupplevelse på köpet.

Det är de oväntade upplevelserna som lockar ut honom. Älgfamiljen som tyst passerade förbi i gryningen när han sov under bar himmel. Eller som den gången han såg färska björnspår i den värmländska skogen – eller när han mötte en varg.
– Om man fokuserar på det negativa missar man de sakerna. Jag hade aldrig sett den där älgfamiljen om jag legat inne i tältet. Jag hade aldrig haft ett rikt friluftsliv om jag inte gått igenom något tufft i mitt liv.

TRE MÅL ATT UPPFYLLA
Med ”något tufft” syftar Anders på hösten 2007, då han blev svårt sjuk med stora magsmärtor. En operation misslyckades, vilket ledde till att han åkte in och ut från sjukhus under många år.
– Det blev så nattsvart att jag tog till alkoholen. Men det hjälpte inte, naturligtvis. Till slut vände jag mig till en psykolog.

Han fick i uppgift att sätta upp tre mål i sitt liv. Anders skrev:
1. Åka Klarälvsbanan på 9 mil.
2. Åka på en månads långt träningsläger på Teneriffa för att komma i form igen.
3. Ta mig upp på berget Städjan.

Beslutsam uppfyllde han mål ett och två. Men mål tre beredde många utmaningar. Städjan i södra Dalarna är den sydligaste toppen i svenska fjällmassivet, med en ikonisk vulkanliknande siluett. Anders hade drömt om det fjället i 15 år innan han gjorde sitt första försök att bestiga det.
– Jag kom upp 500 meter på två timmar. Då nådde jag fram till en bergsvägg som jag omöjligt kunde komma förbi. Men under denna tur lärde jag mig mycket. Jag kröp och rullade över sten, rötter och på spång. Då förstod jag att det största hindret inte sitter i benen, utan i huvudet. Och huvudet kan man arbeta med, konstaterar Anders.

Han började testa sig fram för att se vilken terräng han klarar av. Sedan fick han idén att blogga om sina turer, och fick mejl och brev från andra som önskade tips – som så småningom ville följa med honom ut. Då startade han sina guidningar, och hade snart en helt ny vardag med ett nytt syfte.

Anders är ute i naturen två-tre gånger i veckan nuförtiden. Skogen är hans element. Kanske är det ett arv från uppväxten i Värmland, där gammelskogen stod tät och vild bakom husknuten. Det är något med stämningen där, på något vis både äventyrligt och stilla. För det är kontrasterna han tycker om.
– Den perfekta turen innehåller en fin balans av adrenalin och lugn, sammanfattar han.

Anders Andrae:

Anders arbetar som naturguide och även med att tillgängliggöra naturområden. Han bloggar också på willut.se. willut.se.

SPORRAD AV ANDRAS TVIVEL
Ofta är Anders ute och rekar olika vandringar som han ska guida. Han kollar underlag, terräng och toaletter. Backar är den största utmaningen.
– Men man lär sig mer i backar än på plan asfalt. Jag försöker hitta sätt att ta mig upp och testar olika; som att sicksacka eller backa upp. En del är så branta att jag måste krypa. Det är dråpligt när man har krupit upp och råkar tappa rullstolen på toppen. Då är det bara att börja om.

Även om han pushar sig själv gör Anders sällan något dumdristigt. I väskan finns alltid gott om mat, både till honom själv och till Iris, mobil och färdtjänstkort. Han är noga med att ha en gps med sig och att alltid underrätta sin fru om var han är och när han bör komma hem. Även om hon är van vid att han ofta blir sen, eftersom han utforskar stigar och tar sig tid att vila när han passerar en fin vy eller mysig rastplats. Fyra kilometer i timmen är en rimlig takt, då hinner han njuta.

Framtidsprojekten är flera och ofta möter Anders tveksamma reaktioner. Många är snabba att döma ut vissa turer som omöjliga.
– Sådana reaktioner får jag hela tiden. Det sporrar mig bara. Som Städjan. Det gick ju inte ända upp första besöket. Inte heller andra, när han försökte från ett annat håll. Då kom en å i vägen. Har han gett upp? Nej. Den där ikoniska siluetten pockar alltjämt på uppmärksamhet.
– Jag ska tillbaka dit, utan tvekan. På något vis ska jag ta mig upp till slut.

