Långvandraren Peter Bergström är ute på ny långtur: Te Araroa på Nya Zeeland. Runt 300 kilometer ska vandras och han har nu varit till fots i tre månader. Vi på Utemagasinet tog oss en pratstund med den hängivne vandraren.
Peter Bergström är en van vandrare och kan räkna sig som en ”triple crowner”, då han vandrat de amerikanska långlederna Continental Divide Trail (cirka 500 mil), Appalachian Trail (cirka 350 mil) och Pacific Crest Trail (cirka 425 mil). Han har också vandrat Gröna bandet ett flertal gånger. I detta nu är han i full färd med att tillryggalägga ännu en långled: Te Araroa på Nya Zeeland. Leden är cirka 300 mil lång och sträcker sig längs med landets två huvudöar, från Cape Reinga till Bluff. Bergström har nu varit till fots i tre månader.
Hej Peter! Hur går din vandring?
– Det går toppen! Just nu har jag vandrat cirka 2700 kilometer. Har likt de flesta hoppat över vissa vägetapper, då leden består av kring 700 kilometer väg. Ytterst få vandrar exakt varje del av leden. Jag befinner mig nära Queenstown på Sydön. Här ska jag och min vandringskompis, som jag träffade dag sex, lämna leden för att besöka Fjordland. Där ska vi vandra och det beskrivs vara både annorlunda och väldigt vackert.
Hur är själva vandringen?
– På sydön är vandringen markant tuffare än på nordön. Sydön är faktiskt den jobbigaste vandring jag gjort! Många höjdmeter och extremt brant. Men även otroligt fint. Jag vandrar med en urstark tysk, vilket gör att jag får kämpa som aldrig förr!
Har turen varit som du förväntat dig?
– Inte alls! Även om jag läst på så var Nordön helt annorlunda än jag trodde. Under två månader sov jag i naturen två gånger. Resten av nätterna tillbringades på campingplatser, förberedda tältplatser, hostel och motell. Leden går genom befolkade områden, på vägar, uppför branta berg, genom tät djungelliknande skog och förbi betesmarker. Det gör att fricamping är nästan omöjligt.
Vad har varit bäst hittills?
– Nya Zeeland är ett fantastiskt land att besöka. Med en otroligt vänlig befolkning. Maorikulturen är extremt närvarande. Maori är till exempel ett obligatoriskt språk i skolan. Nästan alla skyltar är dubbelspråkiga. Det känns väldigt speciellt att få uppleva detta. Genrellt är naturen otroligt vacker – höga berg, djungel, skogar, vackra fält. Allt är vackert. Ett land väl värt att besöka.
Vad har varit mest utmanande?
– Mest utmanande är självklart alla höjdmeter på Sydön i kombination med att det är extremt brant på många ställen. Ledunderhåll är ett helt okänt begrepp vilket bidrar till att det är frustrerande jobbigt ibland. Kiwis, alltså Nyzeeländare, gillar att lederna är brutala och att naturen är näst intill orörd. På vissa ställen består leden av lera och skorna kan lätt fastna. Det är mentalt påfrestande efter några timmar. På en lerig led har kiwis oftast med sig rep för att kunna dra loss varandra ur leran. För dem är det helt normalt och de tycker är obegripligt att vi européer inte gillar att vandra i lera!
Läs mer: ”Peter Bergström: Så här packar jag”
Läs mer: Peter Bergström blir årets lättviktsvandrare
Läs mer: Stor intervju med Peter Bergström