Anders sitter i den lysande höstskogen och äter carbonara ur sin termos. Siri har redan slukat sin mat. Nyss dundrade de utför en backe i full fart – Fotograf-Johan hann knappt plåta – och inom ett ögonblick var Anders och Siri utom synhåll runt en krök. När vi väl kom ikapp berättade Anders att han fått stegring på hjulet, och det blev ju lite extra äventyrligt. Leendet sitter kvar länge efter fartupplevelsen.

Vid det här laget har Anders kämpat sig uppför flera av Lövhagens backar och jag frågar om han kommer få träningsvärk i armarna. Han skrattar och skakar på huvudet.
– Troligtvis inte, men du lär få ont.

Min kropp värker redan efter att ha puttat på rullstolen i ett par partier som Anders ville snabba på med. Han skulle önska att de stora stenarna i vissa av backarna byttes ut mot stenmjöl, då skulle det vara enklare att ta sig fram.
– Man fokuserar mycket på tillgängliga stadsvandringar. Men vi som vill ha natur då? Vi finns ju också.

Anders Andrae:

Det är de oväntade upplevelserna som lockar ut honom. Som den gången han såg färska björnspår i den värmländska skogen – eller när han mötte en varg.

TRÖTT PÅ KOMMUNSNACKET
Anders tycker att outdoorbranschen har en lång väg att gå för att bli mer inkluderande. Till exempel i reklambilder från olika friluftsvarumärken. Det kan ju lika gärna vara en som sitter i rullstol som kokar kaffe på elden.
– Det handlar om att vi med funktionsvariationer ska synas för att det ska hända saker. Så det är också upp till oss att ge oss ut och visa vad vi vill. Om inte vi syns i naturen så händer inget. Syns vi inte så finns vi inte.

Jag frågar hur bra Sverige är på tillgänglighet i naturen. Anders tycker att det är hyfsat. Norge är bättre. 
– I Norge finns tillgänglighetstänket med från första början, i planerandet av områden och leder. Kanske är det för att de har friluftsliv i blodet på ett annat sätt. Generellt vill många svenska kommuner och destinationer göra naturen tillgänglig, men det är ganska mycket snack och lite verkstad ibland. Jag är trött på snacket. Det är också svårt att hitta information. En plats kan vara markerad som tillgänglig, men utan ytterligare detaljer om exakt vad som är framkomligt.
– Jag har varit med om när detta blir ett problem. Vi åkte långt in i skogen för att få se ett häftigt naturreservat som skulle vara tillgängligt. När vi kom fram fanns det bara en toalett och en parkeringsplats som faktiskt var anpassat, ingen vandringstur eller liknande. Det fanns alltså ingenting för oss att göra där, förutom att parkera eller gå på toa. Det borde skrivas ut tydligt på hemsidan.

Anders Andrae:

Generellt vill många svenska kommuner och destinationer göra naturen tillgänglig, men det är ganska mycket snack och lite verkstad ibland, enligt Anders.

FRILUFTSLIV – EN KLASSFRÅGA
Men det handlar inte bara om att tillgängliggöra områden, utan också om att möjliggöra upplevelsen med hjälp av rätt utrustning.
– Detta är viktigt att prata om, för jag tror inte att så många känner till det. Beroende på var du bor får du antingen låna eller hyra hjälpmedel som terrängrullstol. Förr fick man alltid låna, nu har flera regioner infört att man måste betala för hjälpmedlet. Det gör att det blir en klassfråga, eftersom man kanske inte har råd.

Stödets omfattning skiljer sig också från region till region. Anders berättar att du får hyra eller låna ett hjälpmedel som passar för den miljö du bor i, men inte nödvändigtvis för den miljö du skulle vilja åka till.
– Så om du bor i stan men vill ha en terränggående rullstol för att komma ut i friluftsområden, då är det inte säkert att du får det. Otroligt sorgligt. Det hela verkar också lite slumpartat – jag fick min terränggående stol på tio minuter, men min fru fick kämpa i sju år.

Iris smeker huvudet mot Anders hand. Hon får ett blåbär att smaka på, kanske är det säsongens allra sista. Han tror kanske inte att friluftslivet kommer att tillgängliggöras under hans egen livstid, men gör vad han kan för att de här frågorna ska prioriteras.
– Det är ändå värt att kämpa för, så att det blir en ändring i framtiden. Jag vill ha ett samhälle där alla kan inkluderas i friluftslivet. 

9 tillgängliga turer